Athalism

Athalismen i östra Talanrien

I Karm Iserion och Märehn dyrkas Skaparen eller Athal, vilket är Skaparens namn på tarnaiska – språket som användes i Tarnaq varifrån tron ursprungligen kom.

Athalismens symbol

Där Athalismen är etablerad kan man alltid finna Athals sol på flaggor, dörrar, smycken, gravstenar och på paladinernas rustning.

Trons symbol är en gyllene sol mot en vit bakgrund som representerar Athals ljus. I mitten är en vit cirkel, som representerar Athals evighet och skaparens skydd mot demoner och mörker. Cirkeln är omgiven av åtta strålar, som representerar de åtta ärkeänglarna som är Athals närmaste tjänare och yttersta försvar. De åtta yttre strålarna är trons åtta dygder, som leder de trogna till evigt liv i Himmelriket efter döden. Den vita bakgrunden symboliserar renheten hos de med sann tro.

Medan den i sin officiella form är en vacker symbol, kan den speciellt på landsbygden representeras i en mer enkel form, med en cirkel varifrån åtta längre och åtta kortare linjer växer utåt.

Athalismens spridning

Tron kommer ursprungligen från högkulturen Tarnaq i nordvästra Talanrien. Efter att Tarnaq förstördes År 1121 AT tog sig den massiva flyktingvågen med sig tron till Karm där den under de följande århundradena långsamt etablerades för att till sist bli rikets statsreligion.

Athaliter

Kollektivt kallas alla som dyrkar Athal för Athaliter – trots att det finns väldigt många variationer av den Athalska tron runt om i östra Talanrien. Flera Athalska tempel och kyrkor står att finnas i så gott som varje by runt om i Karm och Iserion. Norr om Karm i Märehn har man en variation av Athalismen där helgon spelar en viktig roll vid sidan om Athal, där man lägger starkare fokus på att tillbe helgonet Izeleth än Athal själv.

Athals tempel i Hannadon

Den Athalska trons centrum kallas helt enkelt för Templet och ligger i Karms huvudstad Hannadon. Den heliga platsen är föremål för vallfärd från hela den athalska världen under religiösa högtider.

I Templet styr alltid en överstepräst eller översteprästinna som Athals ställföreträdare i Talanrien. För tillfället sitter översteprästinnan Araniél på Templets tron.

Präster och prästinnor

Varje stad och by har åtminstone en egen präst eller prästinna. De sköter ofta lokal rekrytering, där potentiella blivande präster och prästinnor skickas till Templet i Hannadon för skolning. Efter skolning tjänar  de ofta i de olika kyrkorna, templen eller klostren runt om i Karm och Iserion – för att sprida tron, och för att bland annat hjälpa vanligt folk genom kunskaper i läkekonst. Vissa i prästerskapet har en bakgrund som paladinrekryter som inte klarat av de fysiska testen som krävs av krigarna, och har istället skolats i helande magi.

Översteprästen

Templets översteprästinna eller överstepräst är Athals röst i den dödliga världen, och är en helighet som respekteras i hela den athalska världsdelen. Ledare såsom kungligheter och adel söker alltid efter översteprästerskapets välsignelse vid begynnelsen av deras styre, för att få folkets och Athals stöd.

Översteprästen har alltså förutom sitt religiösa status också en rätt stark politisk roll i samhället. Beroende på vem som sitter på tronen har den mer eller mindre samspel med de athalska ländernas styren.

Athal är världens skapare

Athal är världens skapare, och hans tjänare är änglarna som förhindrar demoner att komma in i världen. Athal och hans tjänare är närvarande i världen i ljuset, varav man ofta utför böner i morgonljus. Varje tempel och kyrka som tillhör Athal har många stora fönster för att få in så mycket ljus som möjligt, för att ha Athal så närvarande som möjligt.

Livet efter döden

Efter döden lärs det ut att de trogna till Athal, och de som levt ett gott liv, omfamnas av Athals ljus och kommer till paradiset i himmelriket där Athal och änglarna finns. De som varit otrogna och inte levt enligt trons läror är för evigt dömda till att existera i mörkret, och straffas i helvetet av Celdunos och hans demoner.

De åtta dygderna

Trons grundpelare består av åtta dygder, alla representerade av en ärkeängel.
Dessa är medmänsklighet, tålamod, uthållighet, givmildhet, måttfullhet, lojalitet, ödmjukhet och respekt. Man talar också om den nionde dygden, som är tron på Athal.

De åtta ärkeänglarna

De åtta ärkeänglarna är Uriel (uthållighet), Auriel (givmildhet), Elieth (måttfullhet), Xandus (tålamod), Iarlim (respekt), Canus (medmänsklighet), Asuun (ödmjukhet) och Cadriel (lojalitet).

Okänt för många fanns det en gång en nionde ärkeängel vid namn Zerachiel, som under kriget mellan änglar och demoner valde demonernas sida.

Athalismens plats i samhället

Befolkningens hängivelse till Athal och tron varierar en del beroende på var i trosområdet man befinner sig. Trons maktcentrum ligget i Karms huvudstad Hannadon, och där är paladinorderns närvaro alltid synlig. Folk besöker ofta templet för att be om lycka eller framgång, men för Hannadons lokala är tron i många fall mer en form av tradition än verklig hängivelse i den stora staden. Speciellt då Caras Idhrenin med sin akademiska influens och skepticism är så nära.

Tron bland allmänt folk

Utanför storstäderna blir tron mer en del av vardagen. De mindre städerna och byarna har ofta en kyrka eller ett tempel i mitten av staden som fungerar som en samlingsplats och knytpunkt. Prästerskapets roll som ledare i de små samhällena är viktig och de har stor makt över sin församling.

Tron bland adel

Bland adeln varierar tron väldigt mycket på individuell nivå, beroende på om individen är en stark trosutövare eller ej. Ingen kan undkomma faktumet att man måste visa respekt för Templet och översteprästerskapet – om inte för sin själs frälsning för att finna stöd hos sina undersåtar.

Tron i Märehn

I Märehn är tron av ytterst stor vikt, och går inte att separera från samhället. De som inte är hängivna är i praktiken inte människor av rent blod, och har varken heder eller framtid.

Tron i Karm och Iserion

Trots att Karm och Iserion är separata och har kylig relation förenar tron dem. Mellan länderna varierar tron väldigt lite, med små kulturella skillnader. Eftersom trons maktcentrum ligger i Hannadon har den inte lika mycket makt över politiken och adeln i Iserion, även om översteprästerskapet så klart har en stark position där också.

Böner

Athaliterna ber oftast direkt till Athal, förutom i Märehn där man istället ber till helgon och offrar till Izeleth. Man ber oftast om skydd och välsignelse av ljuset, och om att ens själ ska skyddas från mörkret och Celdunos ondska, bedrägeri och lockelser.

Traditioner och viktiga dagar

Athals dag – firas den ljusaste dagen på året under sommarsolståndet (midsommar).
Det är dagen då Athals och änglarnas ljus anses vara närmast de dödliga. Det är en glad och hoppfull tillställning som firas ute i ljuset med dans och fest. Alla klär sig i vitt och gult som Athals symbol. Det är också kärlekens dag, där det är tänkt att de unga bland allmän befolkning ska kunna hitta sin kärlek under danserna och festligheterna.

Eldarnas dag – firas den mörkaste dagen på året (vintersolståndet).
Detta är dagen då Celdunos makt och närvaro anses vara störst i världen – dagen då mörkret strider mot ljuset i ett försök att övervinna. Alla tänder lyktor, ljus och eldar för att bistå Athal och Änglarna i kampen mot Celdunos. Dagen börjar med bön och ljuständning, och man håller sig ofta inomhus eller i templen för att tillsammans förena sig mot mörkret – oftast en fastedag.

Den vilda jakten – firas dagen efter vintersolståndet.
För att fira Athals seger över Celdunos, och demonernas förvisning till Helvetet, har man en tradition som kallas den vilda jakten som är en blandning av lek och skådespel. En utvald i varje by och stad blir vald att spela Celdunos som och bär hans mask och det är de övrigas arbete att finna Celdunos och ta denne till torget där masken bränns. Det är en glad fest där man firar med mat, dryck och fest.

I större städer är det mindre praktiskt med bara en Celdunos, och då brukar man se flera med demonmasken springa omkring undan flykt.

Uriels dag – hålls vid höstdagjämningen.
Höstdagjämningen är dedikerad till den främsta ärkeängeln Uriel, som står för uthållighet. Man ber om styrka av Athal och av Uriel för att hjälpa de trogna stå emot Celdunos makt som blir starkare för varje dag då nätterna blir längre och dagarna kortare.

Auriels dag – givmildhetens och välgörenhetens dag.
Givmildhetens dag är dedikerad till ärkeängeln Auriel, det är en dag då man ger små symboliska gåvor till sina nära och kära, och framförallt hjälper de som har det sämre ställt i samhället. Man påminner om vikten att ta hand om och inkludera alla i samhället, även de som har det svårt.

Begravningsritualer

Det hör även till seden att de döda bränns för att bli ett med ljuset och Athal och att man sedan ristar deras namn i en minnessten.

Bröllop

De som gifter sig behöver Athals välsignelse, och vigslar utförs alltid av en präst eller prästinna – helst i något av templen eller kyrkorna.

Vid kungliga bröllop ska översteprästen vara närvarande, vilket gör det av stor vikt att vara på Templets goda sida inför äktenskapsmatchningar.

Namngivningsceremoni

Nyfödda barn får sitt namn i gryningsljuset under namngivningsceremonin. Det viktiga är att ceremonin hålls en dag då solen skiner, och att barnet under ceremonin badar i ljus för att värja undan Celdunos mörker då barnet får sitt namn.

Athalismens antagonist Celdunos

Athals mörka motståndare och motsats är enligt den athalska tron mörkrets personifiering, som bär namnet Celdunos. Namnet bär ett stigma då allt ont och mörkt kan kopplas till demonen Celdunos närvaro i världen. Celdunos är enligt tron demonernas fader och Athals motsats.

Athalismens försvarare – Paladinkrigarna

Templet har även en autonom organisation och armé som beskyddar tron och trons intressen – Paladinorden. Deras krigare kallas paladiner, och är utan undantag magikunniga.

Deras träning och förmågor fokuserar på att läka sår, eller skydda sig själv och andra kring sig från skada. De är heliga krigare, högt värderade – både fruktade och beundrade.

Till deras uppgifter hör att skydda de svaga som hör till den Athalska tron. De reser runt i alla områden som ligger under Athals beskydd, och hjälper dem med problem såsom banditer eller andra konflikter.

I inrikespolitiska konflikter bibehåller paladinordern och dess grupperingar officiellt en neutral position, men skrider ofta till handling för att skydda civilbefolkningen. De agerar enligt vad de anser bäst för befolkningen och för tron. Som resultat av detta hyser man stor respekt för paladinerna, och de inbjuds således ofta med på militära kampanjer där de intar ledande positioner vid sidan om andra ledare och riddare.

Paladinorderns rekrytering

Vid magikerskolan Caras Idhrenin finns en organisation vid namnet “Tredje ögat” vars uppgift är att finna barn som är magikunniga.

De magikunniga tas från sina familjer, och förs till Caras Idhrenin, magikernas akademi som ligger på en ö i sjön Nír utanför Hannadon. Där tränas de, och deras förmågor testas.

De som inte har förmågor starka nog att bli avancerade inom magi skickas till templet för att utbildas till paladiner. De andra stannar kvar i Caras Idhrenin för att bli magiker.

De barn som klarar av de fysiska test som krävs av en paladin fortsätter skolningen, andra kan istället bli skolade till präster eller prästinnor.

De barn som blir magiker eller paladiner frånsägs helt från sin familj och förlorar i lag sitt arv. Exempelvis om en adelsmans son blir en magiker eller paladin, kan denna inte längre dra nytta av familjens status eller föra vidare familjens namn.

De som blir paladiner är bunden till Templet och tron hela sitt liv, och i väldigt få fall har de kunnat frigöra sig från sin tjänst och återgå till ett vanligt liv.

Kraftord

Kraftord som är relaterade till religion brukar ofta vara “vid Athal!”, eller “vid Ljuset!”. Samtidigt är oftast olyckor och sorg en bestraffning där man anser att Athal övergivit en för ens synder. De som svär använder ofta demonen Celdunos namn som en svordom.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.