- This topic has 7 replies, 3 voices, and was last updated 4 år, 10 månader sedan by
.
-
Som vanligt kastades skeptiska blickar mot den kvinnliga orken som strosade på gatan. Även om hon försökt med ett leende, tycktes hennes tänder vara för groteska för barnen som drogs undan av sin mor och ombedd att hålla för ögonen. Oförskämt! Trots allt var Rushla en magnifik ork, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag med en spetsig haka och öron. Ett svart band som var virat kring det ena isblåa ögat och en av hörntänderna var avbrutna. Fast vad gjorde det? Lade det inte till skönhet och karaktär? Dessutom hade inte Rushla tid nog att ödsla att grubbla över vad som hade skett, det var nuet och framtiden som räknades. De hade inte ens grön hud, dessa äckliga avkommor.
Egentligen var det väl enbart Rushla som räknades… För vem annars fanns det att oroa sig för? Hennes starka armar rullade en öltunna framför sig, blicken var på husen. Stenar som staplats på stenar, otympligt. Inte som i Mar Gharok inte. Det ska vara mer robust, mer äkta… mer ork?
I sina tankar hade hon inte sett den korta lilla nedförsbacken som fanns framför henne. Tunnan fick en väldig fart och orkkvinnan lade inte märke till det förrän ett BRAK hördes och hon riktade uppmärksamheten på tunnan. Alla jävla rövormar och stövelmaskar. Det var knappt som om hon vågade tänka tanken. Hennes liv… eller snarare öl. Men vad var skillnaden? Det var ju hennes levebröd. Varför skulle detta hända henne? Hon hade väl redan fått nog med att gå den långa biten idag. För att vara ork, var hon inte allt för stor. Inte för att det någonsin stoppade hennes käft. Snarare tvärtom.
Flätorna slog mot hennes rygg där hon sprang på de korta benen. Lite irriterat försökte hon få bort ett av de vita hårstråna från sin mun i farten.
-
Orkfried hade just staplat upp bägarna som Orkfried så prydligt hade diskat för att snart kunna fyllas med rövormsöl och stövelmaskvin som var krogens specialbryggat Orköl. Orkfried bar sitt vanliga svarta förkläde, sitt kortkrippta skägg och de långa flätorna som dansade kring hans huvud när han cirklade omkring bakom disken.
Rätt som det var hördes ett brak ute på gatan, “Brak? var det öltunna som sönder gick, mycket förargligt, mycket..” mumlade Orkfried och satte ner bägaren som han torkat i minst 5 minuter och 40 sekunder nu. “Ja brak det var, jaa, Orkfried måste titta att Brak inte hade något skada till Rushla, ack ne..”. Orkfried lyfte på förklädet och tassade lätt på tå bland stolar och borden och tittade ut genom ytterdörren.
“RUSHLA, meine Aftokrator, skada du inte dig i Brak händelse?” tjöt Orkfried med orkpipig röst ut i gränden, “Var äer du Rushla, var äer tunnorna med rövorm- och stövelmaskvinet som du skulle ha med deig från bryggeriet, Rushlaa?”
Orkfried stönade och tittade sig förbi, ett par förbipasserade människor, blekansikten, gick förbi utanför och förstod inte vad Orkfried pratade om..
Så tittade Orkfried på de blekansikten, “Jaa. ursäckta, kom in meine vänner, till våren enkel krog, på lite ölen kanske? Jag äer Orkfried Scwanzjäger, vi brygga utsäkt öl, kom och smaka, kom in”
Orkfried tassade tillbaka bakom disken och fortsatte att torka bägarna och kolla till de tunnor som fanns bakom disken.. Var är nu Rushla någonstans, hon vara sen…
-
Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i kortspel. För hon hade inte lärt sig att hennes feta orkfingrar inte var till för sådana delikata spel. Sedan fick hon syn på en känga som satt fast i tunnan. Ah. Pengar!
“Du har förstört min öl! Din kumpleduns!” utbrast Rushla med en grovaccent på det allmänna språket. Högt. Allt för högt för de flesta blekansikten, som vanligtvis var blyga. Stora ögon fanns på dem båda, men ingen tyckte vilja ingripa. Orkkvinnan nådde precis under främlingens bröstkorg och var tvungen att ta ett steg ifrån främling. Även om det kanske inte var det värsta som kunde hända men det gav inte samma effekt som att se den större främlingen i ögonen. Nästan lika stor som de minsta orkerna.
Snart fann hon en låda som hon ställde sig på så att det isblåa ögat kunde möta främlingens öga. Nästan lite hotfullt, åtminstone kaxigt sträckte hon fram handen och ett finger mot kvinnan.
“Du måste betala för all öl!” utbrast hon med sin mörka kvinnoröst, som inte riktigt tycktes passa den lilla figuren. Dessutom hade hon blivit sen till sin bror. Och vem vet vad han skulle hitta på utan henne? Nå åtminstone hade han inte samma misslyckande i kortspel som henne, så kanske baren egentligen var i bättre händer just nu?
-
Det var typiskt hennes tur. Det räckte inte med all skit hon var tvungen att hantera på färden hit. Här hade hon tänkt ta en öl, lite mat och sova lite innan hon reste vidare i lugn och ro – men som vanligt tyckte världen om att skita på hennes huvud. Ungefär som då fåglar sket på en i förbifarten, men mycket oftare. Så istället för att bara kunna ta in på ett värdshus och ta en lugn kväll hade en tunna plötsligt kommit rullande mot henne – en första gång för allting antog hon. För ett ögonblick hade hon trott att någon av hennes gamla fiender kommit för att attackera henne, men istället hade tunnan exploderat mot husväggen, stänkt henne i öl och dessutom hade hon fastnat med foten i tunnan. I vanliga fall hade eventuella dispyter lösts av det faktum att hon bar ett långt svärd på ryggen och var klädd i utstyrsel passande en legoknekt. Men hon var tveksam på att den stora orken som nu kom rusande mot henne brydde sig om sådana saker. Och vad i helvete gjorde inte bara en ork, utan två, i Mahadwen? Hon suckade inombords. Så typiskt hennes tur.
‘Det är väl inte mitt jävla fel? Om någon är skyldig någon något, är det väl du?’ frågade hon, för bister för att vara artig.
-
Orkfried hörde oväsendet utanför värdshuset och stack ut det stora, mycket orkligt snygga nyllet ut genom fönstret, och sade åt sin syster..
“Chilla melonerna meine Aftokrater..” Orkfried, som var lite less på att Rushla hade satt sig i dispyt med kvällens första kund, kunde inte låta bli att skratta lite grann. “Ruhsla, ehm jaa, duh, kom in istället å tag med dieg vithår häer, ehm jaah” Orkfried putade med munnen och sa “jaa, inte ska väel vi bråka om öl näer det finns bakom disken, ni? sååh jah, kom in..” Orkfried stötte sitt huvud på sina armar och vek huvudet på sne, och glimrade med ögonen.
“Vad göra en sån fin blekansikte i dessa traker dåh? jaa, duh, vithår, ehmm jaa.. så schöön..” Orkfried glimrade med ögonen och putade med munnen, och såg förnäm och orkligt.
“Jahg äer Orkfried Scwanzjäger.. och det däer ähr meine systar Rushla, meine Aftokrater, jah, så schöön.” Orkfried flinade stort, sträkte ut handen genom fönstret mot vithåret och vinkade glatt, “hihi, heeej..”
“komh nuh sååh bjuder Orkfried dieg på en stop ööhl, jaa schöön, emh jaah..”
-
Igen. Hur många gånger kunde inte Rushla räkna på sina feta fingrar att hennes bror hade förstört hennes affärer. Nu skulle hon inte få denna främling att betala något och dessutom skulle hon bjudas på en öl. Lite irriterad korsade hon armarna och drog inte doften av ölen som de flesta skulle se som en stank, i alla fall i de stora mängderna.
”Som om hon inte fått nog med öl redan, bror” sa hon med en fnysning och suckade sedan tungt för att ge sig. Hennes bror hade redan erbjudit något och hon gjorde en gest inåt värdshuset och kastade sedan en bister blick mot sin bror.
”Nå väl. Öl som det var lovat” muttrade hon och sedan pekade hon på sin egna bröstkorg.
”Men jag ska minsann också få ett stop!”
-
Öl. Hon bokstavligen stank av det i detta laget, men kanske det var lika bra för det dolde lukten som kom då man reste på vägarna utan större tillgång till att tvätta sig. Inte för att hon på något vis var orenlig, men det var inte alltid så lätt att hålla sig hygienisk då man reste omkring. Men trots att hon var dränkt i öl så kunde hon ju inte tacka nej till ett gratis stop. Trots att dessa två orker var väldigt konstiga, och det sa en hel del. Hon ryckte på axlarna.
‘Gratis öl låter bra.’ sa hon, med en tydlig karmansk accent. Hon hade helt klart och tydligt ingen plan på att besvara frågorna som orken öste över henne. Istället gav hon en lätt nickning, och steg in i värdhuset och hoppades på inget mer än det värsta.
-
“Jaah, ööhl ska ni fåh, ja schöön.. Rövormsööhl, jaaah” Orkfried sköt i höjden av glädje, tappade upp två stop av rövormsölet. Orkfried fortsatte med att ge, flinandes och lite flörtvinkande till vithåret, “varsåghood jaa, mmm, vårt bäestah rövormsööhl.. mm schöön..” sedan blickade Orkfried mot Rushla, “ja meine Aftokrater, duh får också ett av vårt rövormsööhl, ehm jaah..” så gav Orkfried det andra stopet till Rushla.
Orkfried vände långsamt och kollade lite över axlen, gled med huvudet, glittrade med ögonen och slickade sig om munne, “drick upp nu vithår, Orkfried ska gåh och fixah till någet åth dieg, jaah, någet.. mmm jaah” Orkfried tittade på Rushla och sedan vände han sig helt mot köket och mumlade på en Orksång, och gick pompöst med rumpan i vågor, som de fina orker gjorde.. jaa Orkfried var så schöön..
You must be logged in to reply to this topic.