Sparven hade inte kommit långt alls innan han hörde det ilskna ropandet kommandes från platsen han nyligen lämnat vilket fick ögonen att vandra bakåt igen för att se vad som hände och vem som nu plötsligt var så pass arg. Blicken föll på Wreax som helt klart verkade upprörd av någon anledning över att bli erbjuden fisk. Det dundrande, upprörda hjärtslagen vibrerade inom Sparven och lockade honom till sig i svallet av blod som forsade genom Wreax ådror. Sant; Det bästa blodet att avsmaka var från folk skrämda till liv och vett men ilska var ju inte helt oaptitligt heller. Trots de beväpnade vakterna Wreax hade så skrämde de inte bort honom alls där han med gyllene ögon som var låsta på Wreax tog sig lugnt närmare. Me’eridian med tankar av fisk och kannibalism. Var väll förståligt att de flesta tänkte att kannibalism var fel men det var dock inget problem för Sparven då hans föda gick så gott som ut på kannibalism på sitt sätt.

Dripp, dripp, dropp.. Fiskar var gott. Men vad var denna mannen för fisk? Han hade stannat upp mitt på gatan ett par meter ifrån vakterna och Wreax där han tippade huvudet långsamt på sne vid synen av dem. Man kunde se skymten av att något inte var helt rätt med Sparven men bara om man var duktig att urskilja smågrejer. Pupillerna var aningen utvidgade där han stod i sin prästklädnad han hade tagit från sitt senaste offer med tanke på hur blodig han varit innan. Dripp, dripp och dropp. En av vakterna hade sett honom och tagit ett steg fram mot honom med vapnet riktat mot honom på ett sätt som för andra skulle vara hotande men för Sparven bara var roande. Dripp, dripp.. “Stanna där du är!” Röt vakten vilket fick Sparven att tippa ytligare med huvudet då ögonen betraktade vakten som gjorde sitt jobb.

Efter en längre tystnad utan minsta respons från Sparven så rörde sig vakten dumstridigt närmare vilket man kunde ta som ett idiotiskt drag med tanke på att det märktes att Sparven enbart var intresserad av fisk just nu och om sanningen skulle fram inte var intresserad i en vakt. Sparven tog ett steg framåt till mot det utsträckta svärdet vilket genast fick vakten att ryta; “Jag sa stanna där du är!”. Stanna? Nej det hade han inte lust med och vakten var jobbig, typ som när man fick honung fastklibbat på handen; kladdigt och jobbigt. När Sparven inte lyssnade så for vakten till attack. Ena sekunden var Sparven där han var innan och i nästa med sin vampyriska snabbhet befann han sig bakom honom istället vilket lämnade vakten stel i kroppen då Sparven inte längre var i hans synfält. Vart tog han vägen? Sedan hände det saker snabbt och skickligt. Ett knä träffade vakten i svanken medan hand händer greppat tag i mannens axlar och med knät i ryggen och händerna på axlarna så vek han vakten i två. Knastret av ryggraden som gick av, vaktens skrik av smärta som snabbt försvann då livet lämnade honom för att kroppen vikt i två sedan landade på marken framför Sparven. Ögonen uppspärrade, munnen öppen och svärdet i den livlösa handen.

Dripp, dripp, dropp.. Sådant slöseri av blod. “Se hur han vek sig för mig, duktig docka.” Sa han lugnt i sin lekfulla stämma där det förvridna dödsoffret låg framför hans fötter. Det var som om han sa det till sig själv och inte till dem. De andra vakterna svor till och flög till attack mot honom där Sparven stod med huvudet åter på sne och betraktade dem utan minsta tecken på rädsla.

Sparrow hörde Wreax tankegång och blinkade en gång med ett lugnt utseende. Han var inte andfådd alls efter att ha vikt en muskulös man på hälften som nu låg livlös likt en sax på marken framför honom. Huden hade spruckit över magen vid böjandet och blod spillde ut över hans kläder. Dripp, drop. Mannen skrek till vakterna att stanna upp medans folket förfärade och skräckfyllda hade börjat backa iväg från platsen för tillfället. Vissa sprang i väg. Åh, bläckfisk.. Sparven såg på tentaklerna lugnt som ringlade sig över torra land likt maskar under regnig jord. Sprattel sprattel, var det inte svårt för bläckfisken att hålla ut på land? Han var osäker då logiken, kändes som om han skulle behöva vatten. Kanske planterade han sig i en vattentunna snart? Det var alltid kul att knuffa utför stup.. Så höga skrik sedan ett brak och tystnad, evig tystnad.

Vampyrer levde som så gott som myter då man sällan såg dem överhuvudtaget så att bli igenkänd skulle kanske för andra vara jobbigt men man kunde väll inte direkt säga att Sparven var som alla andra. Vampyrer var skräckinjagande som det var men när man hade en vampyr med en specifik psykisk åkomma som strössel på glassen så var det nästan isande läskigt att bevittna honom. Speciellt då han sket i att neka vad det var för något som han var. Han brydde sig helt enkelt inte. Ord, många ord till honom som fick hans tippade huvud att se lite nyfiket på flaskan med blodet som fisken höll i. Död mans blod? Eller något annat? Blod taget från ett lik som varit död ett tag kunde ju försvaga vampyrer men då måste det komma in i vampyrens kropp på något vis med. Tänkte fisken sprätta upp honom?

Han funderade på att svara men vart avbruten av de ilskna byborna hållandes i facklor. ‘vi har eld’, jaha? Och? Eld gjorde ont om han brändes men det var inte solen så varför var eld ett hot helt plötsligt? Skumma leksaker som försökte hotas med eld. Han rörde handen lugnt mot förvaringspåsen med benpilarna in men stoppades av en av byborna som skrek till honom att inte röra sig, jasså? Med de orden som flög genom luften mot honom så vidgades hans pupiller märkvärt på ett sådant sätt som rent av skrek att vampyren hade en allvarlig mental åkomma. “Det är lustigt att tro att pinnar med eld skulle göra mycket mer än ont då jag kör upp dem i era anus. Vem vet, elden kanske överlever länge nog för att smått grilla era tarmar.. ska vi testa och se? Vem vill försöka först?” Frågade han lugnt på ett sätt som kunde frysa blodet hos byborna solitt till is. En av männen verkade ignorera isen i vampyrens röst och tog ett steg framåt medan han svalde ner rädslan i magen. “D-du har ingen plats här! Försvinn!” 

Vid människans våghalsiga order så kunde Sparven inte göra mer än att börja skrocka roat. “Verkar som vi har den förste till testet.” Sa han roat innan allt hände otroligt snabbt. Sparven rörde sig smidigt framåt mannen bröt armen itu som höll i facklan så att han i ett yl tappade greppet om den. Sparven greppade den innan det hände vad han sagt från första början. Han snurrade runt och bokstavligen spetsade mannen med den trubbiga facklan rakt upp där solen inte skiner. Mannen stelnade till med uppspärrade ögon och facklan som spetsade honom likt en kyckling över elden. Det var total tystnad i nuläget från alla i närheten vilket enbart bröts av att den spetsade mannen hostade upp en munfull med blod medan Sparven gick runt honom för att möta hans ansikte med sitt. “Säg mig innan du dör; Är det en brinnande känsla? Eller behöver jag testa på din fru med?” Sa han lugnt medan kvinnan i folkhopen längst fram svimmade av på plats.

Mannen gav ifrån sig ett gurglande ljud innan han med en snärt av näsbenet som bröts föll rakt framåt med ansiktet först mot marken. Sparrow tippade på huvudet lite igen innan han såg på fisken. “Tror du att det lyckades bränna tarmarna något? Han fick inte riktigt fram svaret..”

Ja vad ville Sparven egentligen? Han visste nog inte det själv utan hade bara känt sig manad att undersöka denna mörka fisk. Något var inte riktigt godhjärtat inom honom och som man kunde tro så passade det Sparven bra. Det vart plötsligt intressant. Ville han slåss eller vad ville han? Vad var upp och vad var ner? Filosofisk debatt över det hela. Måste han ha bestämt sig alltså? Huvudet tippades på sne, han kunde behöva ett nytt mål mat trots allt.

“..Varför har en man som du trasdockor till livvakter? Är det inte bättre att inte ha dem då kvaliteten verkar felaktig?” Frågade Sparven lite nyfiket medan vakterna såg ut som man nyss smällt upp en dörr i ansiktet på dem. Helt klart rasade hela deras självbild från äran att jobba åt bläckspindeln ända ner till att agressivt inse hur utbytbara de “plötsligt” var. Han gav ingen notis till de nu arga vakterna då den svingande piskan var mer intressant i handen på bläckfisken. Att Wreax sedan beordrade honom att svara på om det skulle bli fight eller inte fick honom att le brett, psykotiskt då han tenderade att inte bry sig mycket om när folk försökte beordra honom till saker.

Han tog ett steg framåt och vakterna ökade greppet om sina vapen och sköldar varav en skrek åt honom att stanna men han brydde sig inte om dem då han enbart stigit fram för att sätta sig på den ihopvikta kroppen av en av vakterna. Då han satte sig på honom gav lungorna ifrån sig den sista luften med ett rosslande ljud. Inte direkt hotfullt men sådant kunde snabbt ändras hos någon som Sparven. “Hur smakar ditt blod? Jag är högst intresserad av att veta detta, är det smak från havet eller bergen? Svarar du mig så kan jag övertalas att låta er gå.” Ja han hade aldrig smakat blodet av en sådan halvblandning förr vilket var något som intresserade honom där de sista byborna fiskat upp den avsvimmade kvinnan för att släpa bort henne. Något Sparven inte brydde sig om. Han doftade lite i luften innan ett brett flin spred sig i hans ansikte igen. “Se på fan, tror tarmarna brändes på mannen i alla fall.” Sa han nästan lite drömmande.

Sparven behövde inte anstränga sig för att höra vad som viskades men gav ingen antydan till att höra vad som sades. Satt bara och petade lite på den ihopvikta kroppen under honom för att se om mer ljud skulle fly men det var tomt på ljud för alltid från denna kroppen. Ja om han inte flådde den och gjorde mer pilar det vill säga. Han vände blicken uppåt då kniven skar i mannens handflata och doften av det färska blodet fyllde hans näsa vilket skulle vidga hans pupiller om det inte redan var så att de redan var fullt utvidgade by default.

Sparven kunde höra hur stressat hjärtrytmen var hos vakten som till det yttre verkade stenlugn. Han var duktig på att hålla det gömt men det forsade blodet i den rytmen inom honom var svår att hålla tyst för en vampyr. Han hörde hur vaktens hjärta hoppade till då han sträckte sig efter kniven och tog den, gjorde ingenting mot vakten som läget var och lät honom falla tillbaka till “säkerheten” ifrån honom. Hörde hur hjärtrytmen började lugna ner sig redan hos mannen. Sparven betraktade kniven nästan ömt innan han med blicken fäst på Wreax snabbt slickade bort blodet från bladet i ett snabbt drag, utan att oroa sig för att skära sig på klingan.

Smaken var fascinerande men det var mer än smak som avslöjades av en persons blod. Bilder av minnen från Wreax upptåg flög igenom huvudet på honom då han smakade på blodet och mannens riktiga sida blottades för honom vilket fick Sparven att tippa huvudet lite på sne. “Du är en fascinerande man, inte många som du som fortfarande lever då de tenderar att.. ta sig vatten över huvudet.” Sa han lugnt medan han reste på sig igen då bilderna ur Wreax liv försvann ur huvudet på honom. Han behövde mer blod för att få en djupare bild av Wreax personlighet men han fann sig nöjd ändå att han faktiskt stött på någon levande med Wreax personliga drag. “Celeras har jag inte varit i på ett tag.. Behöver ni sällskap?”

Sparven tittade obekymrat på scenen framför sig som ändrades från kyla till irriterad.. ilska? Intressant. Han kollade hur Wreax ändrades lite fascinerat medan han sedan tittade till sidan för att studera den döde vaktens svärd som låg i hans livlösa hand. Slåss eller rymma.. det var en fråga. Skulle ju förvisso vara roande att få leka lite men kände han för det? Skulle vara betydligt mer intressant att omvandla hans sittkudde till lyktskärmar eller skapa en skulptur av den föredetta vaktens skelett. Men något sa honom att byfolket inte skulle låta honom skapa färdigt sin skulptur i frid.. hmm.. Medan Wreax närmade sig med den rörliga piskan i handen så vände sparven upp ansiktet mot natthimlen lite intresserat. Han gissade på att solen skulle komma upp om ca 4 timmar så tekniskt sätt hade han lite tid kvar att leka på men vart skulle han sova sedan då? Wreax kom allt närmare medan han lugnt funderade på sina val. Han visste ett par ställen där han helt klart kunde vara ifred över dagstiden och det var inte så långt borta, i alla fall inte för en vampyr. Så tre timmar lekstund betydde det då?

Hans blick fästes nu på Wreax igen innan ett brett flin som kunde skrämma den mest vana krigaren spred sig på hans ansikte och fick en av de svagare vakterna att fumla bakåt från honom av blotta synen på det psykotiska. Han rest på sig efter att ha greppat tag i den döde vaktens svärd som skrapade oroväckande mot marken medan han reste sig helt, lugnt med sitt psykotiska flin i hela ansiktet. “Dropp dropp dropp, är det bläck eller blod? Jag antar att vi snart finner sanningen..” Snabbt och vant höjdes svärdet i en attack men stannade upp då ett uppror bakom honom tog liv. Byborna hade samlat varenda man de kunde hitta för att fara till attack mot dem båda. Facklor och vapen kom snabbt närmare medan byborna vrålade mot Wreax och Sparven som om de trodde att deras antal och förhöjda röster skulle skrämma iväg dem. De sprang mot dem i attack vilket inte ändrade sparvens mående över huvud taget. Han kunde inte hjälpa att skrocka roat då folk från alla håll närmade sig dem snabbt i ett försök att ta deras liv, skrocket omvandlades snabbt till ett isande skratt då han fann sig road över krigarna som kom farandes.

“..Människan.. förstörare av roliga tillfällen eller förgyllande?” Ena sekunden stod han nästan framför Wreax i sin attack och i nästa sekund befann han sig tre meter bort vilket fick en kvinna uppe i det närmaste huset att skrika och slänga igen fönstret hon tittat ut från. Hans snabba rörelser stoppade floden av bybor en sekund i ren chock innan de aningen skakigt började vråla igen och fortsatte att närma sig dem båda. Blodet sinar aldrig. Snart dök Sparven upp vid närmaste man som inte var lika skyddad av en sköld av andra bybor och med ett hemskt ljud så for klingan av svärdet genom luften och högg huvudet rent av mannen.

Blodet sprutade, dränkte sparven som fångade upp huvudet för att slunga det mot byborna, träffade den mannen närmast rakt i ansiktet med ett hemskt brakande och fick honom att falla ihop i en hög. Skallen liknade nu mer en skinnpåse fylld av mjöl vilket fick byborna på hans sida att skrämt stanna upp i sitt spår. Men hur gick det för fisken?

Yikes. Vid sitt roande nack-brytande och halshuggande så höll Sparven bläckfisken i ögonvrån som gradvis närmade sig honom med skinande ögon genom nattens mörker. Mörker som snart gick över till eldljus så bläckfiskens brinnande kedja fattade eld i gräset vilket efter vårtorkan började sprida sig osedvanligt snabbt. Bybor både flydde, skrek och visa envisa for fortfarande till attack men ändrade snart riktning då lågorna spred sig från den brinnande kedjan. Bilder från Wreax liv slackade fortfarande framför ögonen på honom periodsvis vilket fick honom att inse vilken typ av man han var. Spännande~ De skulle säkerligen kunna ha det kul tillsammans efter Wreax lilla tantrum hade gått över, men tills dess..

Sparven flinade brett där han bet ner i halsen på en skrikande man som snabbt blev likblek tills livet lämnade honom och kroppen föll ner i elden som nästan nått honom vid det här laget. Han skrockade lite roat innan han hoppade bakåt från piskans räckvidd och sedan upp på närmaste tak han befann sig vid. Han tittade roat ner på förödelsen, blodet och elden men främst den glana Wreax som inte ville låta honom lämna med informationen som han nyss fått in i sig. Han tänkte hålla brinnande piskor borta från sig då det skulle garantera att han blev snärjd i den vid flykt tillfället. De splittrade vakterna hade hoppat undan från elden som masade dem längre och längre bort från Wreax lysande uppenbarelse. Ett skutt till och han befann sig uppe på skorstenen helt klart road över hela scenariot under sig. Hur långt skulle elden sträcka sig? “Awh smugglar Wreax tycker inte om att jag vet något om honom? Tänk på vilka jag kunde låta detta föras vidare till” Sa han retsamt bara för att se hur mycket mer triggad bläckfisken skulle bli. Varför? Varför inte?

Sparven frodades likt en tussilago i vårsolen för närvarande och kunde inte hjälpa att flina lite elakt över hur uppretad han lyckades få den lilla fisken. Det var nästan synd att han nu inte kunde ta chansen att dricka från den hormonella fisken, helt klart synd. Han fick vänta tills giftet lämnat hans lilla hydda. Vid Wreax aggressiva vrålande så ville han nästan elakt skrocka till och var inte långsam med sin reaktion, vem vet? Kanske kunde han få Wreax att riva hela byn vid det här laget? Då Wreax skrek att han ville ha ner byggnaden så hade han redan tagit ansats till att hoppa iväg till nästa byggnad, lämnade den precis innan den började falla till marken och landade på huset mitt emot, utom räckhåll för aggressiva piskor.

“dripp dripp dropp, Har bläcket något stopp?” Flinade han mot den vansinnigt arga bläckfisken medan ljudet av en skrikande bebis inne i huset nådde honom, det var ju som ett körsbär på bakelsen ~ Kallt flinande så höll han sig redo att skutta vidare, men planen att se hur många hus han kunde vandalisera innan blodmagin slutade värka. Det skrikande barnets skrik kvävdes en aning vilket fick honom att se för sin inre syn en mamma eller pappa som skräckfyllt försökte få barnet att inte avslöja vart de befann sig, vilket självfallet redan var för sent. “Handelsgillet.. vet de om vad du sysslar med på fritiden? Skulle de kanske vara roande att prata med?” Prövade han roat då blodmagin verkade göra Wreax arg från vettet redan.