Talanriens rollspelsforum

Post has published by Vintersaga
Viewing 3 posts - 1 through 3 (of 3 total)
  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Vägen till Frostheim hade varit lång, men harmlös. Det var av god anledning Hillevi hade skickat just Tura för att lämna besked till Kung Audgisil med familj, då hon var en kvinna som inte motvände sig händelselösa vandringar och samtidigt var en duktig nog krigare att brevet färdades ganska säkert.

    “Vi är äntligen här, mina herrar.” Den stora blonda krigarkvinnan klev ut från skogen och såg mot Frostheim i fjärran. Hon var ensam, men aldrig helt, för gudarna vandrade med henne.

    Efter att ha vandrat en bit ut på fältet och hon närmade sig Frostheims murar så tog den pälsklädda krigarinnan loss sina yxor och placerade dem på marken framför sig. Hon ställde sig sedan upp och såg mot staden igen, för att sedan börja gå och närma sig.

    “Mitt namn är Tura. Jag söker Kung Audgisil å Turin Hrafns vägnar.” Kvinnan ropade upp mot murarna, och stod rakryggad, en stark och stolt hållning, obeväpnad, händerna slutna bakom hennes rygg.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Krigarna på muren blev inte allt för bekväma över Turas annonsering, trots allt förbannande man Turin Hrafns namn i dessa delar av världen. Men hon var ensam, så vad kunde hon göra? Men de visste allt för väl att Hrafn var en lömsk man som kunde ha sattyg för sig. En grupp krigare mötte kvinnan halvvägs och med inte allt för milda händer sökte de henne efter dolda vapen. Då de var övertygade om att hon var harmlös eskorterades hon genom Frostheim och upp mot Sätet på toppen av staden där konungen tog emot sina gäster och höll sina råd.

    ‘Konung Audgisil!’ sade en av männen då de steg in i den stora hallen.
    ‘Ursäkta att jag avbryter er, men vi har en budbärare från Turin Hrafn med oss.’ sa han, och Audgisil stått och samtalat med några av jarlarna ursäktade sig och satte sig ned på den stora tronen i trä för att betrakta Tura.
    ‘Och vem är du?’ frågade Audgisil, hans klara blåa ögon fokuserade men också nyfikna.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Tura visade nerver av stål vid krigarnas närmande och lugnt rörde sig som önskat så att de kunde söka henne på dolda vapen. Hon var stor, uppvuxen med yxa i hand, klättrande, vandrande, och med föräldrar som kastade en bokstavligen lång skugga. Hon erbjöd krigarna ett leende, men fick inget i retur och tog inte illa upp från det. Trots allt var det inte omöjligt att hon hade dräpt vänner eller kanske även familj till dem, även om de nog inte skulle ha lagt henne specifikt på minne. Hon tjänade Turin, hon förstod bitterheten.

    Hon såg sig om inuti Frostheim, tittade på människorna de passerade, byggnaderna som omslöt dem och mötte blicken allas som såg mot henne och hon uppmärksammade. Snart stod hon inför Audgisil själv, och det förvånade henne, då hon räknade med att bli förd till en bur eller annat och placeras i förvar tills dess att de var redo för henne. Hon erbjöd konungen en nick, böjde lätt på huvudet och rätade sig sedan på nytt för att stå rak i ryggen, hennes hållning stolt.

    “Mitt namn är Tura Helgadottir, krigare under Jarl Turin Hrafn, idag bud under Hillevi Hansdottir Drake. Jag är tacksam för möjligheten att tala till er direkt.” Hon hade ett litet uppehåll i sin mening, och anammade viss försiktighet. “Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga, jag är inte mer komplicerad än en mening. Jag tycker om mjöd, och jag hoppas att jag inte har tömt mitt sista stop genom att leverera er detta brev.” Hon förde sin hand in under sin päls och tog fram brevet, omsvept i läder, bundet tätt för att skyddas mot väder. Hon höll ut det mot närmaste krigare, men släppte inte Audgisil med blicken.

    “Jag har blivit instruerad att insistera att brevet läses av dig först, och att jag önskas vara närvarande för att vittna att det blir läst. Jag vill klargöra att jag själv inte läst innehållet, och är här utan avsikt för strid, men kommer motsätta mig min avrättning för ord som inte är mina.” Hennes röst var lugn, hon utstrålade en självsäkerhet som i situationen inte var rimlig, omgiven av fiendens krigare, obeväpnad.

Viewing 3 posts - 1 through 3 (of 3 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.