Post has published by Hanlinn
Viewing 20 posts - 141 through 160 (of 192 total)
  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Att stanna här och vila. Det var inte svaret hon ville ha från honom. Egentligen önskade hon att han skulle poffa dem bort från där. Fast kanske det inte var så enkelt trots allt? Och hon kunde inte riktigt stå på sina egna ben just nu.

    “Det kan vara en bra idé. Om inte dessa jävla träd kommer närmare oss. Vad gör vi då?” frågade hon och kliade sig lite fundersamt i håret.

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han hade nog med önskat att han kunnat teleportera dem en bit till, men det var omöjligt just nu. Så mycket magi hade han inte i sig och den föra hade tagit mycket kraft. Han behövde vila.
    Xharin såg mot skogen igen den såg ut som en vanlig skog igen..
    “Jag tror den gett upp för stunden min vän, men vi får väl försöka vila utan att somna helt enkelt.” han log blekt för det kändes inte enkelt alls just nu att inte somna.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    “Vi kan ta det i olika pass. Om du sover först så vakar jag över dig” sa hon med ett svagt leende och nickade lite uppmuntrande åt sin egna idé. Åtminstone skulle de båda få energi tillbaka och kunna röra sig vidare. Fast det var fortfarande en irritation att de inte kom in i skogen och fann det som de hade pratat om så länge nu. Nog måste de väl komma in?

    “Vi måste komma in…”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    “Det låter som en bra idee, min vän.” Xharin log blekt han sov gärna först även om han troligen inte skulle somna så hårt. Det skulle bli bättre än inget. Han lade sig ned så bekvämt det nu gick i gräset gäspade lite.
    “Jag tror jag har en idee på det ..fast det bygger på om det finns en å eller flod genom skogen. Då kanske vi kan fixa en båt.. hrm eller något sånt” han var för trött för att tänka mer han somnade konstigt nog mitt i meningen det hade han i alla fall inte räknat med.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    En flod? Kanske, tanken på vatten gjorde henne mer bekväm än vad hon hade trott de skulle göra. Hon nickade lite exalterat och letade fram en av de kartorna de hade tagit innan. Lite hårdare än vanligt pekade hon på floden som verkade gå igenom en större del av skogen. Hon höll upp kartan åt trollkarlen.

    “Det verkar som om du har rätt!”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Xharin stördes lika snart av sin vän och stirrade nyvaket  på kartan innan han förstod vad det var. Han log blekt åt det, så han hade haft rätt, hade han inte vart så trött hade han nog gottat sig lite mer åt det.
    “Det ser minsann så ut. Då behöver vi bara en.. Nä knappast du lär väl inte behöva en båt” Han kom på att hon inte var riktigt människa mitt i sin mening  “Får jag bara vila någon dag så kan jag nog förvandla mig till nått mer vattenlevande.” I alla fall borde han klara det.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

    “Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och granskade kartan lite mer ingående.

     

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Xharin gäspade lite, hon verkade i alla fall ha roligt, han undrade om han fått vila alls och sträckte lite på sig.
    “Ja, jag simmar inget vidare så.” Vad för djur kunde han bli som klarade det? Ingen fisk de var uteslutet och för farligt, då man kunde fasta i former som inte var så intelligenta. Han kliade sig i skägget medan han funderade.
    “Hrm en utter eller säl kanske?” Det kunde fungera.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    En utter eller säl… Tanken var roande. För de simmade väl likaså? Nå, trollkarlen visste väl bäst antog hon. Hon ryckte lätt på axlarna och log svagt. För henne var det inte ett svårt val. Det var hennes naturliga skepnad trots allt. Faktum var att hon hade saknat den och välkomnade tanken.

    “De är söta!” kommenterade hon, kanske inte det som han ville ha som svar men det var en sanning trots allt.

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Den gamle trollkarlen log vagt han hade kanske väntat sig ett annat svar av någon som bodde i vatten, hon borde väl veta vilket av djuren var bäst på att simma. Det var nog bättre att fråga för han var långt ifrån en expert på vattendjur. För han brydde sig knappast om utseende i detta fall.
    “Förvisso, men vilket tror du är bäst på att ta sig fram?” frågade han allvarligt

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Både de två djuren var ingen hon brukade se allt för mycket av och speciellt inte klura på vem som var snabbast eller smidigast. Lite fundersamt drog hon handen genom håret och hummade åt hans fråga som var så allvarlig.

    “Säl, kanske?” sa hon, inte helt säker på sin sak men nickade sedan instämmande åt det hela.

    “Ja, säl är nog det som du kommer snabbast iväg med”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han gäspade lite där han låg, och sträckte sig lite som en katt, det var det den gamle mannen påminde mest om i alla fall som han låg och väntade just nu.
    Xharin tyckte hennes svar lät rätt; en säl ja det var nog klokt det kunde vara kallt i vattnet de skulle färdas i och sälar borde klara det.  Han nickade lite eftertänksamt och log.
    “Säl, det blir väl en du aldrig sett.” han såg lite road ut han skulle säkert se rätt lustig ut som det djuret.. “Men visst det borde jag väl klara om jag får vila några dar då, vad sägs om att försöka hitta ett värdshus? Eller en bättre plats att vila på?”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Vésiva nickade lätt åt hans ord. Så länge de sedan kunde komma in i skogen och finna de rikedomar de en gång talat om. Om de inte skulle finna dem skulle de åtminstone ha ett äventyr att tala om – även om det inte gjorde henne rik.

    “Det är en lång väg ner till värdshuset. Vi skulle kunna göra ett vindskydd av träd och löv?” föreslog hon och nickade mot döda kvistar och sånt som låg på marken.

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han reste sig sakta och såg ned mot skogen de lämnat, försökte bedöma om de skulle vara säkra alls på platsen och ruskade sedan sakta på huvudet.
    “Jag vill nog gärna att vi flyttar oss utom synhåll för den där skogen innan vi slår läger.” det var en medelväg på problemet, för hon hade rätt det var långt till ett värdshus.
    Trollkarlen suckade tyst han var trött och lutade sig kraftigt mot sin stav, det skulle nog ta en del att flytta sig men det var det värt, för det var dumt att utsätta dem för fara i onödan.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Vésiva spanade lite misstänksamt mot skogen. Det var en god idé att flytta sig en bit ifrån skogen, men hur långt kunde en skog se? Eller tänk om den tog fåglar till hjälp! Nej, detta problem var nytt för me’ersia kvinnan och hon nickade något fundersamt.

    “Ja, du vet nog bäst” kommenterade hon, även om hon skulle mer än gärna stå still eller sova för den delen.

    “En bit bort är nog en god idé!”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Ett trött men roat leende fick hon tillbaka, så han visste bäst?  Knappast i det här fallet, Xharin hade inte mer erfarenhet av levande skogar än hon. Men samtidigt det var något bekant med det. Nej, det var bättre att få vila först, kanske skulle han komma på varför det kändes bekant.

    Han nickade för att sedan sakta börja gå bort från kullen, bort från skogen. Han hoppades på att det skulle räcka med att de tog sig så pass långt att de inte kunde se skogen.

    “Hoppas det här räcker” sade han efter en lång stund genom landskapet som nu var mer kuperat och han ärligen inte orkade ett steg till utan sjönk ner sittande på en lagom hög sten.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån trollkarlen. Det var väl bättre ju närmare de var varandra?

    “Inga mordiska träd här! Eller vad tror du?”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han såg sig lite nervöst om men allt han kunde se var lite sly och en död gammal gran och sten.
    “Jag tror inte det min vän, här verkar det lugnt.”

    Xharin log lite blekt och kunde inte låta bli att se sig om lite extra men som han sagt här verkade det inte finnas samma atmosfär ens.
    “Man ska då vara med om allt; mordiska träd?” Trollkarlen suckade och verkade falla antingen i sömn på stället där han satt eller så tänkte han väldigt djupt.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.

    “Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollkarlen.

    “Lite energi?”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han skrattade trött och synade gräset för gubben hade inte riktigt somnat han hade bara suttit och tänkt på om det fanns något vis att lugna de mordiska träden. Inte för han kom på ett man ändå. Så mycket annat hade han inte för sig.
    “Ja det vore riktigt illa det, min vän.” han fnissade lite till, som sagt han var trött svårt att sluta upp att skratta åt dåliga skämt.

    “Ja, tack gärna” Xharin tog det torkade köttet som erbjöds och började mumsa på det, först nu hade han märkt hur hungrig han var.

Viewing 20 posts - 141 through 160 (of 192 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.