Talanriens rollspelsforum

Post has published by Hanlinn
Viewing 10 posts - 1 through 10 (of 10 total)
  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Inte nog med att han hade en dotter vars skrik och gråt efter Arlin ekade i korridorerna. Mycket av fin porslinet hade redan gått i kras. Huvudvärken var värre. Förutom en gnällande fru, som tjatade om ännu ett barn… och den nuvarande dotterns gråt… hade många rykten om att Kaels trolvade Nilla hade rymt med hans skyddsling.

    Ilskan var tydlig hos kungen och han hade tänkt att avfärda tjänaren som försiktigt tassat på tå in i rummet. Fast när han hörde att Katarina J’lothain var på väg igenom hans korridorer, hejdade han sig själv och nickade lite bestämt.

    Om inte han hade lovat bort sin bror till den där odudliga dottern, hade han haft ett problem mindre nu. På skrivbordet stod en bricka med frukost, fast den var orörd. Vem kunde ha aptit i en sådan här situation?

    Han reste sig och rörde sig mot en spegel som fanns på väggen för att ordna till sitt hår och borstade av sina stiliga kläder. Det var trots allt ingen orsak att se ovårdad ut och med en sista blick i rummet vandrade han ut till ett mindre sällskapsrum för att möta sin gäst.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Det hade knappt gått en vecka sedan Nilla försvunnit. Att det var oduglingen från Kaldrland som rymt iväg med henne var mer eller mindre bekräftat på kungens korta bud att Katarina skulle infinna sig på slottet. Budet hade inte innehållit så mycket mer och det fick Katarina att få ytterligare en klump i bröstet av oro.

    Men det var med likgiltigt ansikte och värdiga steg som hon nu klev genom slottets korridorer. Det kändes som en evighet hon varit där senast, men i verklighet hade endast tre veckor passerat. En tjänare släppte in henne i ett mindre sällskapsrum. Hennes kalla blick fastnade omedelbart på kungen som väntade. Hon neg djupt och elegant.
    “Ers majestät”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Blicken, som förra gången de hade möts hade varit nyfiken och nästan beundrande, var nu istället hårda och allvarliga. Hans ögon var lite röda och mörkt under ögonen vittnade om att han inte hade sovit gott de senaste dagarna.

    “Katarina” hälsade han simpelt och nickade åt henne för att göra en gest mot en av fåtöljerna i salen. Trots allt skulle det nog inte bli ett allt för kort möte och han föredrog att ha ett sådant här konversation sittande. Han slog sig ner i den andra fåtöljen och knäppte sina händer i sitt knä för att syna Katarina uppifrån och ner.

    “Det verkar som om din dotter har flytt landet.”

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Katarina rätade sig först då han sa hennes namn. Med höjd blick stred hon fram till fåtöljen, rättade till kjolarna och satte sig ned efter att kungen gjort detta. Hon satt rakryggad och med likgiltig blick mötte hon kungens. Vid hans ord bet hon ihop käkarna. Så det var så han önskade att denna konversation skulle gå? Män var allt inkompetenta.

    “Det verkar som att din myndling stulit min dotter” hennes röst var sammanbiten och man kunde höra en viss nyans av ilska över denna olyckliga situation. Men även om hennes yttre höll värdighet och säkerhet så bubblade oron inom henne. Hon var ensam i det här, då hennes man knappast ställt in sitt krigståg utan lämnat henne i denna ödesdigra situation att hantera ensam.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Det var inte svårt att höra ilskan i hennes röst och se att hon inte var lika bekväm över situationen som hon hade varit förra gången. Kungen strök sin ena tumme över sitt pekfinger för att fortfarande hålla blicken på henne. Allvarlig, fast det fanns ett irriterande lugn där.  Han hade ett litet höjt ögonbryn över hennes sätt att tilltala honom.

    “Eller förförde din dotter min myndling?” föreslog han med ett snett leende för att sedan göra en gest framför sig. Det spelade ingen roll och han rätade på sig.

    “Och vad hade du tänkt göra åt det? Eller ska vi häva förlovningen?” fortsatte han i en ton som om de talade om vädret.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Katarina smalnade av ögonen vid hans ord och snörpte på munnen. Hade han verkligen antytt den djupaste av förolämpningar om hennes dotter?
    “Även om du må vara kung så ska du akta dig för vad du anklagar min dotter för” hennes röst var låg, men skarp. Kanske vågade hon yttra orden för hon var uppvuxen i Celeras och visste att även de mäktigaste kunde omintetgöras, kanske för att hon visste att hennes man kunde samla styrkor större än kungens egna. Eller så var det ett ögonblick av moderlig ilska. Han hade lika gärna kallat hennes dotter för hora rakt ut.

    “Du visste om att han bett om hennes hand av min man. Vad ska du göra åt det din myndling ställt till med?” svarade hon återigen, om än med en svalare ton. Det hade ju trots allt varit anledningen till att hon lyckats få deras överenskommelse, för kungen hade minst sagt verkat upprörd över att kaldrländaren bett om Nillas hand.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Förstås hade det varit en dum idé att yttra sina tankar högt. Fast å andra sidan kände han en liknande ilska som han kunde se stråla ut genom hennes ögon. Det medvetna sättet som hon inte använde de rätta sättet att tilltala honom… Så klart irriterande men på något fann han det också rätt roande och nästan skönt.

    “Vad min plan är?” frågade han och sträckte sig efter ett glas vatten som fanns i närheten. Han var tyst en stund, innan han sneglade mot Katarina med ett litet snett leende.

    “En delikat situation… så klart.” sa han och smackade med sina läppar innan han såg ut genom fönstret.

    “Hans far kommer inte att acceptera ett sådant giftermål om inte de blir fast innan de når fram.”

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Katarina fick bita ihop käkarna för att inte gnissla tänder. Ur hennes perspektiv verkade det inte som att kungen varken var upprörd eller särskilt brydd över situationen. Delikat? Hon fnös inombords. Varför var männen runt omkring henne så likgiltiga inför denna katastrof som kunde drabba alla hennes döttrar.

    “Och du hoppas på att han då skulle skicka hem min dotter? Jag tror knappast en kaldrländare är så civiliserad” det fanns en spänning mellan hennes ögonbryn då hon talade och rösten var lägre än normalt. “Eller att de ens kommer att ta detta till slyngelns far?” hon fann det inte troligt.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Det var förstås sant det om kvinnan sa, även om det lät som en irriterande mygga som vägrade att sluta surra i hans öra. Han hade en rynka mellan sina ögonbryn. En huvudvärk som fanns där alltid med hans fru tjat och nu… Han drog lätt efter andan för att lugna sig.

    “Förstås inte bara. Jag har en spanare som såg vart de var på väg och snart nog har vi dem här igen.” sa han, lite trött och drog en hand genom sitt hår medan han placerade om sina ben så att han satt mer bekvämt.

    “Det bordet inte ta länge tills…” började konungen sedan slogs dörren upp och det var svårt att placera det ilskna skrik som hörde. Fast snart nog kunde han se hans dotter marsera in med en ilsken min och ställde sig emellan konungen och hans gäst. Kronan satt lite på sniskan och skorna hade hon i ena handen. Uppenbarligen hade hon sprungit ifrån kvinnan som alltid tog hand om henne.

    “Arlin ska hem, nu!” tjöt hon nästan ilsket och stampade med ena foten i marken och Tristians ögon smalnade och pekade mot dörren och sa med en mörk röst.

    “Bort nu flicka, vi talar affärer.”

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Katarina höjde ena ögonbrynet åt hans ord. Det kändes så tandlös. En tandlös kung som inte agerade. Hon fnös inombords.
    “Jag utgår ifrån att po-” hennes ord avbröts av den lilla prinsessan som stormade in och en ogillande spänning syntes över hennes läppar. Hennes döttrar må vara vilda till naturen, men av en prinsessa att bara rusa in sådär? Men hon förblev tyst och väntade på att prinsessan avlägsnade sig så de kunde fortsätta tala.

Viewing 10 posts - 1 through 10 (of 10 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.