Talanriens rollspelsforum

Post has published by Vintersaga
Viewing 19 posts - 21 through 39 (of 39 total)
  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    När värden påbörjade beställningen fylldes Hulta med visst iver, det var länge sedan hon druckit det, och de verkade veta vad det var. Hoppfull är vad hon blev. Hon såg sedan mot Sera och log efter det hon sade.

    “Kanske, men sedan skulle jag ge det ett försök själv. Jag är ny till den här världen, men det betyder inte att jag inte vill uppskatta den.” Hon log brett och tog tag om Seras hand med båda sina, och såg henne rakt in i ögonen, nyfikenheten tydlig på Hulta.

    “Berätta!”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    När väl värden gav dem deras önskemål tog Sera tag i vinflaskan och de två glasen för att resa sig upp och röra sig mot ett bord vid fönstret. Hon hällde upp två glas vin och sköt det ena mot Hulta. Som om hon var övertygad över att hon inte hade kunnat dricka det som hon själv beställt. Bara lukten fick henne att rynka på näsan.

    “Du kommer att döma mig…!” utbrast Sera och tog en klunk av vinet för att sedan rodna lite. Hon visste inte riktigt varför hon brydde sig om hennes åsikter, men hon ville inte att hon skulle stanna kvar.

    “Lovar du att stanna då…?” sa hon med ett lurigt leende.

     

     

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta tittade nyfiket på Sera när hon pratade, och fann det roande att hon blev så pass till sig av situationen. Hon hade nog aldrig sett Sera på det här sättet, och det sporrade Hulta bara ytterligare.

    “Jag lovar, du har ingenting att oroa dig för. Jag har vuxit upp bland de galnaste syskonen och människor.” Hon log åt henne och lutade sig framåt vid bordet, hon hade inte ännu rört sin dryck, men var exalterad att få prova den.

    “Jag kommer inte gå någonstans, om något tror jag det kan föra oss samman. Jag är verkligen nyfiken och vet inte om jag skulle kunna förlåta dig om du inte levererade vad än det är jag väntar på just nu.” Hon log varmt åt Sera.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Att Hulta skulle ha vuxit upp bland galenskap hade Sera svårt att förstå, men samtidigt fann hon det inte alls förvånade. Trots allt hade hon stått ut med hennes galenskaper – och det var väl många? Åtminstone det som mästarna sa.

    Hennes löfte fick Sera att le. Det kändes genuint och hon klämde hennes händer lite uppskattande för att skratta sitt bubblande och glada skratt för att se in i hennes ögon med sina klarblåa ögon.

    “Så kan vi inte ha det! Så måste jag väl säga då!” utbrast Sera och skrattade igen, för att vara tyst en stund. Tänkte på hur hon skulle formulera det. Men till slut var det väl enbart att säga som det var rätt ut?

    “Jag… råkade hamna med i ett tjuvgille. Av misstag först…!” började hon och rodnade lite.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta satt tyst några sekunder och bara betraktade Sera efter hennes svar. Sedan skrattade hon till och log varmt mot sin vän. “Jaha!” Hon skakade på sitt huvud och såg sig omkring, för att sedan tysta ned sin röst lite ytterligare. “Det förvånar mig ingenting alls att du är med i en sådan gille, tyvärr har jag nog haft den fördomen om dig, men jag blir nyfiken på hur man blir del av någonting sådant av misstag.” Hon såg förväntansfull ut, önskade få veta mer om denna information. Visst hade hon räknat med att det kund vara någonting sådant, Sera hade trots allt visat en talang för det.

    “Vad gör man som medlem i en sådan gille? Hur går det till att bli medlem? Vad innebär det för dig när du slutar skolan, när du kan lämna den här platsen? Slutar du bara i gillet då med, eller blir det som de där händelserna man läser om där man aldrig kan lämna, de hittar en och … tar hand om en.” Hon hade en ganska road utstrålning, hon borde kanske ha varit mer bekymrad över sin vän än hon var, men Hulta spenderade mycket nog tid att oroa sig, det var dags att slappna av, och viktigast av allt stänga hennes syster ut ur sitt huvud. På tok för ofta formade hon sin upplevelse av en situation baserat på vad hennes syster skulle tycka.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Det var många frågor. Sera kunde inte rå för att ett stort leende sprack upp i hennes ansikte. Lite lättad. Äntligen någon som inte tog ton och började ropa åt henne. Säga att det var ett misstag. Men för att vara ärlig var det en av de få ställena som höll hennes rastlöshet borta och fick henne att känna sig välkommen. Nästan som en familj.

    “Jag traskade in till ett värdshus, lite mer sjaskigt än det här, och de frågade om jag var där för mötet och det var klart att jag svarade ja. Varför inte?” sa hon och skrattade sitt bubblande skratt och tog en klunk av vinet.

    “Och jag vet inte… Men jag har alltid haft ett annat yttre och ingen av de är särskilt begåvade magiker. Så de kan inte ha märkt något annat!”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta log ivrigt mot Sera, som att hon lärde känna henne på nytt. Hon nickade och såg sig om lite hastigt, fundersam över vilka andra som liksom Sera tillhörde det där gillet. Hon var inte intresserad av att gå med, att vara en professionell tjuv tilltalade henne inte riktigt, men det var kul att leka med tanken. Spänningen de hade upplevt idag var någonting helt nytt för henne, och Hulta skulle definitivt utforska de känslorna mer i framtiden. Det var inte stölden i själv som var spännande, så mycket förstod hon, för det hade hon inget behov av.

    “Vad har du förresten för planer när du blir klar här? Kommer du åka hem och bli en prinsessa igen, eller siktar du på någon annan karriär? Så som … det här vi nu pratar om?” Hon log lätt, men frågan var genuin. Hon blev nyfiken på vad Sera tänkte och kände. Det var någonting speciellt att nu ha kunskapen att Sera verkade lita på henne. Denna information hade hon inte gett ut till vem som helst.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    “Om jag ens kommer härifrån…” orden verkade slinka undan ur Seras munn, som om det var en tanke som hon vanligtvis hade. Det var inte svårt att se en irritation där hos henne och sättet hon greppade omkring vinglaset fot. En liten lätt vind tycktes rufsa om deras hår och få fönstret att slå till några gånger.

    Ett tag var Sera fokuserad på vinet och dess röda vätska som fanns där. Hon snurrade det lät för att se på den röda vinet som skapade en lätt röd färg på glaset. Sedan skrattade hon till, som om det som hon sa var ett skämt och sken upp i ett stort leende.

    “Det finns inget val, livet som prinsessa är ett ensam ett och ett med många plikter.” påpekade hon simpelt och ryckte lätt på axlarna åt det hela.

    “Även fast musiker hade varit ett underbart liv!”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta skrattade till, och sedan log mot Sera medan hon höll handen över munnen som om någonting fult kommit ut ur den. “Förlåt, det var inte meningen att skratta, men det känns så overkligt hur olik min oro din är. En värld av fisk och handel väntar mig när jag är färdig här, det finns inget utrymme för en magiker i Österhman … vilket är sjukt, då min släkt har ovanligt många med magisk förmåga.” Hon fnyste till åt en egen tanke därefter, garanterat riktad mot hennes syster.

    “Är inte du arvinge till tronen dock? Du är en prinsessa nu med allt det tråkiga som tillhör det, men en dag styr du ett väldigt rike. Såklart kommer du härifrån, och du kommer kunna göra vad du vill.” Hon log mot Sera i ett försök att vara tröstande, då hon såg hur besvärad Sera var.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Lite tveksam såg hon på Hulta och kunde inte rå för att le lite åt hennes ord om hennes egna framtid. Lätt skakade hon på huvudet åt orden, det fanns inte riktigt någon sanning i dem. Att en drottning skulle kunna göra vad hon ville var en lögn.

    “Drottningar är inte fria – långt ifrån. Allt för många regler och alla åsikter som ska höras och följas” sa hon med ett litet flin och sedan höjde hon lite på ena ögonbrynet efter att ha hört vad hon trodde att hennes framtid väntade henne.

    “Äsch…! Nog finns det väl en annan framtid? Kanske du kan bli min magiker eller rådigvare?” föreslog hon och slog sitt glas med hennes.

     

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hon log åt Sera. “Du kommer vara drottning över Iselem och en tränad magiker. Du vågar nog bara inte tänka på hur mycket du kommer kunna göra när det är dags.” Hon lutade sig fram och placerade sin hand öppen med handflatan uppåt framför Sera, inbjudande för Sera att hålla i.

    “Skulle du behöva en rådgivare eller magiker så kan du räkna med mig. Jag har bara skuggor att leva i hemma i Karm. Tillsammans styr vi upp dina dammiga politiker och präster så att det finns lite nöje att vänta dig i din framtid.” Hon stannade upp och hånlog lite.

    “Eller så byter vi kroppar och du kan bli en fiskare. Ingen kommer förvänta sig mer av dig än de gör från personen bredvid dig.”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Ett litet fnitter lämnade Seras läppar, nästan lite för flickaktigt för hennes karaktär och hon lade sin ena hand i Hultas öppna hand för att klappa den lätt och uppskattande.

    “Byter kroppar, hm?” frågade hon tillbaka och var tyst så pass länge som om det såg ut som att hon verkligen funderade på möjligheten och till slut skakade hon på huvudet så att de mörka lockarna flög omkring henne.

    “Kanske en magiker eller rådgivare vore det lättaste trots allt?”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta blev snabbt allvarlig i sitt uttryck när det verkade som att Sera övervägde det, och det krävde att hon skakade på huvudet för att Hulta skulle skratta till och nicka.

    “Ja magiker eller rådgivare är nog bäst! Men det är ingen dålig förmåga för drottningens magiker att kunna.” Hon log mot Sera, och verkade redan ta sin hypotetiska roll som magiker på allvar. “Förstå hur användbart om någon önskar dig ont, och en av dina närmaste kan låtsas vara du medan du smiter undan.”

    Tanken på ett liv som fiskare uttråkade Hulta, hon ville ha hov, intriger och äventyr i sitt liv. Hon började genast föreställa sig ett liv som kunglig magiker eller rådgivare, åt Sera eller någon annan. Så självklart vandrade hennes tankar iväg och hon stirrade blankt in i ingenting medan fantasin dansade i något hov någonstans i en fin klänning.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Det var frvisso sant. Fast tanken att någon skulle offra sig för henne gjorde att hon grimaserade lite grann. Trots allt hade hon aldrig velat önksa någon en död. Det gick förstås inte att undgå Hultas drömmande leende och hon viftade med en hand framför hennes ögon med ett litet roat skratt.

    “Och vem drömmer du om nu? En prins i din famn?” frågade hon lite retsamt med en blinkning med ena ögat för att dricka en klunk av sitt vin och se ner på hennes glas igen med en skakning på huvudet.

    “Har du inte fått i dig den sörjan ännu?”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta skrattade till. “En prins … eller prinsessa, eller kung, drottning, general, hovnarr … jag är inte kräsen. Hemma väntar mig sim med fiskar och dans med skoggshuggare, jag har rätt att fantisera lite.” Hon log varmt åt Sera. Hon tittade sedan ner mot sin drink och släppte ut en suck.

    “Den var inte lika bra som hemma. Eller så var den exakt lika bra och dryckerna hemma är kassa.” Hon petade på sin drink och tog sedan en klunk till och log. “Vidrig eftersmak.”

    Hon ryckte sedan på axlarna sedan och såg upp mot Sera igen. “Du råkar inte behöva en hovmagiker i framtiden? Vi skojar, och du kan magi själv, men vad har jag för framtid i Österhamn? Mina föräldrar bryr sig inte om äventyr, och jag kommer aldrig bli min syster. Ett liv på andra sidan Talanrien låter inte helt tokigt.” Hon log blygsamt mot Sera.

    “Såklart har vi många år kvar här, vem vet hur allt slutar, men jag ser gärna ett alternativ till mitt väntande liv så som det ser ut nu, även om det är en fantasi.”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    “Har vi inte alla rätt till att drömma?” frågade Sera med ett varmt leende för att skratta varmt åt hennes andra ord för att ta hennes drink i sin hand och utna förvarning slänga resten av drinken i en av växterna som inte tycktes allt för nöjd över vätskan och slog ihop sina blommor. Lite äcklad av drinken satte hon den på ett annat bord. Sedan fyllde hon upp det tomma vinglaset framför Hulta till bredden och fyllde på sitt egna.

    Över  hennes ord tippade hon huvudet på snedden för att sedan granska eden unga kvinnan framför henne. På något sätt kunde hon inte riktigt förstå önskan. Som om hon inte förstod hennes längtan och nästan trodde det var ett skämt.

    “Är det något… du vill?” frågade hon lite försiktigt för att sedan skina upp och nickade lite glatt.

    “Så klart jag vill ha min vän där…! Du om något är kunnig!”

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hulta tyckte synd om blomman som fick smaka på drycken. Det som var hemskt för dem var värre för de flesta andra. Hon log smått åt Sera, och nickade tacksamt när hon fick sin dryck påfylld med dricka av bättre kvalitet. Hon sniffade på den, smakade lite och sedan log innan hon satte ifrån sig sitt glas och såg mot Sera igen.

    “Kunnigare kan jag bli, min vän, och värdig en position vid prinsessans sida. Jag duger nu, men vi kommer säkert behöva tampas med lönnmördare, förrädare och statskupper! Jag behöver slipa lite på vad som blir av mig innan jag är redo för allt det där!” Hon skrattade till, men säkerligen fanns det lite verklighet att hitta i hennes ord, allt prat och alla berättelser från världens alla hörn från historiens många stunder kunde inte annat än ses på som en varning för hur saker skulle kunna bli.

    “Om jag vet vad jag vill bli hjälper det mig i mina beslut inom mina studier, vad jag behöver lära mig mer om, vilken magi som jag bör slipa på, det ger mig ett syfte. Jag har inte många sådana ännu, annat än att lära mig mer och bli bättre.” Hon log varmt och tog sig ännu en smakning av vinet.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Ett bubblande skratt lämnade Seras läppar när hennes vän målade upp allt som de skulle komma till att möta. Om inte mer. Det var allt för många gånger som hon sett på sin framtid med dysterhet och mörker. Fast Hulta spred lite ljus över det och Sera verkade nästan bubbla själv med glädje.

    “Åh ja…! Och vackra charmerande prinsar och dess magiker” sa hon med en blinkning och räckte sig efter ännu ett par klunkar av vinet för att fukta sina läppar med sin tunga medan hon tänkte på framtiden.

    Det fanns många frågor, misstankar och önskningar om framtiden. De flesta kändes så långt bort. Fast nu, med Hulta vid sin sida, kändes det lite närmare. Kanske det inte var allt för hopplöst?

    “Äsch! Du kan väl nästan redan för mycket?” retades hon

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Hon log åt henne. “Prinsar eller prinsessor,” Rättade hon Sera innan hon fortsatte dricka lite. Efter en stilla stund där hon tömde glaset lutade hon sig framåt och stirrade på Sera. “Innan jag kan öppna fem för mig nya böcker i rad på denna plats och dra slutsatsen att de inte har någonting att lära mig, är jag inte kunnig nog. Säkerligen inte kunnig nog att bekämpa mörka krafter som hotar ditt styre.” Hon gav henne ett lekfullt leende och ryckte på axlarna. “Antagande det finns sådana krafter, men gör det inte alltid det?” Hon skulle ta och dricka lite till men kom på att hon redan hade slut vin och fnös till, sträckte sig för påfyllning och lutade sig sedan bakåt. Medan hon drack lite till gjorde hon en svepande rörelse med sin hand och ett ljusklot formades i hennes hand.

    “Föreställ dig en dans, du på tronen, jag vid din sida, betraktande ett rike som äntligen har fred, där det största problemet är tre grannar bråkar om vems katt som har gjort den andras dräktig. Vi kan använda vår magi till annat än strid och hemligheter, så som att fostra grödor som dör, ändra på klädesplagg vi använt en gång för mycket, övervaka världen från vårt torn, arbeta proaktivt för att stilla allt hat och död, och tänk på alla applåder när vi utför ett uppträdande eller botar någon sjukdom.”

Viewing 19 posts - 21 through 39 (of 39 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.