Post has published by Valentine
Viewing 17 posts - 1 through 17 (of 17 total)
  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki satt och tog det lugnt efter en lång dag och studerade, hon hade ju blivit godkänd till resande och studier innan hon skulle giftas bort och hon tog detta på största allvar. Just nu lärde hon sig så mycket hon kunde om läkekonst och hade gjort detta ett bra tag nu, det fanns trots allt så mycket att lära sig och hon fann sig hungrigare vid allt hon redan lärt sig. Hon slukade noteringar och böcker och tappade ibland bort tiden så pass att hennes vänner eller vakter (när de väl var där) fick tala om för henne att det var dags att äta. Hon satt i tystnad ett bra tag tills hon nått sista sidan i boken hon nu läste i innan hon stängde den med en nöjd suck. Hur kunde det vara så här smittsamt att lära sig nya ting? Vad var ens klockan och hur länge hade hon suttit här? Vem visste egentligen..

    Hon sträckte på sig med ett nöjt leende innan hon tog sig upp på fötter för att ställa boken i den delen av bokhyllan där alla färdig lästa ting befann sig. Det var rätt fint att se att hon redan läst halva av sin uppsättning med böcker hittills, hon planerade att köpa fler böcker när hon hade tillfälle men än så länge hade hon fortfarande 5 böcker att läsa som det var. Med en tanke på att det möjligtvis var dags att äta något för att undvika att förtvina iväg till ett skelett så rörde hon stegen mot köksvrån för att fixa något att äta, utan en aning om tumultet som snart skulle uppstå.

    Det hade varit en riktigt fin dag idag, så pass att hon inte kunde hjälpa att känna sig lite skyldig över sitt studerande och missande av den fina dagen, men hon hade lovat att ta denna studie seriöst med tanke på att hennes föräldrar inte direkt hade behövt att låta henne göra detta. Hennes liv hade alltid varit fyllt med studier men detta var första gången hon hade fått lämna boet för att utvidga sin kunskap så hon tänkte ta detta seriöst. Väl i köket tog hon en brödbit och var på väg till bordet då hon stannade upp.. vad var ljudet hon hörde?

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellie stapplade hemåt mot huset hon delade med den andra studenten. Hon och Nikki hade inte träffats innan de flyttat ihop, deras föräldrar kände tydligen varandra och det hade varit praktiskt för dem att placera de två under samma tak när de studerade läkekonst i en liten stad i kaldrland långt hemifrån där rykten om fina flickor som studerar döda människokadaver inte sprids så lätt till adliga kretsar. Läkaryrket var respekterat men inge ville veta av hur en läkare lär sig sitt yrke.

    Det hade gått bra dock, Ellie och Nikki kom väl överens och hade det kul tillsammans när de inte var insjunkna i böcker eller obduktioner.

    Snart hemma… skönt… världen hade börjat snurra… vad hade hänt ens? Just det… hon jagade i skymningen… spår av en kronhjort… så fina horn, skulle blivit en fin trofé… dumt att jaga när solen gått ner men hon var så nära.

    Ett ljud i en grotta. Minnena var lika suddiga som skogen… något bakom henne.. ett bett i nacken. Ett stort lodjur? Kanske… Känslan av varmt blod ner för ryggen.. hon hade sedan öppnat ögonen i en glänta och sett månen över sig. Det gjorde ont… hon var svag, både fysiskt och mentalt, men hon förstod att hon skulle behöva hjälp. Ryggen kladdig… blod börjat torka.. mer blod.. måste hem.

     

    Synen blev suddigare… det svartnade för ögonen flera gånger.. mer varmt kladd på ryggen.. det bködde fortfarande.. hur många gånger hade hon ramlat nu? Det var svårt att hålla räkningen…

     

    Där.. huset.. hon föll till knä.. benen ville inte mer…

    “Nnn… nn..”

    Hon kunde inte ens ropa hennes namn…  skulle det ta slut här? Bara meter från hjälpen?

    Hon försökte ställa sig men kollapsade på marken. Hennes fall välte en hink som dunkade lätt mot en sten. Ett litet ljud men mer än vad hon förmått själv.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Deras hus var i utkanten av den lilla byn som vätte mest mot skogen lite längre ifrån de resterande husen, som sagt så var de i en väldigt liten by med kanske 40 personer i det totala för att kunna göra sitt i fred. Det var ju så viktigt som adel att hålla god standard trots allt så ju färre som kände till deras studier desto bättre. Nikki hade precis greppat tag i en brödbit som lika snabbt tappades av chocken från tumultet utanför som hinken i scen satte. Vad nu? Hade Ellie kommit tillbaka eller var det ett djur som strövade omkring utanför? Klockan verkade vara mycket, hon tappade som sagt bort tiden då hon studerade och nu när hon tänkte på det så hade Ellie redan varit borta bra mycket längre än vad hon borde ha varit.

    Nikki’s långa, röda hår var satt i en bulle i nacken och de gröna ögonen vart fästa mot ytterdörren lite tveksamt, som om hon inte riktigt visste om hon skulle våga undersöka vad som hände. Hennes föräldrar skulle kanske vara nöjda med det men Nikki var ju en rätt äventyrlig kvinna så utan att ta upp brödet igen så tog hon sig fram till fönstret vid dörren för att spana ut i det fallande mörkret utanför. Först såg hon ingenting men sedan såg hon skuggan så lik Ellie fallen mot marken vilket fick henne att utan att tänka vidare på det rusa ut igenom ytterdörren för att springa mot sin vän. Ju närmre hon kom så kunde hon se att Ellie var illa skadad vilket fick hennes hjärta för ett par sekunder att hoppa över sina slag i bröstet på henne. Hon snavade över stenen som hon tekniskt sätt väl visste befann sig just där men tog sig ändå vidare mot Ellie för att sjunka ner på knä bredvid henne för att undersöka skadan som befann sig i hennes nacke. Det var så mycket blod men skadan i köttet var så djupt att hon kunde i alla fall se hur stor skadan var. De ojämna kanterna tydde på ett rovdjur.. “Ellie! Vad hände!?” Utbrast hon i ren panik, oviss om att Ellie var nära på att tuppa av helt från skadan. Bestämt så la hon hennes arm runt sina axlar och tryckte sig uppåt för att så snabbt hon kunde för att dra med sig Ellie in till ljuset för att kunna försöka ta hand om skadan.

    Hon kände sig plötsligt kall i kroppen, antagligen tack vare rädslan över sin svårt skadade vän även fast Ellies varma blod spred sig över på henne vid det här laget. Vad hade egentligen hänt?! Väl inne i huset så skuffade hon ner kuddarna på kökssoffan med ena benet för att sätta ner Ellie under ljuset från kökslampan med ryggen mot den rustika träväggen. Hon började undersöka skadan innan hon slet åt sig närmaste tyg hon kunde hitta för att pressa det mot såret, paniken som fyllde henne medan hon tänkte ut stegen i huvudet. Rengör. sy ihop. Bandagera…

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellie var kall och blek. Hon hade förlorat mycket blod. Det hade varit svårt att vara beredd på ljudet av att dra bort hennes kastanjbruna  hår som kladdat fast mot hud och kläder i torkat blod för att ordentligt komma åt såret.  Det problemet hade de inte med donerade kadaver på akademin.

    Det var inget tvivel, Ellie var på dödens kant men… stabil på dödens kant.  Hon vaknade inte under tiden Nikki arbetade och tur var väl det, det hade bara blivit svårare då. Efter några utmattade timmar låg hon fridfullt på köksbordet och andades lugnt. Fortfarande blek och fortfarande kall, men det var inte så konstigt efter så mycket blodförlust men Nikki verkade ha lyckats bra. Det var nog inte många som hade satsat på Ellies överlevnad i en vadslagning men hennes bröstkorg hånade döden genom att långsamt höjas och sänkas i takt med hennes andetag.

    Det var inte läge att hämta hjälp, hon skulle behöva övervakas ordentligt nu när hon var såhär svag, kanske värmas upp lite.

    Ryckte hennes ögonlock till lite? Var hon vaken? förmodligen inte men om hon var det skulle det inte vara så konstigt om hon inte hade styrka att röra sig. Men var hon medveten? Det skulle inte gå att veta säkert förrän hon återfått lite av sin styrka..

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki kände hjärtat dunka hårt i bröstet på henne och tyckte det var på sätt och vis bra att Ellie var så gott som utslagen just nu då hon dränkte halssåret i alkohol för att få bort bakterier följt av att hon behövde få bort allt annat smuts för bästa resultat. Det var bra att Nikki var så pass kreativ vilket skulle göra att hennes stygn var så pass fina att ärret skulle bli så minimalt det kunde. Självfallet var det omöjligt att inget ärr skulle finnas men hon gjorde ändå ett väldigt fint jobb. Hon såg till att hon var helt uppfixad men nervositeten fanns kvar så Ellie hade förlorat mycket blod under resan och hon hade ingen aning om att eta hur mycket..

    Hon kunde se att Ellie andades, men det var så gott som det så Nikki slet fram en tjock filt samt en kudde för att bädda om Ellie i hopp om att hon skulle få upp värmen i kroppen. La även kudden under hennes nacke innan hon med ögonen i nacken rotade runt i köket efter de mediciner de hade, fann en kroppsstärkande dryck och gick tillbaka till ellie. Hon lyfte försiktigt upp hennes huvud för att långsamt hälla ner drycken i hennes mun, långsamt för att se till att hon inte kvävdes. La henne sedan till rätta och satte sig på stolen närmast med ögonen fästa på henne. Hon hade ingen aning om hur länge men hon var tvungen att se till att hon inte slutade andas vilket fick hennes gröna blick att stanna fastklistrad på henne, hon tänkte inte missa en sekund, redo att hoppa upp vilken sekund som helst.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Det tog ett tag, kanske flera timmar, men till slut kunde ett svagt stön höras från Ellies hals. Hennes ögon öppnades en aning och hon såg sig omkring. “Nnnn.. Niiii.. k..”

    Hon tog några andetag…

    “Nikki.. jag tror..” hon funderade… vad var det nu igen? Hon behövde ta sig hem för att… vad?

    “…Jag tror.. jag.. blöder..”

    Sådär. Nu hade hon kommit hem och berättat vad hon behövde. Plötsligt lyfte hon ena armen för att känna på sin nacke. Nikkis stygn hade varit väldigt bra. Bättre än hon trodde själv tydligen, det såg nästan ut som om såret redan var halvvägs till att läka!

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki satt i tystnad och nervositet brevid Ellie med en blick som inte lämnade henne för en sekund, tänk om detta inte hade varit nog? Fanns det något mer hon kunde göra? Nej inte direkt.. hon hade sytt, gjort rent och fått i henne stärkande medicin men hennes kunskaper sträckte sig inte utöver det så nu var allt hon kunde göra att vänta. Minutern gick till timmar och hon satt där utan en tanke på att hon var hungrig och väntade på någon form av tecken på att Ellie skulle vakna till liv igen. Tänk om hon inte skulle göra det dock? Det knöt sig i magen på Nikki och minutrarna tickade vidare. Hon såg hur Ellies bröst höjdes och sänktes vilket i alla fall var något..

    Sedan plötsligt efter vad som känts som en evighet så dök ett ljud upp från hennes vän vilket fick Nikki att flyga upp på fötter för att ställa sig så nära Ellie som hon bara kunde, händer som greppade tag om Ellies närmaste hand. Hon lyssnade spänt på vad Ellie försökte att få fram och i ren lättnad kunde hon inte hjälpa att lämna ifrån sig ett nervöst skratt över vad det var som Ellie sa. Jo visst var det så. “Ellie, ta det lugnt okej? Du råkade ut för en allvarlig olycka så du måste samla dina krafter.” Fick hon fram med aningen skakig röst och skulle Ellie göra ansatts att resa sig upp så skulle Nikki hindra henne direkt.

    “Vad hände egentligen? Mötte du en varg eller något?” Undrade hon skakigt medan hon flyttade lite på Ellies hand för att undersöka såret hon sytt ihop och vart shockad över att se att det redan hade börjat läka? Va?! Hon blinkade förvånat till där hon såg på det LÄKANDE såret och kunde inte förstå det.. Det skulle inte ens börja läka ihop förens om tidigast två dygn.. vad var detta?

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellie försökte sätta sig upp men hölls nere av Nikki.

    “Varg? Nej.. jo.. stort lodjur? Jag vet inte… Det var en.. grotta.. det lät som.. människa först. På stegen.. men något kom bakifrån..”

    Hon kände på nacken igen och försökte återigen sätta sig. Nikki kunde hålla henne nere men hon verkade lite starkare än hon borde i sitt skick.

    “Nikki… Jag..  fryser.”

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki lyckades för ögonblicket se till att Ellie befann sig på plats men kanske var det tack vare förvåningen av vad hon hörde som gjorde att Ellie nästan lyckades sätta sig upp på andra försöket. Det var förvånansvärt svårt att se till att hon höll sig liggandes med tanke på att hon borde falla ihop av blodförlusten ifall hon satte sig upp men hon lyckades med nöd och näppe. Även om det var svårt. “Snälla Ellie ligg ner, jag vill inte att du faller ihop!” Sa hon nu lite strängare och höll ner sin vän lite fastare för att undvika att lyfta tillbaka henne efter hon tuppat av. “En människa säger du?” Sa hon fundersamt med blicken fäst på det helande såret lite skeptiskt med tanke på att en människas bett inte kunde göra en sådan djup skada. “Säker på.. att det var en människa du hörde?” Undrade hon eftertänksamt följt av att Ellie sa att hon frös vilket inte var konstigt med tanke på hur mycket blod hon förlorat. Hon gav sin vän en sträng blick som skrek att hon skulle ligga kvar på plats innan hon gick till högen av filtar nära eldstaden och tog inte bara en utan två innan hon kom tillbaka till Ellie. Virade båda filtarna tätt om henne följt att hon gnuggade hennes överarmar i stadig takt i ett försök att få fram lite friktions värme. “Det förvånar mig inte.. du förlorade mycket blod, mer än vad jag kunde ha trott till och med. Du skrämde livet ur mig Ellie..” Ja det hade varit de längsta timmarna hittills i Nikkis liv trots allt.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellie såg förvirrad ut när hon frågades om hon hade hört en människa… som om hon inte var säker på om hon tänkte på minnen eller en dröm. Oro föll över henne uttryck, oro över att inte kunna lita på sina egna minnen. “Jag trodde.. jag menar jag tror jag trodde… steg…” hon slappnade av igen. Hon mötte Nikkis blick när hon sa att hon varit rädd.

    “F… förlåt.. jag… det var inte… tack för… för…” hon verkade för trött för att ens tänka, att tala började bli omöjligt. Hon verkade stabil nu i alla fall och skulle behöva vila länge.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki kände att det skulle vara bäst att få Ellie till sin säng men skulle hon verkligen klara av den lilla färden? Nikki var ingen stark kvinna men hon kunde i alla fall vara ett stöd till sin vän om hon hellre ville ligga i sin mjukare säng än på den hårda ytan. Hon lyssnade till Ellies ord och märkte hur hon verkade bli mer trött för vart ord som hon nämnde. Ja hon kunde inte klandra henne alls, det hade ju varit på håret att hon följt med till dödsriket i natt och hon behövde återhämta sina krafter så snart som bara möjligt. Nikki placerade sin handrygg mot Ellies panna för att undersöka så hon inte hade en feber och fann sig lättad över att hon var sval, lite väl sval kanske men i alla fall ingen feber.

    Ja hon behövde få Ellie i säng, hon kände fantomsmärtan av hur det skulle kännas att vakna upp efter en lång sömn på det hårda underlaget och det ville hon inte utsätta sin vän för. Hon ville tekniskt sätt städa upp Ellie en aning med men beslöt sig för att lite extra tvättning fick bli av istället. Ellie var både nedsmutsad och täckt av torkat blod men det viktigaste just nu var just att låta henne vila, tvätt eller inte. Hon var oroad över Ellies ord men la det åt sidan för närvarande då hon försiktigt satte Ellie upp i slowmotion följt av att hon höll ett vakande öga på henne innanhon la hennes arm runt sin nacke. “Vi tar det i din takt, låt oss vandra till din säng, du behöver garanterat en bra sömn som träskivan inte kan erbjuda.” Ja allt skulle gå i Ellies takt, Nikki ville inte att hon skulle falla omkull och kanske skada sig ytligare.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellies ben var inte till mycket hjälp alls.. hennes händer häll fast i Nikkis kläder för att på något sätt hjälpa till att hålla sig själv uppe. Hon såg sig omkring och verkade förvirrad. “min.. takt.. säng…”

     

    Säng lät bra… hon var… overkligt trött. Hon föll ur medvetande då och då för någon sekund och det var obehagligt att plötsligt befinna sig på en annorlunda plast varje gång hon blinkade. Till slut bestämde hon sig helt enkelt för att blunda. Hon lutade sin panna mot Nikkis ansikte. “Nikki.. jag mår piss…”

    Det kanske inte var bra att hon mådde dåligt men det var trevligt att hon faktiskt så något med personlighet. Hon lät Nikki lägga i sängen, hon lyckade sinte hjälpa till så mycket själv men erbjöd inget motstånd heller. Plötsligt flämtade hon till och stirrade upp i taket.

    “Ögon!! Röda!” Drömde hon? hallucinerade hon? eller.. mindes hon något?

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Det var en kamp att få Ellie till sägen för som sagt så var den guldskeds födda Nikki inte direkt ett muskelberg men ändå lyckades hon hålla upp Ellie som föll in och ut ur medvetandet och tackade gudarna att Ellie var just Ellie och inte en 100 kilos man. Vid hennes konstaterade av sitt mående så var Nikki genuint ledsen att sin vän mådde så här, men förhoppningsvis skulle en god sömn hjälpa henne tillbaka på fötterna. Eller hur? “Oroa dig inte, efter en lång vila så tror jag att du kommer känna dig så gott som ny” Fick hon fram med ett försök till ett betryggande leende på läpparna då hon hjälpte ner Ellie i sängen följt av att hon snabbt bäddade ner henne för att se till att hon bibehöll värmen i kroppen.

    Vid Ellies utrop så blinkade Nikki förvånat till och fann sig stanna upp i sina rörelser för en sekund innan hon tvingade sig själv att fortsätta se till att Ellie var så bekväm hon kunde vara. “Röda ögon?.. “ Hon började puzzla ihop bitarna i huvudet; fotsteg, röda ögon.. men vad skulle de göra här av alla platser? De var väll enbart en skräcksaga för att få barn att sköta sig? Nej nej det kunde inte vara så eller hur? Hon fann sig tyst ett par sekunder innan hon såg på den svaga Ellie, kände sig skyldig att i alla fall kolla in det medan Ellie vilade, kanske byn hade information eller böcker om det? Mer än skräckhistorier för barn? “Vet du vad? Vila upp dig och medan du återhämtar dig så lovar jag att kolla in det hela, okej? Kan inte lova att jag hittar mycket men jag kommer att försöka.” Borde finnas mer än det trots allt? Men hur låg det egentligen till i den här delen av världen?

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellie hade också hört sagorna nämnas… Vildskuggan som tar olydiga barn som irrar bort sig i skogen. Alla samhällen hade sådana sagor och precis som alla andra lät det olika ur olika munnar, demoner, djur som var besatta av demoner, skogens själ med fysisk form som blev arg på stygga barn, någon hade nog sagt något om att det var spöken av andra som gått för långt in i skogen. Ellie hade aldrig trott på det, kanske det fanns några aggressiva rovdjur i skogen eller kanske ett rövarband, men det var möjligt att allt bara var rent påhitt.

    Men hon hade inte blivit biten av ett.. påhitt.

    Hon drömde oroligt… ryckte till flera gånger i sömnen.. ryckningar i benen.. händerna.. mungipan… ett lätt morrande ljud… Ingen stabil sömn men hon verkade inte i livsfara i alla fall. Och med solen på väg upp kanske det var tillfälle för Nikki att se efter medicin i byn.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki satt vid Ellies sida till och från för att se till att hon var okej, undersökte det mystiskt läkande såret för infektioner och annars så gjorde hon forskning om vad det var som kunde ha attackerat Ellie i skogen. Mycket var bara larvigt löjligt som osynliga gnomer som var mer som spöken och saker likt det, i alla fall trodde hon att det bara var påhitt. Efter ett tag hade hon kommit fram till vampyrer efter mycket om och men i en historiebok om området som hon fastnade i. Det stog diffust och inte mycket detaljer alls men hon märkte hur ordet vampyr dök upp på olika ställen och det mest oroväckande var att hon läste att “Många dog under natten från vampyrers sprint.” Var det bara att de kallade monster för vampyrer eller fanns det något bakom detta?

    Solen började komma upp och kastade sina första strålar in i studierummet vilket fick Nikki att överaskat titta upp, hade tydligen blivit fast i böckernas värld igen vilket fick henne att stänga boken för att titta in i det dunkla rummet där Ellie låg och sov. Hon hade hört en hel del ljud från henne vilket inte var konstigt med tanke på skadan men för närvarande verkade hon lugnt.. Nikki kände att hon borde skynda sig till torget för att fylla på mediciner för infektioner och dylikt men kände ändå viss oro för att lämna Ellie själv.. Det skulle ta kanske 20 minuter.. 30 som högst. Motvilligt så tog hon på sig sin kappa med blicken mot Ellies rum, drog ut på tiden för att hon inte ville att något skulle hända henne medan hon var borta, hon kunde säga till en av vakterna att hålla ett öga på Ellie tills hon kom tillbaka.. de var ju i närheten trots allt.

    Med den tanken drog hon med sig sin penningssäck och försvann iväg mot torget för att handla, mötte en av sina vakter halvvägs in till stan och berättade stressat situationen och bad honom holla ett öga på saker tills hon kom tillbaka. Han böjde huvudet i respekt mot henne innan de gick åt varsitt håll. Nikki till bytorget och vakten tillbaka mot huset.

  • Rollspelare
    Member since: 03/11/2019

    Ellie ryckte till när någon alämnde. Var Nikki redan tillbaka? Nej… den här personen luktade annorlunda. Hon sniffade. En man. Otvättad. Hon rynkade på näsan. Fotstegen närmade sig sovrummet. Blixtsnabbt hoppade hon upp och satt på huk redo att flyga på något ankommande hot!

     

    Whoa.. hon blev snurrig… hon hade hoppat upp för fort. Hon blev förvirrad… varför visste hon så mycket om den här personen innan han ens…

     

    Vakten öppnade dörren i tid för att se Ellie ramla ur sängen. Inte från liggande position utan.. från högre upp? Han hann inte fram innan huvudet dunkade ner i golvet. Han svor åt sig själv och lyfte försiktigt upp henne i sängen igen. Han hoppades vad hon nu hade inte var smittsamt eller at hon skadats av det här. Han fick kalla tårar när han såg hennes ögon fokusera på hans handled.. och överläppen lyfta sig lite… innan hon somnade igen.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Nikki kände sig stressad. Visst hade vakten lovat att se till att det inte hände Ellie något men ju snabbare som hon kunde införskaffa medicinerna och ge dem till Ellie ju snabbare kunde hon börja slappna av. Ellie var ju trots allt vid liv fortfarande vilket tagit bort LITE stress men hon ville försäkra sig om att hon inte skulle få infektioner eller liknande som kunde ändra detta. Nikki var van vid alla lustfyllda blickar som hon brukade få riktade mot sig men idag lade hon inte ens märke till dem där hon fixade medicinerna och betalade apotekaren med ett par skinande mynt för att sedan med medicinerna i famnen börja skynda sig tillbaka mot huset igen. Hon hade inte ens lagt märke till sin andra vakt som på avstånd höll ögonen på henne för att se till att ingenting hände henne på sin utflykt, med tanke på att han skulle råka riktigt illa ut ifall någonting hände henne.

    När hon närmade sig hans plats i riktning mot huset så föll han in bakom henne med en hälsningsfras som nästan fick Nikki att hoppa ur skinnet, hon hade som sagt inte ens tänkt på att hon alltid var följd av sina vakter. “Åh! Förlåt mig Gabriel.. Jag hade helt glömt bort din närvaro just nu..” Fick hon fram medans vakten Gabriel tog medicinerna för att bära dem åt henne på vägen till huset. “Det är okej fröken Nikki, vad är det som har hänt?” Frågade han lite oroad över hennes tillstånd vilket fick Nikki med en lite skakig suck förklara situationen för honom. Gabriel såg genuint förvånad ut över vad han hörde och gav ifrån sig ett hummande medan han tänkte. “Jag är glad att fröken Ellie är okej och det hela låter som om det varit en vampyr ute i skogen. De är inte allt för vanliga men jag har hört en hel del historier om att en grupp av dem befinner sig här omkring.” 

    Detta fick Nikki att förfärat se på Gabriel då hon enbart hittills trott att de var enbart skräckhistorier för att hålla barn i säkerhet hemma. “V-vad menar du? Vampyrer är väll inte riktiga, eller?” Gabriel och Nikki fortsatte att diskutera saken hela vägen tillbaka till huset och vid allt som Gabriel verkade veta om vampyrer ju mer förfärad blev Nikki. När de väl kommit fram till dörren så öppnade Gabriel dörren åt henne med en allvarlig blick på henne. “Jag följer med in i huset, skulle det vara något så ropa så kommer jag springandes.” Han verkade vakta sina ord då enligt vad Gabriel sagt tidigare under hemresan var att vampyrer hade ytterst god hörsel men Ellie kunde väll inte ha blivit vampyr? Nej det var ju bara galet! Nikki tog tillbaka sina mediciner och skyndade tillbaka in i rummet till Ellie.

Viewing 17 posts - 1 through 17 (of 17 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.