Post has published by Hanlinn
Viewing 20 posts - 1 through 20 (of 60 total)
  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Folket yrde, likt sanden och smutsen omkring nedanför där hon satt på en högre uppsatt stol. Det vita tyget skuggade drottningen och hon lutade sitt huvud i sin hand som vilade mot armstödet. Bärnstensfärgade blicken avslöjade att hon var djupt i sina tankar och kanske något uttråkad lika så. De årliga tävlingarna med patetiska män som försökte visa vem som minsann var värd hennes uppmärksamhet. Svaret var så klart, ingen.

    Lite disträ höll hon ett vinglas i andra handen och trots att hon ibland skumpade till det eller drack av det tycktes det aldrig bli tomt. Det var alltid en tjänare som fyllde på glaset så att det fanns kvar. Surrandet och mumlandet omkring henne av de många människorna lyckades åtminstone tysta ner hennes rådgivare som annars hade sin irriterade röst nära henne.

    Enkelt lyfte hon upp sina ben och utan att behöva säga något hade en pall placerats under fötterna. Fötterna sjönk ner lite på kudden och hon ändrade sin ställning något medan hon fuktade sina läppar med tungspetsen. Egentligen hade hon inte tänkt komma hit alls. Sådana här löjliga påhitt var hon allt för gammal för. Nej. Det var hennes nya rådgivare Djan som hade föreslagit det och propsat på det. Och nu… kunde hon inte ens se honom. Förbannade hyena. Om hon skulle lida detta, skulle han också göra det.

    Bestämt slog hon upp ett finger så en av vakterna kom närmare henne. Ett hårt tag om kragen om vakten så att hon drog honom nära nog att viska i hans öra.

    “Dra hit Djan så att hans huvud släpas i marken” väste hon irriterat och vakten skyndade sig iväg.

    Vitguldskronan skimrade vackert i solens strålar och satt prydligt på hennes hjässa. De svarta lockarna föll ner över skuldrorna, även fast det hade blivit lite tilltufsat under ritten igenom staden och ut till öknen. Hon bar ett par mörkgröna byxor som var lite mer vida och likt som hennes topp var den lite genomskinlig och man kunde skymta hennes kolsvarta hy där under. Toppen var en tunika som var skuren på ett utmanade sätt på ryggen och kring det skimrande gröna tyget var det silvertrådar broderade i ett iselemskt mönster.

     

    • This topic was modified 4 år, 2 månader sedan by Hanlinn.
  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Myllrande människor, musik, tillrop, vadslagning, tärningsspel och rusdryck. Djan var säker på att han dött och kommit till paradiset. Eller nja, hettan var nästan outhärdlig så han var redan inne på sin andra vinflaska där han med ett slugt leende fuskade sig till både pengar och juveler i tärningsspel. Av någon anledning lyckades han alltid få rätt siffror. Han var mitt i ett högt skratt och roffade åt sig sin senaste vinst då en mörk och butter röst dånade bakom honom.

    “Djan. Drottningen har kallat efter dig.” Hans skratt avbröts abrupt och han kisade upp på vakten över axeln.
    “Hon får vänta.” Log han tillbaka och vände sig åter till sina spelkumpaner och kastade tärningarna lite disträ i luften med ett slugt leende som utmanade dem till nästa runda.
    “Omedelbart.” Röt vakten till och ryckte upp Djan på fötter med ett hårt tag om hans krage. Djan vajade till på sina fötter, lite yr efter att ha suttit så länge “Och hon ville att jag skulle släpa dig dit.” Fortsatte vakten men Djan hade vid det laget samlat sig och skrattade åt orden.
    “Ja ja ja, drottningen kallar. Jag förstår” Han vände sig med ett brett och illvilligt leende på vakten. “men jag har ingen lust att släpas dit.” Han knäppte vakten på näsan och plötsligt verkade den reslige ynglingen att tappa all färg från ansiktet och blev stel som en pinne.
    “Låt oss gå till vår kära drottning.”

    De tog sig genom folkmassan, Djan en arm hårt om vaktens axlar och huvudet lutat mot den yngre mannens öra, samma illvillga leende på läpparna som viskade otyg. Han släppte honom inte förrän de anlänt till Akilas lilla paviljong, dock var vakten fortfarande lika blek, kallsvettig och stel som tidigare.
    “Min drottning…!” Utropade Djan med armarna utsträckta och blicken sådär vild och stirrig som alltid. Han ryckte åt sig ett vinglas och slog sig ned på armstödet till hennes stol.
    “Du kallade. Jag är här nu” Han fuktade läpparna och klirrade lätt sitt glas mot hennes innan han drack. Huvudet var lite på sned och han la armen om ryggstödet.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    En kort blick mot vakten, lite besviken att Djans kind inte rörde vid marken. Han lade märke till mannens bleka upsyn och gav till en djup suck och lade en hand på sin panna som hade några oroliga vek synliga där.

    “Inte han också. Det är svårt att få bra vakter nu för tiden. Så beniga… sköra…” klagade hon och tog obekymrat en klunk av sitt vin för att masserade sitt pannben som för att bli av med en bultande huvudvärk. Sedan fnös hon lätt åt det hela och gjorde en gest framför sig. Lite nonchalant och greppade tag i Djans tyg kring halsen och drog ner honom så hennes röst kunde vara lägre.

    “Det är sista gången jag lyssnar på dig, om du fortsätter försvinna och låter mig pina igenom sånt här ensam” sa hon, allvarligt och sammanbitet. Hennes läppar var nära hans öra och sedan strök hon en lite mildare, fastän bestäm hand över hans kind och klappade den sedan mjukt. Lite som en varning, för att sedan lägga sin panna mot hans. De bärnstensfärgade ögonen mötte hans och hon hade båda sina händer omkring hans kinder.

     

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Djan satte nästan sitt vin i halsen då hon drog tag i honom sådär och fick harkla sig innan hans ansikte brast upp i ett brett flin.
    “Jag roade mig bara. Det är ju därför vi är här.” Han skrattade åt sina egna ord och mötte Akilas blick innan han blev distraherad över hurrandet som blev högre när kamelerna gick i mål. Blicken gick automatiskt mot banan som satts upp framför dem.

    “Men det är något som tynger dig.” Han drack en klunk av vinet. Hade han inte sagt det med ett flin så hade man nästan trott att han var oroad över drottningen. “Rykten går om att en echer var på besök” Djan vände tillbaka blicken till Akila. Hur mycket han visste gick inte att utröna från det där fåniga flinet han hade.
    “Sjung ut, så jag vet hur jag bäst kan tjäna dig” Han hade under denna tid inte gjort någon ansats på att göra något avstånd från drottningen, förutom det lilla utrymme som behövdes för att kunna dricka av vinet förstås.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    De första kommentarena fick henne att fnysa. Kul? De oljudet och idioterna som med lite tur hade hittat i mål. Hon suckade tungt och drog en hand genom sitt hår och tog tag i kronan för att ta bort den från sitt huvud. Hon såg på kronan och hur den blänkte framför henne.

    “Ja, Vendrik Belsante.” sa hon, lite avvaktande. Det var inte så att hon var rädd för att säga vad hon hade för planer. Bara det att hon inte tyckte om att dela med sig så öppet. De bärnstensfärgade blicken vandrade omkring omgivningen. Ingen verkade vara i närheten med skarpa ögon, eller öron, åtminstone hoppades hon på det.

    “Vi ska gifta oss.” sa hon sedan, lite tystare och smuttade på vinet för att sedan ställa sig upp och se ned på fältet som de snart skulle göra iordning för att soldaterna skulle kunna visa sin styrka åt Akila. Hon drog en hand över sin haka.

    “Jag borde vinna dem.”

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Djan nickade lite och ryckte på axlarna åt namnet, drog sig till minnes av Iserions adelshus och den före detta vinodlande släkten. Han tog precis en munfull av vinet vid hennes nästa ord och fick spotta tillbaka drycken i glaset då han brast ut i ett högt och hysteriskt skratt. Det riktigt skar in i varje person som var i närheten och fortgick i över en minut. Fortfarande med ett skratt kluckande i halsen tog han sig på fötter och stannade bakom Akila.
    “Gifta dig…!?” Väste han förtjust i hennes öra “Med den obetydliga vinodlaren…!?” Återigen skrattade han lite högre och ögonen var vidöppna och fulla med tårar. Det krävdes flera klunkar vin. för honom att sansa sig.

    “…Genialiskt.” Sa han tillslut, det breda flinet på hans läppar och den stirriga blicken fäst vid henne. “… men varför?”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Skrattet rev i hennes öron, men hon tycktes finna det roande och ett bredare leende fanns på hennes läppar medan hon dolde det bakom sitt glas.

    “Jag är ett geni” svarade hon, simpelt, som om det vore uppenbart. Hon sträckte på sig och tog en klunk av vinet för att sedan sätta tillbaka kronan på sin hjässa igen.

    “För att ge folket det de vill ha. Kärlek, ett lyckligt slut. En charad.” fortsatte hon, lite tystare och åt tanken fanns ett litet galet leende i ansiktet.

     

     

     

     

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    För att ha hamnat på en helt okänd plats så höll gubben färgen bra bara satt lyssnade och knäckte i sina obehagligt spindellika vita händer. Värmen tycktes inte bekomma honom trotts att han såg ut att vara lite väl varmt klädd för detta klimat. Vita böljande kläder, lika vita som hans långa hår. Han såg ganska malplacerad ut på en sådan här plats.
    Han såg sig om kring där han satt, men på ett vis att det inte ens märktes lite som en haj som sakta simmade runt i havet.
    Undrans var han hamnat egentligen? Tur för honom att han förstod språket som talades. Men han väntade bara det var ingen idee att dra blickar till sig, det gjorde han nog ändå.
    Lite snabbt norpade han till sig ett vinglas och helt enkelt försökte se ut som om han hört hemma där.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Djan kunde inte sluta skratta, men han kunde dämpa det litet granna i alla fall.
    “Mhmm… och en arvtagare nu när Sera avsagt sig.” Det var kanske inte en fråga och han höll ut vinglaset som snabbt blev fyllt till bredden av en tjänare. Med samma fula flin drack han av vinet och fuktade läpparna. Han lutade sig in över hennes axel igen.
    “…det finns rykten om förräderi inom adeln… i ditt egna hov” Viskade han lågt i hennes öra. Blicken vandrade lite över människorna som befann sig i närheten. En malplacerad, äldre herre fångade hans lila ögon och han drack av vinet då han betraktade denne. Det stack i hans nerver av mannens närvaro. Det var ingen vanlig echer det där inte.

    “… vem är echern i vitt?” Frågade han sedan, sådär disträ och oförmögen att hålla en röd tråd i sina tankar och samtal som han var.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Drottningen hade tänkt svara på det som Djan pratade om. Adeln, arvtagare… Allt det där som länge hade funnits i hennes tankar men när han ställde frågan om echer. Var hon nästan säker på att det skulle vara Vendrik… Men nej. Denna person var en helt ny människa. Hon rynkade på ögonbrynet och hummade lätt.

    “Han verkar han ett tycke i vin” konstaterade hon lätt och knäppte med fingrarna åt en vakt som genast var på väg mot mannen som nästan lyste mot alla de andra mörka.

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han kände sig lite uttråkad medan de diskuterade adeln, så otroligt ointressant men det sade honom mycket om vart han råkat hamna. Det verkade troligt att de av hovet själva.
    Han smuttade lite på vinet, det var inte så illa så alltså högt upp i hovet. Inte så bra för artigheter var inte hans bättre sida. Visst kunde ju försöka om han vart tvungen..

    Vad var det den unge mannen just kallat honom?? Han kände sig lite lätt irriterad över det hela men än så länge lyckades han hålla sig helt kall. Det var bara hans mörka blick som blev aningen mörkare och vakten som sändes fram fick samma blick. Men han avvaktade med att handla tills vidare.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Djan fuktade läpparna med ett roat leende och tog ett par steg bakåt. Han drack av vinet samtidigt som han följde vakten med blicken. Nu när han kände efter kunde han känna den äldre herrens närvaro, trots berusningen som han faktiskt hade. Det var en såndär påträngande närvaro. För ett ögonblick påminde det om Sera, men han glömde snart den tanken.

    “Jag tror han har några intressanta… färdigheter” Sa han lågt till drottningen. “Ska vi inte bjuda in honom till lite samtal?” Ett skratt växte i hans hals igen, men blev inte riktigt lika hysteriskt som tidigare. Mer ett lågt tjattrande.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Akila kunde också känna den, en gammal känsla. Som en gammal dammig bok. Hon grimaserade lite, fast det fanns samtidigt något lockande med det hela som en eld i ett kallt snöoväder. Fast eld hade en dålig tendens att blossa upp och ut ur kontroll. Hon hummade lätt lite fundersamt.

    “Ett samtal kan inte skada, eller vad tror du Djan?” frågade drottningen och vakten rörde sig allt närmare personen ifråga och han hade ganska barsk min. Precis som de flesta iselemer var de inte allt för vänliga mot främlingar.

    “Drottningen av Iselem kräver din uppmärksamhet.”

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Nu hörde han utmärkt vad drottningen och Djan talade om; honom. De skulle bara veta vad han kunde göra om han ville då. I de flesta fall försökte han dölja sina förmågor, men han hade inte lika bra  kontroll över sina känslor och det avspeglades oftast i någon slags kraft. De som satt närmast kanske kunde känna hur luften runt mannen blev aningen kyligare, Xar började känna sig lite uttittad och dessutom lätt förvånad av vaktens mod. Det var minst sagt ganska oväntat.

    “Jag träffar gärna ”er” drottning.” Xar var inte imponerad så långt kunde man tolka den låga musikaliska basrösten som mycket väl kunde vara mjuk och besvärjande om han så ville men just nu var den mest högdragen lugn och kall. han misstänte han förväntades att följa vakten ner mot paret och han ställde undan glaset och tog sin stav; en märklig tingest av okänd svart ‘metall?’ som verkade vass på något vis och ännu mer förstärkte intrycket av hur vitt allt annat om honom var.  Så reste han sig långsamt en mycket lång man, längre än de flesta med en naturlig grace och pondus.
    “Visa vägen” som han inte redan visste vart han skulle då, men han kunde ju låtsas.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Djan följde mannen med blicken då han och vakten närmade sig. Samma stela rovdjurs flin prydde hans läppar då han drack av vinet, som återigen var slut och han fick hålla ut glaset för att en tjänare skulle fylla på det. Han började bli berusad, vilket var skönt. Det dämpade liksom allt. Han skrattade lite för sig själv åt ingenting särskilt.

    “Välkommen till Iselem bäste herrn.” Det fanns en liten fräckhet i hans röst, till snudd på sarkasm och han fuktade läpparna, huvudet lite på sned då han betraktade mannen som stannat framför drottningen. “Vinet är förträffligt här, eller hur?” Djan såg ned i sitt egna glas med ett flin och drack sedan.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Vakten verkade lite obekväm med att ta den långe mannen till drottningen och Akila. En enkel gest och vakten försvann, men en tjänare hade genast fyllt på glaset till den okände mannen. Drottningen sträckte på sig lite.

    “Ja, välkommen till öknens pärla.” påpekade Akila, även om de var lite utanför Thel Shaen kunde man se den glimma i bakgrunden. Det andra valde hon att inte kommentera – det var ju trots allt självklart.

    “Och vem är du, främling?” frågade hon med en mild, spinnande röst.

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Han svepte ned till de två, drog fingrarna genom skägget nog för att han var presentabel men det kunde inte skada att göra det. Han stannade framför dem och såg på dem med sin mörka blick, han bugade mycket kort och ovant, det märktes att han bara gjorde det för att vara artig. Xar avskydde verkligen att behöva krök rygg överhuvudtaget, men varför reta sin värd i onödan. Så Iselem? DET sade honom inte så mycket, var det staden eller landet, tro? I vilket fall han hade hunnit känna efter så pass att han visste han var i en annan värld, men den verkade ha samma flöden av magiskkraft och uppenbart liknade språk som hans.
    Han smuttade försiktigt på vinet innan han ens talade.
    “Tackar för välkomnandet” han höll sig ovanligt kort annars brukade han minsann kunna säga både det ena och det andra. “Vinet är utmärkt” tillade han.
    “Mitt namn ers ..majestät är Xarnir Silverstjärna.” Snyggt jobbat, tänkte han tyst åt sig själv han kunde ju vara artig även om det tog hårt åt hans stolthet. Namnet var väl egentligen inte hans riktiga och efternamnet snodde han från sin närmsta vän och förtrogne.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Djan snurrade vinglaset mellan fingrarna då blicken gick från mannen till Akila med ett roat flin på läpparna. Huvudet var fortfarande lite på sned och det ryckte i ena ögonlocket.
    “Framför dig har du Drottning Akila Tenir.” Presenterade han drottningen med samma roade flin. Det fanns fortfarande den där släpigheten, snudden på sarkasm.

    “Och mitt namn är Djan, hennes å så trogna rådgivare” Han fnittrade till för sig själv och slöt ögonen, nästan lite stolt över sig själv hur duktigt dålig han var på hövligheter.

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Akila smackade med sin mun, lite som om hon smakade på namnet. Det var en obekant smak, lite äldre… vanilj? Nästan som ett vällagrat vin. Hon drog sin tunga lite över sina läppar och skrockade till lite över Djans presentation åt dem båda och klappade honom lite hårt men samtidigt ömt på kinden.

    “Och vad gör du här, Xarnir?” frågade hon och tog ännu en sipp av vinet och sträckte på sig.

     

  • Rollspelare
    Member since: 29/10/2018

    Jaha mannen var rådgivare? Det var lite oväntat, men på ett vis borde han annat det. Djan verkade lite opålitlig minst sagt men det var knappast Xars problem.
    Han nickade lite åt presentationerna och funderade lite över sitt svar, för vad gjorde han där? Han hade nyss vart hemma i sitt torn och sen helt plötsligt där hos dem. Han visste inte ens riktigt hur han hamnat där, men det fanns säkert någon förklaring någonstans och den tänkte han hitta.
    “Jag är på genomresa, ers majestät” svarades lite svävande, då det svaret kändes mest lämpligt och intetsägande och artigheten kom lite lättare.

Viewing 20 posts - 1 through 20 (of 60 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.