- This topic has 48 replies, 3 voices, and was last updated 3 år, 7 månader sedan by
.
-
Att få fokus på sig själv, var inte riktigt något som Vésiva var allt för glad över och rodnaden blev allt rödare och hon harklade sig lite grann.
“Med mig? Ni är alldelles för ödmjuk, det är bra med mig. Lite trött efter alla händelserna, men ingenting som skulle ändra något.” sa hon, inte helt säker på vad hon sa och satte undan ett par hårstrån bakom örat.
“Och Ni, min drottning?”
-
Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.
”Ni vet vad jag frågar om. Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann underligt nog att hon menade det. Det hela skulle visserligen bli lite mer besvärligt, om hon var tvungen att dela på Vesvías lojalitet, men… Ett barn fött in i en redan lojal familj var sällan något dåligt.
-
Ännu en gång hettade det till i hennes kinder och hon kunde inte rå för att le lite bredare innan hon suckade lite lätt och gjorde en gest framför sig.
“Ingenting undkommer er, min drottning.” sa hon med en blinkning och drog nästan lite nervöst handen genom sitt hår för att sedan fundera lite på hur hon skulle formulera sig men höll ner huvudet.
“För all del, min drottning. Jag var gravid redan när ni sände mig på mitt första uppdrag och väl medveten om det med. Låt inte det här ändra sättet ni tänker om mig.”
-
Utan att tänka på det så sträckte hon sig efter Vesvías ena hand med sin egen och klämde den lätt.
”Jag är glad för er skull, men jag menade vad jag sade. Ta inga onödiga risker för min skull. Ni har redan bevisat er lojalitet för mig flera gånger om”, sade hon med ett leende, även om hon inte kunde låta bli att känna en viss lättnad över att ingenting gått snett på det där första uppdraget hon skickat Vesvía på. Somliga kallade henne kanske för en tyrann, men hon var ingen barnamördare.
Med samma lilla leende så klämde hon lätt Vesvías hand igen innan hon släppte den igen. Det förändrade inte hur hon såg Vesvía, men nog kände hon sig kanske mindre manad att försätta henne för onödig fara. Det var illa nog att Wreax kidnappat hennes man för att kunna pressa henne på information.
”Om jag får vara så fräck så skulle jag dock råda er att försöka hålla det hemligt så länge som möjligt, om så bara för att vår gemensamma vän Bläckspindeln inte ska kunna använda det mot er”, tillade hon lite mer allvarligt.
-
Hur Isra reagerade förvånade Vésiva och hon klämde hennes hand tillbaka lätt för att sedan nicka lätt åt hennes ord. Hon tog förtsås inga onödiga risker – men att helt sluta, det skulle skada hennes familj likaväl som landet och hennes drottning.
“Det var inte min mening att dölja det för er, min drottning. Men som ni säger. Ju mindre som vet om det – ju säkrare.” sa hon och nickade lätt för att inte riktigt kunna sluta le lite över det hela. För att vara ärlig, började hon tro att hon inte kunde få barn. Men tack och lov, som en gåva från Neuron.
“Tack för er omtänksamhet.”
-
Hon borde kanske inte bli för familjär med Vesvía, trots allt var de knappast jämlikar, men det kändes bra att få dela något så normalt med en annan person att hon inte riktigt brydde sig just då. Sedan hennes bror dött hade hon inte haft ett normalt samtal med någon alls, ett faktum som nästan kändes lite sorgligt, men vad hade hon inte offrat för sitt land?
”Nå, det är egentligen inte min sak att veta, men jag är glad att ni berättade för mig”, sade hon med en liten blinkning och ett leende innan hon lutade sig tillbaka igen där hon satt.
”Så… Tionde fingret… Ni svarade aldrig på min fråga, tror ni att de skulle vilja gå emot Wreax bara för att försvara sin position på den svarta marknaden, eller finns det fler anledningar?” Fortsatte hon, som om ögonblicket de precis delat inte existerat.
-
“De värnar om sin position på marknaden. Enbart det faktumet skulle gå emot Wreax.” sa hon simpelt och nickade lite lätt åt det hela. Sen förstås, hade säkert det tioende fingret en annan orsak med. Fast det var ingenting hon hade tänkt dela med sig av, det viktigaste var att kunna styra den jävla bläckfisken.
Hon drog en hand genom sitt hår med ett litet milt leende för att sedan nicka lite nöjt för sig själv.
“Jag sänder bud till mina kontakter där snarast.”
-
Det var ett tillräckligt gott svar för hennes del, så hon nickade bara som svar på Vesvías ord innan hon åter smuttade på vinet i sitt glas. Saker började ordna sig till slut. Visserligen var problemen inte ur vägen än, men det fanns lösningar och planer där det tidigare inte funnits annat än frustration. I det här fallet skulle Vesvía kanske få sin hämnd för det Wreax gjort mot hennes make, och även om Isra inte direkt brydde sig om utkomsten av denna hämnd så var hon glad att sätta lite press på Wreax. Hon hade inte hört något mer från honom sedan hon sist bett honom finna Fëani och om hon läst honom rätt så fanns det lika stor chans att han faktiskt genomförde det hela, som att han skulle förråda henne. Allt vad han trodde var bäst för sin egen vinnings skull.
”Utmärkt. Jag ser fram emot att höra vad för plan ni kommer fram till”, sade hon med ett litet leende innan hon reste sig upp från platsen hon suttit.
”Var det något mer?”
-
Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.
“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjde på huvudet för att sedan börja röra sig ut ifrån rummet med ett svagt leende på läpparna
You must be logged in to reply to this topic.