Post has published by skuggflamma
Viewing 19 posts - 1 through 19 (of 19 total)
  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Det fanns inga ord som kunnat beskriva hennes längtan till Iserion. Nu när hon stod på slottets stora, svarta marmortrappa så insåg hon att det var minnena av det förflutna hon längtat efter. Ingenting var som förut, även om slottet var bekant så var dess innanmäte förändrat. Byggnadens själ var förändrad. De ansikten som rörde sig här var okända för henne, hon lyfte på klänningens fållar och tog de sista stegen, två tjänare pressade upp den tunga ekporten åt henne. Även om hon visste att hon var omgiven av vänner och stöd, så kändes det som att hon gick på tunn, tunn is. Det var inte speciellt länge sedan som blodet strömmade innanför dessa väggar. Hon blev stående och betraktade entrén. Det kändes som ett gatlopp, nyfikna tjänare och ädlingar stod mot väggarna. Om det jublades, hurrades eller firades så hörde hon ingenting av det. Hon rörde sig som i en egen bubbla.

    Hon strök sig över sin smäckra haka och ner över halsen. Tjänare strömmande in om hennes båda sidor, med kistor och annat som sällskapet haft med sig. Hur som helst, hon uppskattade att det var gula och gröna fanor som numer hängde från murarna. I staden och att gobelängerna på väggarna föreställde rosor. Det rådde inte längre några tvivel på att ätten Belsante fortfarande var vid liv och de var här. Åtminstone Saskia. Hon var trött efter resan och hade spenderat den sista delen av resan åt att fördela de olika rummen. Hon och hennes make delade inte kammare, som var seden här. Framför henne låg ett stort, tidskrävande arbete. Att få Iserion på fötter igen, att få sig själv på fötter igen. Att veta vem som verkligen var en vän. Att ta reda på vilka ur Iserions adel som överlevt, mot alla odds. Hon hade svårt att acceptera att långa och anrika blodsband kapats helt av det hänsynslösa, brutala svärdet från Märehn. Relationen till angränsande länder behövde förbättras. Återbyggas helt och hållet.

    Det som låg framför henne var enormt och inget jobb hon kunde göra själv. Hon hade behövt Ismat nu, hennes enda kända vän. Hon harklade sig och vände sig mot en ung kvinna. Saskia förmodade att det var en av hennes nya hovdamer. “Ett bad, jag vill tvätta av mig vägdammet och komma ur de här paltorna.” Genast åtlyddes Saskias önskan. Med målmedvetna steg gick hon mot flygeln där hennes egna kammare låg..

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Han har iakttagit hennes vandring upp för trapporna och in i slottet. Iserions kanske pampigaste byggnad men också den plats som gav den svartklädda mannen mest obehag. En plats där det surrade av ädlingar och intriger och hade det inte varit för hans nyfikenhet över hur hon såg ut nu så hade han aldrig någonsin satt sin fot där. Han vet att ingen sett honom komma in, vet att ingen skulle se honom heller om han inte själv önskade bli sedd och långsamt smyger han längsmed pelarna i en sidogång på våningen ovanför där han hela tiden kan hålla henne under uppsikt. Saskia Belsante.. vackrare nu än sist han sett henne för vad som måste ha varit en evighet sedan. Då nere i en fuktig källare där skräck och smärta suttit i väggarna och nu här i de finas kvarter. Han rundar en pelare, tar en av de smalare trapporna ned så att han kan genskjuta henne innan hon når dörren till sin kammare så att han kan stå där och se henne komma. Intensiva ögon, mörka som följer hennes steg, tar in hennes rörelser och sen när hennes hovdamer skyndat före henne in i rummet och bara för en stund lämnat sin prinsessa ensam tar han ett steg fram från skuggorna och avslöjar sin existens för henne” Lika.. vacker som alltid.. ” Får han fram med sin karaktäristiskt hesa stämma och det är inte svårt att förstå varifrån han fått sitt smeknamn. Korpen tar ett steg fram igen, en lätt doft av blod ligger kring honom som blandas med doften av svett och smuts. Badade gjorde Korpen sällan och han hade ingen som brydde sig om honom så varför skulle han anstränga sig. Blicken glimmar till och nästan lite hungrigt drar han tungan över de smala nariga läpparna när han rör sig i en cirklande rörelse runt henne för att när han är bakom henne ta ett steg in mot henne, höja handen och smeka den genom hennes mjuka hår. Helt lätt innan han drar undan handen igen och stannar upp framför henne så att han står mellan henne och dörren. Han fascinerades av henne på ett sätt som han inte kunde förstå eller förklara för sig själv. Det irriterade honom att han inte kunde låta bli och lika mycket som det irriterade honom blev han arg på henne för att hon drog honom till sig. Han ville inte men ändå stod han där i getingboet, framför henne och betraktade henne med stickande ögon. Huvudet lätt på sned och det långa svarta håret fett och tillbaka draget i en hästsvans i nacken, en slarvigt knuten tunn sena från något stackars djur.” och… tillbaka.. igen.. ” Återigen drar han tungan över läpparna, hungrigt innan han ler och tar ett steg in mot henne så att han kan, om han vill, röra vid henne om han sträcker ut handen. ” Ni svek… du och.. Vendrik.. och nu.. är du tillbaka. ” Han duar henne, hade alltid gjort, för honom spelade det ingen roll om någon var hög eller låg. I hans ögon var alla lika..  i hans ögon var alla lägre stående än honom själv. Han vinklar huvudet att hamna på sned åt andra hållet, tar inte blicken från henne” Kommer du att… våga somna i natt?

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    När en gestalt lösgjorde sig ur skuggorna tog hennes hjärta ett extra skutt. Hon ryggade tillbaka i ren förvåning och vände sin blick snabbt mot mannen. När hon såg vem det var så andades hon ut länge. Luften pyste mellan hennes läppar. Korpen. Hade han stanna kvar här? Eller var det för hennes skull han dykt upp igen? Hursomhelst. Han var den siste hon trott att hon skulle gå se igen. Hon la sin hand på sitt nyckelben och kände hur hennes hjärta där under pickade på, som om hon hade en instängd småfågel mellan revbenen. “Han skräms..” muttrade hon lågt och sneglade mot dörren. Hans närvaro gjorde henne påmind om hur ensam och utsatt hon var just nu. Saskia förstod att han måste haft henne under uppsikt för att han skulle kunna genskjuta henne på det här viset. Hon ryser ofrivilligt när han går runt bakom henne, sväljer nervöst och förväntade sig att känna en kall egg mot sin hals.

    Men istället känner hon försiktiga fingrar i sitt hår. Hon föredrog att bära håret utslaget och idag var inget undantag. Det gyllene håret flödade som en flod av guld över hennes axlar och ramade in hennes ansikte. Jarek föredrog att hon bar håret som gifta kvinnor sedvanligt gjorde i Märehn, hon gjorde honom till lags så länge hon varit där. Men nu när hon var hemma hade hon slänt de förbannade hårnålarna ut genom vagnens fönster tillsammans med haklin och slöjor. Mjukt öppnar hon ögonen hon stängt i väntan på en dödsstöt och sneglar försiktigt bak, över sin axel mot honom. Vad håller han på med? Hon öppnade munnen för att svara honom, men hennes ord stakade sig. Fastnade i hennes hals. Hennes hjärta slog snabbare. När han stod framför henne och klev ett steg ännu närmare henne var hennes fötter som låsta i golvet. Helst säker på om benen paralyseras av rädsla inför den här mannen var Saskia inte. Men hon tvingade sig att intala sig att han var bara en man. Bara en man..

    Hon rör honom innan han rör henne igen. Hennes smäckra hand med finmejslade fingrar som gudarnas skulptörer verkat spendera en evighet på att formge. Hon sträcker ut sin hand och lägger den försiktigt på hans kind. Trevande, som om hon inte var helt säker på om hon skulle bli av med fingrarna eller ej. De känslor han rörde upp inom henne var för henne främmande och skrämmande. Krävdes det verkligen att en man var farlig och förbindelsen var förbjuden, rent av skadlig för att hon skulle se mannen framför sig? Jarek, hennes make, var både stiligare, snällare och hedersvärd än Korpen. Men hon tålde inte sin make, istället drogs hon till den här vidrige mannen som en magnet. Hon äcklas över sig själv. Skämdes över hur hennes kropp verkade vakna ur sin eviga vinter och plötsligt kändes lika yster som en kanin om våren. “Jag trodde aldrig jag skulle se dig igen..” Samtidigt var Korpen det enda bekanta ansiktet just nu. Gudarna visste hur efterlängtat ett sådant ansikte var!

    Ett sorgset leende spelade över hennes läppar när han påminde henne om löftet hon brutit och hon nickade. Samtidigt smekte hennes fingrar över hans ansiktets former. Nära hans haka och läppar. Ville hon kyssa honom?! Strök tummen mot hans näsa. Hade bara sett honom i det svaga skenet från lyktorna i tortyrkammaren. Dialogen flöt inte på särskilt vidare, Saskia var för tagen och överraskad av hans närvaro. Hon hörde hur tjänstefolket rumsterade därinne. När han pratar om att hon ska sova här, verkar det som om hon en stund klarnade till i sinnet och sänkte sin hand efter att smekt hans underläpp med sin tumme. Hon drar ett djupt andetag och sänker sin hand. “Jag kommer sova betydligt bättre om du är här.”

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

     

    Kvinnan som nu var härskarinna i Iserion ryggar tillbaka från honom och den reaktionen får honom att flina till och ta ett steg in mot henne för att återigen hålla avståndet mellan dem på samma längd som han valt. Alltid på hans villkor, precis så som han ville ha det, alltid ville ha det. Kontroll, ett ord som genomsyrade nästan allt Korpen gjorde och var. Den kalla eggen hon förväntar sig dyker inte upp, fingrar genom hennes mjuka väldoftande låna hår, gyllene vackert så som han mindes det och precis så lent och mjukt som han föreställt sig. Han skrämdes, ja.. det var alldeles sant och kunde han purra som en nöjd katt som just fångat sig en mus för middag så skulle han göra det. Väl framför henne igen med blicken vilandes över hennes väna gestalt glimmar nästan ögonen till i hans ansikte medan han med vinklat huvud på sned betraktar henne. Förvåningen i hans blick går dock inte att ta miste på när hon tar initiativet till att höja handen och röra vid hans kind. Bragd ur fattning stirrar han på henne i några hjärtslag innan hans hand snabbt greppar om hennes handled i ett grepp få skulle klara av att ta sig bort ifrån. Han fixerar henne med blicken och det märks så tydligt att han inte riktigt vet hur han ska reagera, med vrede och ilska eller med.. något annat. Orden hon uttalar väljer åt honom och det glimmar till farligt i hans blick” Men… här är jag.. ” Svarar han henne med hes vass ton, för han trodde inte en sekund på vad hon sagt, den där lilla tonen i hennes röst som verkade säga att hon faktiskt beklagat det faktum att hon inte skulle få se honom igen. Det var inte möjligt. Rösterna i rummet bakom hans rygg gör honom spänd men knappast så att det syns, han ville inte dra onödig uppmärksamhet till sig, hade haft svårt som det var att motivera varför han skulle stanna på slottet efter det att Belsante lämnat det, svikit.

     

    Han tillåter hennes finmejslade och nästintill perfekta fingrar smeka vidare över hans ansikte, låter henne som han inte låtit någon annan röra vid honom förut. Han känner inget men tydligt var att hon gjorde det vilket får honom att flina igen och den lätt krökta näsans näsborrar vidgas i en lätt fnysning. Håller kvar greppet om hennes handled när hon sänker den och lämnar endast viskningarna av hennes beröring efter sig i det tärda och smutsiga ansiktet. Förvånad igen höjer han på ögonbrynen åt henne och lägger huvudet på sned åt andra hållet igen, fortfarande utan att ta blicken från henne, hans ögon kalla, förundrade och intensiva” Du svek.. och nu…” Han höjer den andra handen att greppa hennes haka, lika fint utskuren som hennes händer” Tror du att jag är här… för att…” Han smackar med tungan mot gommen” Skydda dig? ” Han skrattar till och med ett lätt ryck drar han henne närmre sig, nära intill och håller henne där med hennes handled i ett fast grepp. Så nära henne att han kan känna hennes andedräkt och hon förmodligen hans. Han skrattar till hest” Vad… ger du mig..” Han klämmer åt om hennes haka lite till innan han fortsätter” för att… skydda dig? ” ordet skydd går kanske att tolka på fler sätt när Korpen är i farten men det behövde ju inte hon veta” Du… har inga.. vänner här…” Fortsätter han, släpper hennes haka men låter henne inte backa bort från honom” Längre.. ” Han är inte helt säker på vad det är han vill ha men han tänkte ge henne en chans att erbjuda honom något, så skulle han, kanske överväga hennes erbjudande.

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Kontroll var något som de båda två tycktes föredra. Han kunde utan tvekan kontrollera någon genom rädsla och hennes verktyg för att kontrollera någon var annorlunda. Som hon befarat hugger han tag i hennes hand och hon förväntade sig smärta. Det ömmade om hans grepp runt hennes handled, men han tillät henne dessutom fortsätta röra vid honom. Hon kved till när han högg fast hennes haka. Först försökte att dra sig undan det omilda greppet, men i och med att han höll kvar hennes hand så var hon låst i hans grepp. Men snart fann hon sig i att bli stående med sin haka i hans hand.

    När han drar henne mot sig snubblar hon steget fram, hennes kropp dunsar in mot hans. Den tydligt distinkta doften av blod och hans svett osade runt honom var en frän doft som fyllde hennes näsborrar. Rädslan högg genom henne som en klar blixt. Men samtidigt var hans doft berusande. Hon kunde känna hur blodet susade i hennes ådror. Om han inte var här för hennes skull, vad gjorde han här? Hennes mun är nära hans, hans andedräkt slog mot hennes ansikte som en varm och sträv vind. “Så varför… är du här?” Trots att hon var rädd flög orden lätt ur henne.

    Så här nära henne kan han ana hennes dofter, väldoft till skillnad från hans. En svag blandning av enbär, vin, rosor och tvål. Efter den långa resan kunde man känna den varma doften av hennes egna doft. Saskia hade aldrig varit förtjust i starka dofter. Hennes ansikte var lika tilltalande, även om det grimaserade av smärta. Hon kved när hans fingertoppar pressade in sig hårt i hennes kinder och haka. Klämde han hårdare skulle han lämna blåmärken. När han väl släppte henne, strök hon sig över sin ömmande haka med sin lediga hand. Det han säger om vänner får henne att nicka långsamt. “Ensam, mitt i en ormgrop.” Instämde hon. Hon studerade hans ansikte, såg att han väntade på ett erbjudande. “Vad vill du ha?” Men hon visste att Korpen var en komplex man, kunde man köpa honom för pengar eller mark? “Du kan få en given plats vid min sida.. Som rådgivare, livvakt eller som vad du nu vill. Där din vänskap och lojalitet lönar sig.” Titlar, makt, pengar, mark.. vad mer skulle man vilja ha?

    Saskia svalde sin rädsla och lutade sig närmare honom. Hon såg in i hans ögon, hennes blick är ärlig och genuin. “Jag vill att Du stannar, men jag tänker inte köpslå om din lojalitet som om du vore en hora på ett gathörn. Det enda jag kan erbjuda dig på stående fot så här är min vänskap, min uppskattning och erkännande.” Hon var tillräckligt nära för att han skulle kunna känna hennes läppar snudda vid hans haka och kind. Då och då såg hon mot hans läppar, som om hon fortfarande kyssa honom. Men hon menade det hon sa, hon ville verkligen att han skulle stanna. “Jag behöver dig.” Erkände hon. Han hade en talang som kunde vara till både hennes och hans nytta, om han ville det. Det kändes bättre att vara ärlig mot honom, inte linda in något i falska löften och lögner. Hon behövde en sån som honom och hon behövde hans vänskap.

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Diedrich Korp (Korpen)

    Med en uppväxt där andra haft kontroll över dig så var det kanske inte så konstigt? De var båda från helt skiljda världar men samtidigt fanns det stora likheter dem emellan. Däremot så hade Saskia växt upp utan att sakna något medan Korpen inte haft något.. alls. Ingen kärlek, ingen trygghet, inget tak över huvudet och ofta ingen mat alls. En tillvaro där adeln blivit en nagel i ögat och det var en känsla som fortfarande fanns kvar där, väldigt starkt. Han avskydde egentligen det här slottet, kröp i honom av obehag av att behöva vara där och ändå.. stod han där och fann sig i att bli berörd ståendes framför kvinnan som nu höll Iserion i sina händer.

    Ståendes nära intill henne med hennes haka i ett hårt grepp så lutar han sig in mot henne för att kunna dra in doften av henne. En underlig blandning av ros och vin? Jo.. en underlig doft men ändå behaglig på något sätt. Känner hur begäret vaknar inom honom men samtidigt var det inte såhär han ville ha det. Han ville ha jakten, ville se skräcken i kvinnornas ögon.. det var jakten som var det viktiga, själva akten gjordes mest för att det hörde till. Ljudligt drar han in doften från henne igen och låter sedan sin tungspets dras över hennes käklinje upp mot örat innan han drar sig ifrån henne igen för att kunna se henne i ögonen. Ja varför var han egentligen här? Han biter ihop lätt, huvudet forskande och en aning irriterat på sned igen.” jag kanske… ” Han lutar sig in mot henne igen, drar in hennes doft” bara var… nyfiken.. på vad äktenskapet gjort… med Saskia Belsante ” Säger han hest viskande in mot hennes öra, greppet om hennes handled hårdnar en aning när hon ställer en motfråga till honom. Inte van vid det och inte alls förberedd vilket gör honom arg. Han tvingar henne bakåt mot närmsta vägg till det att hon står med ryggen mot den kalla stenen och han effektivt hindrar hennes flykt.

    Den hand som inte håller henens handled letar sig upp mot hennes hals, smekande med nariga och lätt knotiga fingrar tills den vilar runt hennes hals, lätt men markerande, makten var hans i stunden åtminstone.”Ensam… och utsatt.. villebråd för.. vargar ” Får han fram hest och möter upp hennes blick när hon söker hans men hennes tal om vänskap och lojalitet får honom att fnysa till, skratta hånfullt” Jag.. har inga vänner.. och du är blåblod.. ” Föraktet dryper i hans röst och fingrarna om henens hals späns, smiter tätare kring den vackra, lena sköra halsen. Så enkelt det skulle vara att greppa tag, ordentligt och med en knyck bryta den där nacken men… han besinnar sig.. då skulle leken vara slut. Han skrattar till igen vid hennes ord om horor och att köpslå, han insåg där och då varför han var där nu, varför han kommit tillbaka. Återigen skrattar han till och fingrarna kring hennes hals lättar en aning” Du kan inte… ge tillbaka.. det jag förlorat. ” Spottar han fram men han står kvar med huvudet mot hennes, tätt, tätt.. läppar som nästan nuddade läppar. Söt varm andedräkt från henne, surare och strävare från honom” Men.. kanske.. kan du ge mig… upprättelse.. i någon form. ” Han flinar till” Ditt första barn… kommer inte vara din makes.. utan mitt ” Han ser på henne, länge innan han drar sig ifrån henne och hennes läppar som på något underligt sätt lockade honom så” Gå.. till dina damer… natten är lång.

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Hans tunga mot den känsliga huden på hennes hals skickade vågor av rysningar genom hennes kropp. Det var skönt och hon suckade nöjt, la sin fria hand på hans nacke och borrade in fingrarna i hans flottiga hår. Ett kvävt och förvånat ljud undslapp henne när han pressade upp henne mot den kalla kalkstenen och pressade sin hand runt hennes hals. Hon blir rädd när greppen om hennes hals hårdnar, men hon ser samtidigt på honom att han inte skulle göra någonting. Istället lirkar hon in sin fria hand innanför hans byxlinning och kläder, med sin hand smeker hon hans halvstyva mandom. Det var kanske bättre att hon demonstrerade vad äktenskapet lärt henne. Hans kropp avslöjade det lilla begär som han inte lyckades kontrollera. “Det finns inga vargar i Iserion.” viskar hon mjukt tillbaka och fortsätter smeka honom bestämt. Här fanns vildrosor vars snår man kunde trassla in sig i och fastna. Det var han som drar sig undan från henne först. Hon sänker sin hand.

    Hon rynkade på ögonbrynen av missnöje. “Jag köpslår inte med dig.” Speciellt inte med ett barns liv. Saskia tog ett steg efter honom. “Korpen..” Vad hade han egentligen varit med om? Den upprättelsen hon kunde ge honom var inte i form av något barn. Det knöt sig i magen när hon tänkte på vad han skulle göra mot ett barn. Det som någon gjort mot honom, sa hennes instinkter. “Vad du än tror så har jag stöd.” Ett helt slott som skulle lyda hennes order och ett folk som saknat henne. “Du är en ensam, envis och långsint idiot.” Spänt betraktar hon hans ryggtavla. “Du har alltid varit det. Du och ditt tragiska, patetiska liv som du aldrig håller käft om.”Hon hade fått nog av att försöka blidka till honom. “En martyr? Skulle inte tro det..” Hon ställer sig vid dörren till sin kammare, med handen på dörrhandtaget. “Vad har du åstadkommit under ditt liv? Vad har du egentligen gjort?” Saskia skakar på huvudet, gör en konstpaus. “Du behöver inte svara, vi båda vet att du inte gjort någonting.”

    Du älskar positionen som du har. Plågas av den, som den självömkande spillra till människa du är. Tortyrmästare. Lönnmördare… Du älskar det så mycket att du inte ens gör något försök att komma ut ur det liv du hatar. Istället låter du sådana som mig styra dina händer. Fläcka dem med blod och förmodligen oskyldigt liv. Jag ser ditt förakt, men samtidigt vältrar du dig i ditt egna elände.” Hon öppnade dörren till sin kammare.

    “För rädd för att ens ta ett steg mot förändring. Ingenting är ditt arv, men väljer du att stanna hos mig kan det ändras.” Kort och gott, hon köpslog inte med honom. Antingen stannade han av lojalitet och att han ville, där hans plikt och trofasthet belönades. Kanske till och med kunde påverka hur Iserion bygdes upp. “Sov på saken..” Så väljer hon att ta hans ord i sin mun. “Natten är lång..”

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Korpen

    Han märker hennes njutning när hans tunga drar över hennes hals, inte alls svårt att undgå att märka då den lilla nöjda suck hon undslipper sig säger mer än ord någonsin kunnat göra. Hon har rätt, hon både lockar och änder honom avsky på samma gång och han skulle inte döda henne. Däremot irriterar det honom att hon verkar känna det på sig. Han försöker verkligen visa för henne att han inte är intresserad av hennes smekande händer men till hans besvikelse förråder hans mandom honom då den reagerar på en gång när han känner hennes hand innanför byxorna. Kontrollen borta och han förbannar sig för det men ändå står han kvar, låter henne röra vid honom. Hur länge sedan var det som något rört vid honom frivilligt? Han kan inte minnas om det ens någonsin hänt. Det var en underlig känsla som hans första instinkt var att slå ifrån sig. Han flinar kort till vid hennes ord dock” Var.. inte så säker.. lilla prinsessa. ” Säger han hest medan han drar sig undan från hennes smekande hand. Det är motvilligt men han tvingar sig själv.

     

    Han stannar upp när hon går mot honom, tänderna blottas om i ett varggrin men de är knappast välvårdade och vita längre, ett långt hårt liv hade gjort honom nedgången. Han visste det men han brydde sig helt enkelt inte om det. Umgicks vanligen inte i kretsar där det spelade någon som helst roll. Ryggen mot henne så han ser henne inte, hör bara orden och de skär som en kniv i varje fiber av hans inre. Han tycker inte om det och första tanken är att dra en av sina knivar och göra det kort, döda henne där och då utan eftertanke men han besinnar sig även fast det tar mycket av hans självbehärskning i anspråk. Han vänder sig långsamt, blicken farligt glödande när han sakta lägger den över hennes ljusa uppenbarelse, händerna knyts och öppnas spänt om vartannat” Jag.. älskar… inte min possition… jag har ingen… ingen.. ” Säger han med en farlig udd i tonen som för att markera att hon sagt både ett och två ord för mycket.” Jag köpslår inte heller.. prinsessa.. ditt första barn kommer att vara mitt. ” Fortsätter han och det hörs på hans röst att han verkligen får anstränga sig för att hålla tillbaka vreden och ilskan hon framkallat hos honom med sina ord. ” Din sort.. ” Han spottar fram orden” Tog allt… varför skulle jag.. ta emot något från dig? ”Det stör honom att hennes ord lockar honom.. att hon lockar honom och återigen vänder han sig om med ryggen mot henne som för att gå” inte.. tillräckligt lång.. ” Säger han hest” När dina damer sover.. kommer jag till dig.

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Han var ursinnig, hon såg det i hans ögon. Hon hade sett det i många mäns ögon. Återigen, även om det fanns en farlig glöd i den blicken visste hon att hon var utom fara. För stunden. Hon såg att han ville skada henne, eftersom våld alltid varit ett alternativ för honom att lösa en konflikt. Saskia undrade om han ens lärt sig att det fanns andra vägar förbi osämja. Saskia suckar åt honom, som trugade på om att göra henne med barn. Förstod han ingenting? Om hon velat ha ett barn skulle hon fått ett för länge sedan med Jarek. Det fanns metoder för att förbli barnlös, Ismat hade salvor och brygder som gjorde att mannens säd inte kunde slå rot i skötet. “Om du söker efter något att använda mot mig, en trygghet.. “ Hon suckar och skakar på huvudet lite. Det fanns ingen fysisk trygghet. “Du måste bestämma dig för att lita på mig. Precis som att jag väljer att lita på dig, jag lägger mitt liv i era händer. Det är din trygghet!” 

    “Du behöver inte vänta på tills de somnat.” Saskia vände sig mot rummet och öppnade upp dörren ännu mer. Stack in sitt huvud och talade till tjänarna därinne. “Det är bra så, tack! Ni kan gå.” Hon tog ett steg åt sidan, för att släppa förbi tjänarinnorna. Alla som kasta förvirrade och osäkra blickar mellan sin härskarinna och Korpen. När rummet var tömt och den sista kammarjungfrun försvunnit ur synhåll, knuttar Saskia upp dörren helt och gör en gest. “Varsågod.” Saskia klev in före honom och ser sig omkring. Det här hade varit hennes föräldrars kammare en gång i tiden. Hon suckade lite. Nya möbler och inredning, det fanns inte mycket spår kvar efter hennes mor och far, efter den blodiga natten och de tumultartade åren efter uppror, alla konflikter. Mitt i rummet stod ett stort kopparkar, fyllt med varm vatten. I vatten simmade väldoftande oljor och torkade blomblad. Hon längtade efter att sänka sig ner i det varma vattnet. Hennes kropp var stel efter den långa resan.

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Korpen

     

    Ursinnig, frustrerad och förvirrad över vad som nu hände och över vad det var hon sa. Över att han inte kunde hantera sin egen lust till henne eller sin känsla av att faktiskt gå med på det hon säger. Vad hade han där att göra egentligen? Nej han förstod kanske inte riktigt vad det var Saskia gjorde med sin man eller kanske snarare mot honom men det ändrade inte att han stod på sig i sitt krav om att hennes första barn skulle bli hans. För honom var våld och skrämsel den mest effektiva metoden att nå fram men det verkade inte fungera. Kanske var hon lika skadad som han var? Jodå, Korpen hade ändå en rätt bra bild av sig själv, en uppväxt som varit långt ifrån normal. Saksia, hennes bror hade knappast agerat broderligt och det hade väl kanske satt sina spår, djupa spår även om det inte syntes i hennes perfekta ansikte. Kanske var det de som retade honom med, hur perfekt hon var, hur han drogs till henne för att förstöra det där perfekta, besudla henne. Han vet inte.. vet bara att hon påverkar honom. Han skakar långsamt på huvudet, böjer den smala seniga halsen en aning” trygghet? ”Nästan kraxar han fram i ett lågt föraktfullt skratt som stegras vid hennes kommande ord. Han hade tagit hennes liv i sina händer, hon hade inte gett honom det.. det var en stor skillnad, i alla fall för honom.” Ingen går.. att lita på ” Nästan spottar han fram men ändå så står han kvar när hon öppnar dörrarna till sin kammare, står kvar medan rummet töms och följer de som strömmar ut från det med sin intensiva blick utan att röra sig. De skulle minsann ha mycket att skvallra om nu men det var inget som han skulle få höra, ingen vågade tala med honom.

    Han rör sig efter henne, ljudlösa fötter mot det hårda vackra golvet, en skönhet han inte såg alls liksom han inte såg något av det som andra kunde anse som vackert av saker, målningar och gobelänger i hennes kammare. Han rör sig in, sveper blicken över rummet innan han utan att be om lov går fram mot bordet där en vinkaraff står väntandes, greppar den och fyller en bägare som han sedan sveper i några djupa klunkar innan han häller upp mer åt sig, ställer ifrån sig karaffen och vänder sig mot henne. Det doftade från badkarets varma vatten och han gör en kort gest mot karet, intensivt glödande blick mot henne, över henne” Låt.. inte mig störa.. prinsessan. ” Säger han men gör ingen ansatts till att vända sig bort från henne, tänkte inte vända bort blicken” Varför.. ska jag… lita på dig? ” frågar han, vreden som funnits där bara någon minut tidigare tycks med ens som bortblåst. Det ombytliga retliga humöret var ett av hans kännetecken och kanske det som gjorde att han ansågs vara så farlig. En klunk till medan blicken vandrar över hennes kropp för att sedan stanna i hennes ansikte, möta hennes blick.

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Ingen går att lita på. Orden ringde i hennes bakhuvud när dörren stängdes bakom dem. Saskia betraktade honom under tiden som han drack vinet. Kände han ens om hur det smakade?! Det var ett utsökt vin och han drack det som om det vore vatten. Hon suckar besviket, men förstod honom. Han sökte inte efter vinets njutning eller smaker, han sökte alkoholen. För att den effektivt kunde ta udden av spända nerver. Hon av alla visste. Det krävdes mod för att lita på någon. Att våga vara sårbar. Våga utan att veta. Hon gick fram till honom och la försiktigt sin hand på hans överarm. “Ställer du upp för mig idag, ställer jag upp för dig imorgon.” 

    Prinsessan, hans tilltal får henne att dra på munnen. Han använde ordet som ett skällsord, men hon tänkte inte låta det bekomma henne. ”Bara om du gör mig sällskap där i också.. gudarna vet att du behöver ett bad…” Hon sa det utan att lägga någon värdering i det. Han luktade illa, hans hår var förskräckligt.. men ville han inte skulle hon inte tvinga honom ner i vattnet. Men hon skulle dessutom vänta med badet tills han gått. Det fanns en udd av en skämtsamhet, lite retsamhet i hennes röst. Försiktigt, som för att testa hans humor. Om han ens hade någon.

    Hon sveper det ljusa håret över sin axel. ”Kan du..?” Ett annat tecken på att hon hade den statusen hon hade, var att hon inte ens kunde klä sig själv. Snörningar och knappar var placerade på hennes rygg. Det krävde ett par extra händer. Det var en legitim fråga, varför skulle han lita på henne? Det var kanske den första glimten av ett knivskarpt intellekt hon såg hos honom. Det fanns troligen en social förmåga där under all skit också. Hon sneglar över sin axel, studerade hans ansikte under tiden.

    Tillit är inte gratis och det är något man antingen har eller inte har: det finns inget mellanting. Det tog lång tid att bygga upp ett förtroende, men det kunde gå fort att förlora det. Varför skulle han investera den tiden det skulle ta för att bygga ett stadigt förtroende. ”För att du är villigt att ge mig en chans.” Saskia hade inget annat bättre svar än det. Varför skulle hon lita på honom? Han var inte direkt känd för att vara en man av heder. Man kunde inte begära att någon skulle lita på en, det enda hon kunde göra var att lita på honom. ”Jag har bett om din tjänst för att jag behöver dig och är villig att lita på dig. Men är det inte tillräckligt för dig, vet du vart utgången är…” 

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Nej, vad det smakar om vinet i bägaren varken känner han eller bryr sig så speciellt mycket om. Det var inte smaken han ville åt utan alkoholen och något annat än det dåliga billiga ölet som serverades i stadens slum. Han ska till att höja bägaren igen när hennes hand landar på hans överarm och bägarens rörelse stannar upp. Mörka ögon vänds mot henne för att söka hennes blick, betraktar henne medan han smakar på hennes ord. Fortfarande fanns där frågan om tillit och han hade sedan barnsben lärt sig den hårda vägen att inte kunna lita på någon. Man kan nästan se hur han kämpar med sig själv medan spända käkar maler mot varandra och greppet om bägaren hårdnar. ” Det… är känt.. ” Han ställer ifrån sig bägaren på bordet och vänder sig helt mot henne” Att ni med makt.. pengar.. lovar mycket ” Han höjer handen, låter fingrar smeka över hennes lena perfekta hy, följer hennes käkben med nästan mjuka rörelser även om fingertopparna är sträva” Men håller lite… ändrar sig.. vänder kappan efter vinden. Hur… vet jag att du… inte är sådan? Att du… inte hugger mig i ryggen? Hur vet du… att jag inte gör detsamma mot dig? ” Han lutar sig in mot henne, nuddar sina läppar nästan retsamt mot hennes innan han flinar till när hon nämner att han behöver bada” På … ett villkor.. ” Säger han lätt släpigt” Du.. badar tillsammans med mig… och skrubbar min rygg. ” Han flinar till igen, testade henne kanske och om han uppfattat hennes försök till humor är kanske svårt att avgöra. Kanske har han en egen form av humor.. vem vet. Ingen har kommit honom så nära än och det var tveksamt om han någonsin skulle låta någon komma nära.

     

    När hon vänder honom ryggen hade det varit så lätt för honom att döda henne, ett knyck med handleden och hon hade haft en kniv mellan skulderbladen. Var det hennes sätt att markera att hon litade på honom? Han vet inte men han går närmre henne, stryker näsan mot hennes bara axel och drar in hennes doft samtidigt som han får fatt i snörningen och börjar dra sidenbandet ur sina öglor. Han står nära, som för att se om hon skulle finna det obehagligt eller ej, prövade henne.” Kanske… ” Säger han, varken ett ja eller nej åt hennes svar om att han var villig att ge henne en chans. Han hade inte bestämt sig än och även om han gjort det skulle han kanske inte säga det till henne.” Varför Diedrich Korp? ” Frågar han i samma andetag han drar ur sidenbandet ur den sista öglan och låter händerna smeka över axlarna under det skira svala tyget, smeka plagget av henne även om han nog helst vill dra i det, slita itu det likt det rovdjur han ändå är” Varför inte… någon annan? ” Han synar henne i profil innan han gör verklighet av sina rovdjursdrag, det knastrar till lite i sömmarna när han sliter ner klänningen från hennes axlar för att blotta hennes perfekta hud och med ett grepp om hennes överarm vänder han henne runt mot sig, håller henne nära” Varför behöver du… just mig?

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    “Det vet du inte..” Säger hon med ett leende, det var det som var tillit. Våga utan att veta. Det var ingen tröst för en sån som honom. Hon vann inget på att förråda honom, det var det enkla svaret. Han hade ingen makt, inga tillgångar eller ens rykte som gjorde att det skulle vara lönt för henne att försöka lura in honom i ett dubbelspel. Skulle han förråda henne skulle han jagas, gripas och förmodligen avrättas utan nåd. “Du förstår väl att det jag vill ha utav dig, får jag inte genom att svika eller förråda dig?” Hon betraktade honom med en frågande blick. När han lutade sig framåt, ryggar hon inte tillbaka. Det han sa, fick det att rycka till i hennes mungipa. “Låt gå.” Saskia hade ju redan bjudit honom att bada med henne och kopparkaret var stort nog att rymma de båda två.

    Att han hade tålamod med snörningen och dessutom var rätt försiktig förvånade henne. Han var lätt på sin hand och det skulle inte förvåna henne om han kunde stjäla guldtrådarna i broderierna, smycken och annat utan att hon skulle märka det. Nästippen mot hennes axel och nacke får hennes hud att knottra sig. En lätt rysning av välbehag rann längs hennes ryggrad. När han frågar henne varför, så ler hon lite för sig själv.Min bror stoppade ner dig i en fängelsehåla och torterade brottslingar. Han såg inte din potential.” Överklänningen föll av hennes axlar och landade vid hennes fotknölar. Hennes chemise var tunn och i kontrasten till elden som brann i eldstaden så såg underklänningen mest ut som om hon svept in sin kropp i dimma. “Dessutom, du sa det själv. Jag har inga vänner här och du är den enda som avskyr dem mer än vad jag gör. Du har faktiskt chansen att få hämnd, på ett sätt som kan få dessa påfåglar att tänka en extra gång innan de ens överväger att göra något mot dig.” Eller henne. “Jag behöver någon med dina kvalitéer. Du är en mördare, du skrämmer de flesta..” Korpen är som en galen hund och hon behövde en farlig hund att skicka ut ibland.

    Hon vände sig mot honom. “Armarna uppåt sträck..” Bad hon. Men kanske han hade ångrat sig? Skulle han göra vad hon bad om, skulle hon börja spänna loss remmarna som hängde runt hans överkropp och börja klä av honom.

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Nej, hennes ord var knappast betryggande och för honom kändes det som om han kastade sig rakt ned i djupt vatten utan att kunna simma eller ens ha förmågan att trampa vatten tills han kunde rädda sig själv. En isande skräckinjagande tanke som får hans blick att hårdna en aning där han står med blicken vilandes på henne, huvudet vinklas en aning på sned medan han tycks överväga hennes ord och han fnyser till lite” Säger.. du nu.. men i morgon? ” Han ler svagt, knappast ett vackert sådant men ändå ett leende när hon inte ryggar undan. Antingen var hon dum och galen som stod kvar eller så var hon faktiskt orädd något han aldrig stött på tidigare men i det här fallet mot sin vilja ändå tyckte om. Något han aldrig skulle erkänna högt givetvis och kanske inte ens för sig själv, ännu.. leendet blir till ett bredare flin när hon går med på att bada tillsammans med honom och han kan inte låta bli att dra tungan över läpparna med en nöjd min innan han återgäldar hennes generositet med att snöra upp hennes klänning. Nästa gång skulle han kanske inte vara lika försiktig men han hade inte bråttom i kväll och hans värsta hunger som bottnade ur ilska och hat var delvis stillad. ” Eller… så var .. det just det.. ” Han drar in hennes doft, långsamt medan överklänningen frasande landar vid hennes fötter” din galna bror… gjorde ” Såg hans potential… för han var bra på att orsaka lidande för andra men det kanske inte var den enda kvalité han hade.

    Han lyssnar till henne, hon var mycket mer skärpt än Vendrik någonsin varit. Skärpt och farlig att ha som ovän även om Korpen inte var främmande för att ta död på ovänner. ” Och du skulle… låta mig ta hämnden? ” Nyfikenhet i hans hesa röst men kanske fanns där spår av något roat också, ingen hade gett honom dessa möjligheter förr och hon visste hur hon skulle linda honom kring sitt finger, i alla fall bitvis. Han står kvar när hon vänder sig mot honom men innan han gör som hon ber låter han de nariga och smutsiga händerna läggas stadigt över hennes höfter med det tunna skira tyget mellan, smeker girigt händerna upp över hennes mage och bröst innan han böjer sig fram för att bita tag i en av hennes bröstvårtor där under tyget. Ett flin och ett litet hest nöjt skratt innan han slutligen långsamt sträcker upp armarna. När hon klär av honom skulle hon märka att han hade ett flertalet knivar på sig och inte bara dem som satt fästade i remmarna kring hans överkropp. Dolda under tunikan fanns ett fäste längsmed hans arm med en mindre kniv och likaså kring hans ena vad. Han bryr sig inte om ifall hon ser eller om hon befriar honom från dem. Ville han döda kunde han göra det med sina bara händer, försvara sig hade han lärt sig redan som väldigt liten.

    När den smutsiga och illaluktande tunikan ligger på marken intill hans fötter blottas en senigt muskulös kropp med flertalet ärr över blek hy. Skulle hon studera hans rygg skulle hon hitta fler är där. Händer söker ivrigt och begärligt sig in under hennes tunna särk, kan inte hejda sitt eget begär längre och händerna är betydligt mer framfusiga, inte alls varma och varsamma längre när han kämpar med den löjliga volymen i tyget kring hennes kropp, tillslut ger han upp och greppar tag i den och drar. Med ett ritch sliter han sönder det tunna tyget och ser till så att resterna får göra överklänningen sällskap på golvet. Hon hade säkert fler, flinande böjer han sig in mot henne medan hans hand läggs över hennes ena bröst, smeker och kramar åt innan han böjer sig ned för att ta hennes bröstvårta mellan sina tänder, suger lätt” Prinsessan… smakar.. gott.. vet kunde tro.. det. ” Säger han hest när han släppt och återigen rätat på sig. Funderr kort på om han kan komma undan det där med bad men… inser att han nog inte skulle kunna det om han skulle få ta henne i natt. Och att ta en kvinna i ett badkar var inte… fel. Tvärt om.” Du först.. prinsessa. ” Säger han hungrigt och nickar mot kopparkaret samtidigt som han lösgör sig från sina byxor av skinn, låter dem falla och blottar sin redan styva mandom. Han skämdes inte för att visa att han ville ta henne. Varför skulle han?

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Hans läppar runt hennes bröst fick henne att andas djupare. Hennes händer landar på varsin sida av hans huvud och hon hon borrar in fingrarna i hans hår. Det mellan hans tänder styvnar av behandlingen. Upphetsningen spirade innanför hennes bäcken. Hon skulle inte haft något emot att han stannat kvar där nere, men hon sänkte sina händer och började lugnt klä av honom. Efter tio dolkar så hade hon slutat räkna. Hon släppte ner dem, en efter en rakt ner på golvet. De landade med ett metalliskt skrammel på det hårda trägolvet. Ärren var iögonfallande. Med två fingrar strök hon över hans bringa, längst ett långt ärr. Ärrvävnaden var silkeslen, mjukare än vanlig hud. “Jag behöver någon som inte tvekar att döda.. Speciellt när det gäller ädlingar.” Hon smekte honom lätt över hans nyckelben. “Missförstå mig rätt, jag har inga planer om nya blodbad.. Men ibland räcker inte pengar eller nya titlar att hålla vasaller lojala. Ibland behöver man bränna hela deras värld..”

    “Så nu vet du varför jag behöver dig…” Saskia ryckte förvånat till när han slet av henne plagget. Blev han arg?! Eller hade han bråttom? Hon hörde ljudet när tyget gav vika för hans händer. Visst hade hon fler, men hon uppskattade inte att han slet sönder hennes kläder. Som hos en galen hund var Saskia medveten att han lika gärna kunde sätta sina tänder i hennes strupe. Hennes kropp var oärrad. Det märktes att hennes kropp inte burit några barn. Hennes kropp hade ett fast hull. På nytt knäböjde han framför henne och började smeka hennes bröst. Hon stönade svagt och lutade huvudet en aningen bakåt. En av hennes finlemmade händer landade ovanpå hans ena, hon ledsagade hans beröring. Visade honom hur hon ville att han smekte henne, men skulle Korpen vara lyhörd för det? Visste han att man kunde ligga samman utan tvång och smärta? Utan att våld?

    Hennes steg är ljudlösa, men de tar henne till kopparkaret. Hon klättrar smidigt ner i karet och sänkte ner sin kropp i det varma, väldoftande vattnet. Hon lutade sitt huvud tillbaka, mot badkarets kant och slöt ögonen en liten stund. Värmen mjukade upp de delar av henne som stelnat av flera dagars resande. “Idag är idag. Imorgon är imorgon. Ge mig inga skäl till att se mig om efter någon annan, så behöver du inte oroa dig.”

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Han flinar inombords över att känna hur hon reagerar för läpparna kring hennes bröstvårta. Händer i hans hår, något han inte brukade få känna, inte så varma och villiga i alla fall. Mer van vid slag och hårda ord, kvinnor som försökte undfly honom och även om det eggade honom, gjorde honom upphetsad så var det aldrig på riktigt. Hade han någonsin upplevt hur det var på riktigt? Nej han kan inte minnas det alls. Egentligen vet han nog inte alls vad han ska känna, tänka och tycka om det och där och då bestämmer han sig för att ta hennes ord på allvar. Att helt enkelt hänge sig till nuet och att en kort stund lita på kvinnan han har framför sig. Det är också därför som han låter henne plocka knivarna från honom, låta dem landa på golvet en efter en. Han räknar dem även om hon inte gör det och flinar till när han inser att hon inte missat en enda. ” Jag.. har inga problem.. med att döda. ” Säger han hest med tjock dimmig röst som helt klart visar hur påverkad av henne han är. Men han tänkte inte heller tillåta henne ett blodbad, inte om det gick ut över hans sort, över folket men ädlingar – dem hade han inget för, skulle med nöje döda varje man eller kvinna prinsessan framför henne pekade på.

    Hennes ömma smekningar en kontrast till hans sätt att slita av henne särken, få den att gå sönder. Det kändes skönt och tillfredställande att både se och känna tyget delas för hans händer. På samma sätt som han fann tillfredställelse i att döda någon eller skada någon han just haft samlag med. Det gör honom dock en aning förvirrad så han koncentrerar sig på hennes kropp istället, lite irriterad över att hon styr hans hand men han gör inget åt det, inte nu, låter henne och kanske en aning nyfiken inför det faktum att hon faktiskt fortfarande ville ha honom, inte var rädd eller försökte fly. Hon var gift, borde vara trogen men… även det något han faktiskt gillade hos henne, i tysthet då. Han smeker henne med raspiga och smutsiga händer, kanske inte ömt utan mer med ett sug av begär i dem när han tar in hela henne och beröringen får hans egen lust att stegras, lemmen bultande innanför hans byxor, ropade efter att få bli befriad.

    Byxorna snöras upp medan hon kliver i kopparkaret med det heta vattnet. Hennes ord knappast lugnande och känslan av att lägga sitt liv i hennes händer är allt annat än bekvämt. Blicken mörknar kort men han låter ändå yxorna falla till golvet, drar av sig de dammiga skorna innan han naken rör sig mot karet. En grimas mot vattnet, vad i hela friden hade hon övertalat honom till? Ett finger ner i det blöta, känner efter och så skakar han på huvudet” Jag tycker… inte om det här ”Säger han lågt mest för sig själv innan han med en smidig rörelse kliver i karet på motsatt sida från henne. Kroppen fylld av ärr men muskulös och senig, stark och smidig. Han ställer sig på knä i karet mellan hennes lår, stödjer sig med händerna mot karets kant medan blicken sveper över henne. Han badade.. nej… han badade med en kvinna… eller han badade med en kvinna som faktiskt inte var rädd för honom. Förvirrande.. väldigt förvirrande. Vattnet så varmt att han måste dra lite efter andan, en grimas av ogillande inför det våta igen innan han lutar sig fram mot henne, greppar hennes hand och för den mot sin lem innan han själv låter handen söka sig ned mot hennes sköte, utforskande och begärligt.

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    Hans “Jag tycker inte om det här..”får henne att flina och skvätta lite lätt mot honom. “Jag trodde det krävdes mer för att göra dig obekväm.” Retas hon. Saskia både såg och hörde på honom att han hungrade efter henne. Hans kropp hade knappt brutit ytan, men snabbt fann han sig på knä framför henne och styrde hennes hand mot sin lem. Saskia ser generad ut när hennes hand sluter sig runt hans lem. Så hård han är.. ! Upphetsningen for genom hennes kropp och fick henne att flämta till. Hon kunde känna att han var på väg med sina händer mot hennes kön. Varför hade han bråttom, när bad inbjöd till att utforska en annan kropp?

    Hon satte plötsligt sin fot mot hans bringa och tryckte kraftigt till. Han skulle landa på sin rumpa i karet av knuffen och vattnet skulle skvalpa över karets kant av den häftiga rörelsen. När hans skuldror landade mot karets kant hade hon rätat på sig. Smidigt kröp Saskia över till hans sida och grenslade hans lår. Hans lem vilade mellan hennes lår, men inte i henne. Hon tog hans huvud mellan sina händer och började att ömt rengöra hans panna, kinder, haka och hals från smuts. Kanske år av ingrodd skit? Hon kände hans lem trycka mot henne och hon rörde sina höfter, så att hennes rörelser skulle stimulera dem båda två. Hon förde bak sin hand till hans nacke och drog loss den solkiga remmen av senor. Kastade den äcklat åt eldstadens håll, den där skulle hon elda upp sen.

    Med känsliga händer så skopade hon upp vatten över hans hår. Hennes egna lust fortplantade sig bakom hennes bäcken, ner över magen till hennes kön. Hon retade sig själv lika mycket, som hon förmodligen retade hon genom att gnida sig mot hans lem. Ju mer upphetsad hon blir, desto känsligare blev hennes kropp. Kände nästan varje ådra på hans hårdhet. Hon drog fingrarna genom hans hår, trasslade ur tovor.. Tog sin tid. Saskia hade inte bestämt om hon skulle låta honom komma till i badkaret ens. Ville visa honom att vad älskog egentligen var, hon lutar sig försiktigt fram för att placera en kyss mot hans numera rena hals. Hennes läppar landar där käke möter hals. Hon kysser honom upp över hans käke och haka, tills hon kommer till hans läppar. Där stannar hon upp. “Tycker du fortfarande inte om det här?” undrar hon, med en röst som var hes av lusta. Hon drog sig tillbaka. Vid det laget bultade det mellan hennes ben. Det låg en tvättsvamp på en träpall bredvid och hon sträckte sig efter den. “Vänd dig om… jag har lovat att skrubba din rygg.”

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    Vatten är… Athals straff.. till människan. ” Säger han med en ogillande min och ser ner i det vattenfyllda karet med en ogillande min” Om det.. varit vin.. ” Säger han med ett litet flin innan han med ett lätt stön av njutning känner hennes hand kring hans lem. Om det generar henne struntar han i och ger inget sken av att han sett det. Han delar inte alls hennes syn på att ta det lugnt och utforska varandra. Hans kropp brann och han behövde henne nu, behövde få utlopp för den rastlösa oro som alltid fanns i hans kropp och som bara kunde stillas med hjälp av kvinnors kroppar och av blod. Hennes plötsliga tilltag får honom att falla baklänges i en kaskad av vatten och ögonen blixtrar varnande till för ett kort ögonblick. Instinktivt har hans hand sökt sig till benet där en kniv borde ha suttit innan han inser att han var obeväpnad och att hans tilltag varit överilat. Blicken mörk är han ser på henne likt ett rovdjur som blir uppretad av ett byte han inte kan få men som är så nära.

     

    Hennes ömhet förvirrar honom, gör honom oerhört obekväm och händerna som vilar mot karets kanter kramas hårt så att de nästan vitnar. Osäker på vad han ska göra, greppa tag i henne och tvinga henen tillbaka eller låta henne hållas, se vad som skulle hända. Käkarna maler utan att han kan slappna av inför hennes händer, beröring som han är så ovan med och som han vant sig vid att vara utan under så många och långa år. Hennes höfters rörelser mjukar dock sakta upp honom och greppet om karets kant lättar en aning. Håret faller över hans axlar, smutsigt och fett som snart blev vått av vatten från hennes händer. Han ryser till och spänner sig igen när han känner hennes läppar mot halsen. Ett gutturalt läte ur hans strupe av frustration och helst vill han riva tag i henne, vända henne om så att han kan få tränga in i henne, få utlopp för all den lust hon byggde upp hos honom och som dunkade i hans blod. Känner hur hans egen lem rister till, lika otålig som han var och han måste bita sig hårt i läppen när hon ber honom vända sig om” Du… är en… häxa.. ” Morrar han fram men han gör ändå som hon säger. Varför? Han vet inte riktigt själv ens men han låter henne inte vara. Med ryggen mot henne sträcker han bak sin hand för att nå fram till hennes sköte där två fingrar letar sig in mot hennes våta värme, kunde hon retas kunde han” Jag ska ta dig.. flera gånger… i natt. ” Lovar han henne medan fingrarna hittar in i henne och han själv suckar till av välbehag.” Skynda dig med ryggen prinsessa.. jag… börjar bli… otålig ” Rösten hes, hesare än vanligt och blicken dimmig när han böjer sig fram en aning för att underlätta för henne att skrubba hans rygg. Fingrarna söker i henne, en försmak på vad som väntade honom. Han var inte helt säker på om han skulle klara av att vänta så mycket längre till.. lemmen bultade och lustan fanns i hela honom.

  • Rollspelare
    Member since: 30/10/2018

    Saskia Belsante

    När han kallade henne för häxa förstod hon att hon var på god väg att förföra honom.

    Hon doppade badsvampen i vattnet och började skrubba hans rygg. Hon började försiktigt ösa varmt vatten över hans rygg. Med svepande, nästan rituella rörelser. Långa drag, som avslöjade hans ärrade hud under all smuts. Det varma vattnet och badsvampen skulle ge honom varsam smekning. Den gula badsvampen var inget annat än varsam mot hans hud och hon skulle massera hans kropp. Rörelserna jobbade upp ett vitt lödder. Allt eftersom gled hennes massage allt längre ner på hans kropp, längs hans sidor, ner över hans rumpa och det dröjde inte länge förens hennes hand rundade hans höft. Hon drog med badsvampen över hans mage.

    Saskia ställde sig tätt intill honom, pressade sin kropp mot hans. Han skulle känna hennes bröst mot hans skuldror. Hennes hand gled såklart förbi hans navel och ner mellan hans ben. Hon började smeka hans lem, först med den mjuka tvättsvampen. Men sen släppte hon den för att använda sina båda händer. Badsvampen flöt upp till badvattnets yta och guppade framför honom. Den tidigare så omsorgsfulla och noggranna rörelsen som Saskia hade haft byttes nu mot en mer rask och målmedveten, i tydlig avsikt att sätta honom i extas. Han borde väl inte kunna hålla emot länge till? Efter allt hon gjort och dessutom omsluten av varmt vatten. Han hade tydligen planerat att stanna hela natten, kanske han inte skulle orka? Kanske var det just precis vad hon hoppades på?

    Även om hon och hennes make inte drog jämt, var det fel att låta en annan man komma till hennes bädd. Men hans beröring påverkade såklart henne, han skulle kunna höra hennes tunga andning och känna hur hennes kropp svarade på hans smekningar.

Viewing 19 posts - 1 through 19 (of 19 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.