Post has published by Valentine
Viewing 5 posts - 1 through 5 (of 5 total)
  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Axel gick armkrok med Trond som inte helt verkade allt för bekväm med Axels briljanta masterplan hittills. Kanske var det för att Axel klätt ut sig till en kvinna och faktiskt helt klart såg ut som en kvinna med eller att Axel envisades med att gosa ihop sig med sin spelande ‘make’, men i vilket fall som helst så verkade han aningen stel där de promenerade genom slottets gångar på väg in till festligheterna. Dagen i ära var det festligheter på gång tronrummet/balsalen och mycket folk hade kommit in för att fira vardagen med varandra.

    Detta var ett perfekt tillfälle att ta vara på sina kleptomanfingrar då mycket rikt folk befann sig på ett och samma ställe. Inte för att Axel direkt behövde mer pengar men han kunde aldrig få tillräckligt. Även om det skulle vara så att han hade vartenda värdefullt föremål i världen så skulle det antagligen inte vara tillräckligt ändå. Han behövde ha alla skinande saker, ALLT var hans och ja… kanske något till hans ‘make’ för kvällen med om han var snäll. Kanske..

    Då de passerade huvudentrén in till balsalen så fnittrade Axel lite feminint då han blev uttittad från en icke ont anande gentleman och flaxade graciöst med sin hans solfjäder som var i samma fina blå färg som den balklänning han hade på sig där svansen gömde sig under. Kattöronen fanns det ingen hjälp att dölja när man låtsades vara kvinna i balklänning men det röda håret satt så fint uppsatt att man knappt märkte av dem i alla fall. Han lutade sig obehagligt nära stackars Trond för att roat viska lite fint till honom. “Så vad tycker du vi startar med käre make?”

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Vad hade han stampat in i nu?  Det var inte första gången han hade försatt sig själv i obekväma situationer, men detta var förstås inget han hade funnit bekvämt ens i sina vildaste drömmar. En främling vid hans arm, det skulle han kanske till och med vara lugn med men just tanken på att spela ett giftpar gjorde honom mer än obekvämt. Även om han under sina många år i Celeras hade betraktat en sådan relation, hade han aldrig upplevt något själv. Inte ens sina egna föräldrar.

    Tanken på föräldrar fick Trond att tänka tillbaka på sin egna far. Torbjörn. Storbjörn. Lugnet i skogen och ingen av människans girighet som tvingade honom i obekväma situationer. Mest obekväm var han förstås i den här skepnaden. Tvåbent hade han aldrig riktigt vant sig med.

    Hans mörka lockar föll till öronen och de honungsfärgade ögononen var charmiga. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade. Öronen var alltid på spänn efter att lyssna efter någon som talade om… något intressant. Folk hade en tendens att tro att ju fler folk som omgav dem, ju svårare var det för obehöriga öron att snappa upp de.

    För att passa in i rollen, sträckte han på sin rygg lite mer och försökte att inte lunka fram. Han gav ifrån sig ett spelat skrockande när han hörde kommentaren, som om de talade om vad som helst.

    “Jag vet inte, lite förfriskningar är alltid ett sätt!”

  • Rollspelare
    Member since: 03/05/2020

    Ännu en bal, ännu ett tillfälle för hovets damer och herrar att förnöja sig. Det var bara synd att glittret, de ståtliga klädnaderna och den utsökta maten bara var en fasad för de ränkspel och intriger som alltid puttrade under ytan. I det skiljde sig inte kejsarens hov i Masei från något annat. Det var bara insatserna som var högre här, där liv och heder ofta var synonymt och alltför många kastade mörka blickar på tronen.

    Det försatte Mei i en knepig sits. Hon kände blickarna som följde henne där hon strosade genom salen, och visste att de hade väldigt lite med hennes nätta figur och vida vingar att göra. Alla var mer intresserade av vem hon talade med och hur länge, vem som fick henne att le och vem hon svepte undan med en vändning av solfjädern. I mångas ögon var hon likställd med kejsarens familj – eller husdjur – och närheten till tronen kom med lika många problem som fördelar.

    Framför allt blev det väldigt svårt att smyga till sig sötsaker när så många konstant tittade på henne. Hur skulle hon kunna njuta av desserterna när hon var tvungen att bevara värdighet och svara på tröttsamma frågor hela tiden? Mei fläktade sig med tillkämpat lugn och sökte med blicken efter något eller någon som skulle fungera som distraktion. Hon behövde en ursäkt för att slita sig från den tröttsamma gamla Sinlaikrigaren som följde efter henne, med upprepade försök att smickra in sig för att tillskansa sig en tjänst eller annan.

    Blicken föll på ett underligt par som hon inte kände igen. De såg inte riktigt ut att höra hemma vid hovet – något i sättet de rörde sig på – och nyfiken stegrades då de inte omedelbart anslöt sig till något annat sällskap.

    “Mycket intressant, min herre, och jag ska ta det under övervägande. Om ni ursäktar..?” Mei fällde ihop solfjädern med en smäll och avbröt mannen med ett vinnande leende. Då han ursäktat sig och moloket slank iväg började hon dra sig mot nykomlingarna, i ett frasande av silke och en våg av nickningar och bugningar då hon gick förbi.

  • Rollspelare
    Member since: 17/03/2020

    Axel flinade mot sin ‘make’ lite lurigt då han erbjöd förfriskningar under detta tillfälle de befann sig på. Det var ju så att Axel inte alltid kunde gå som sig själv då vissa personer kände igen honom om han inte klädde ut sig till något helt annorlunda från sig själv. Det fanns en LITEN chans i Nirai dock men chansen fanns ändå att en adelsman eller kvinna skulle känna igen honom som den förbannade skiten som stulit allt de ägde och hade. Det var tur att han var en master of disguise trots allt och med ett sådant neutralt yttre att han kunde befinna sig i både manliga och kvinnliga roller utan att någon uppfattade sanningen om honom. Det ända han hade problem att dölja var svans och öron men tack gode gudar så fanns det ju ändå en hel del kattfolk spridda runt om i världen.

    Det var nästan skrämmande hur en kaxig kattherre som helt klart var en man kunde förklä sig till en vacker kvinna bara sådär, men alla hade vi våra speciella talanger, eller hur? Hans var att förklä sig bland annat. “En dryck skulle inte sitta fel ~” Nästan spann ‘hon’ till Trond medan den där mannen som kollat intresserat mot ‘henne’ när de klev in i salen hade börjat cirkulera mot deras plats igen, helt klart osäker om han vågade sig fram. Men det var inte den ända som ville komma nära. Axel fastnade med de röda ögonen på en vacker kvinna som verkade vara på sin färd mot dem och hans pupiller vidgades en aning då de synade de fina fjädrarna som hon besatt. Nej nej nej skärp dig nu Axel! Hur gärna han ville skutta fram och dra en fjäder från henne så måste han hålla sig. Men gud.. vilka fjädrar! Okej ny nuvarande plan; han skulle få tag i en fjäder om det så var det sista han gjorde denna kvällen!

    Då kvinnan väl nått fram till dem så log Axel vackert utan att avslöja sina vassa, katt tänder och neg lika vackert till hälsning åt den fjädriga kvinnan. Såg till att ha den där välövade, ljusa kvinnotonen i sin röst då han hälsade på henne. “God kväll~” Sa han fint medan han rätade på sig från nigningen. Vem var den där vackra varelsen egentligen?!

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Vackra detaljer överallt och frågan var om det var något som inte glänste i denna sal. Allt verkade väl putsat och skimrande, till och med människorna. Egentligen skulle han väl inte vara så förvånad – de var i en kejsares sal trots allt. Lite disträ sökte hans ena hand efter ågot i hans ficka och han fick upp en slags godisbit. Gjord av honung och nötter, fortfarande bröt han en bit och stoppade den i munnen.

    Det var inte förrän mannen vid hans arm, utbrast en hälsning som han förstod att de inte var ensamma längre. Lite som om han blev påkommen att göra något fel rodnade han och vände blicken mot den vackra kvinnan som stod framför honom. Försiktigt sträckte han fram en godisbit mot henne.

    “Får jag fresta dig med en honungsbit?” frågade han med ett charmigt leende. Att han inte förstod etikett eller vett var uppenbart men han böjde sedan huvudet i en artig gest.

     

Viewing 5 posts - 1 through 5 (of 5 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.