- This topic has 28 replies, 4 voices, and was last updated 3 år, 8 månader sedan by
.
-
Fasta vingslag, vindar som lät honom glida lätt över festplatsen. Han var inte glad över att vara just där, i Märhen men hade inte tänkt lämna sin syster så snart igen. Här uppe i luften kunde han förbereda sig för mötet med den där fursten igen. En man han inte hade på sin lista över vänner… nå, den listan var rätt kort ändå. Förutom familjen fanns där bara några få som han verkligen litade på och kanske inte fullt ut. Det kändes som om det var för mycket folk därnere för att han skulle trivas och ett tag funderade han på om han skulle placera sig i en av de höga träden och stanna där men… det här var första gången på väldigt länge som syskonen samlats och det skulle inte kännas rätt att missa det. Så på lätta vingar, medan han betraktar sin systers entré, svävar han nedåt och landar slutligen mellan sin tvillingbror där han kramar om Maeve och fursten av Märhen.
Vingarna slås ihop och han ger till ett lågt skri, putsar lätt en fjäder som lagt sig fel under landningen medan han fäster sin gula blick på fursten, betraktar, värderar innan han lämnar sin fjäderhamn och står där som den smala mannen med de seniga musklerna, den krökta näbbliknande näsan och de gulsprängda ögonen. Håret som var snaggat på sidorna och den slingrande tatueringen från bakom ena örat bak i nacken och som slutar någonstans på motsatta sidas arm.
Säger inget, står tyst medan blicken glider från fursten till mannen på marken och vidare upp mot sin syster med läpparna i ett svagt flin… och så tillbaka till fursten” Duell? Min syster har redan bevisat sig vara den starkare… ” Fnyser han, väl medveten om att han inte skulle göra sig mer populär hos fursten efter en sådan kommentar. Han tänker dock inte så.
-
När hon såg upp från mannen på marken så möttes hon av sin brors ögon och en plötslig och hård kram. Ilskan rann av henne som vatten och hon kunde inte låta bli att skratta nöjt och krama honom tillbaka.
”Du är allt en välkommen syn!” Sade hon glatt när han slutligen släppte taget om henne för att göra en svepande gest mot Vasilij och presentera honom. Åt det nickade hon bara och bugade sig kort.”Honom har jag träffat förut, mitt i Loradons brinnande inferno… Om jag förstår det rätt så har ni sedan dess blivit någon slags ledare, hm?” Sade hon och höjde lite på ögonbrynen, hennes tonfall något roat, men det fanns något allvarsamt i hennes ögon som hastigast när hon såg på fursten av Märehn.
Mer hann hon inte säga innan hennes andra bror dök upp mellan dem. Hans ord fick det allvarsamma att försvinna från hennes ögon och istället bytas ut mot en mer road blick.
”Nå, när man talar om trollen. Och du har förstås rätt, bror, att jag är den starkare, men om furst Vasilij säger att jag måste slåss så måste jag nog det. Man tar seden dit man kommer, och så vidare. Men…” Hon vände sig mot Vasilij och ryckte lite på axlarna. ”Jag skulle förstås hellre kalla det hela ett missförstånd och istället spendera resten av dagen med något mindre allvarsamt.”
Hon förstod ju att det här var någon mystisk lag i Märehn, men i sanningens namn var hon alldeles för trött för att orka med sådana formaliteter som att behöva duellera bara för att hon slagit en man på käften. Hon hade inte dragit något vapen och det hela skulle säkerligen kunna bortförklaras med att hon inte kände till sederna i landet.
-
Asgeir klappade fursten på axeln.
‘Äh, vi är dumma utlänningar som inte kände till era lagar. Låt mannen leva med förnedring så fortsätter vi festligheterna istället, hm? Som min syster säger, ett litet missförstånd, inget mer?’ frågade han på sitt lättsamma vis, trots allt ville han inte lägga fokus på sådana tråkiga saker som dueller och bråk som kunde förstöra stämningen och försöket att bygga upp nån slags relation mellan deras folk. Istället la han sima armar om sina syskon, och tryckte ihop dem med kraft och ett glatt skratt.‘Syskonen Ulfhedna förenade igen!’ sa han och snurrade runt med dem lekfullt då han höll om deras axlar, med ett lekfullt ljudligt morrande som om snurrandet var en stor kraftansträngning från hans sida. Han släppte dem sedan, och klappade sin tvillingbror på kinden, innan han la sin andra hand på sin tvillingbrors nacke och drog in honom i en kram med sin panna pressad mot Eiriks.
‘Och min bättre andra hälft!’ sa han, med ett brett leende och något lägre. Trots allt var tvillingrelationen något heligt, något bara de förstod och så som det var mellan andra tvillingar. Även om de var så olika hade han alltid hållit sin bror som var så olik han själv kär och nära hjärtat. Han såg sin bror i ögonen och att han saknat sin bror var tydligt, även om han inte sa det med ord – och det behövdes inte heller.
‘Detta är en konstig plats, försök att inte förarga dem!’ väste han som svar på Eiriks kommentar om Vasilij, men bara så syskonen kunde höra. Sedan släppte han Eirik med en liten knuff och tog även Maeve i en björnkram.‘Den krigande hjälten, jag visste att du var vid liv!’ sa han och höll henne hårt innan han släppte henne.
‘Du måste berätta allt för mig! Och jag har mycket att berätta för er!’ -
Vasilijs såg förvånat på syskonen ” det är lagen som talar inte jag” han skakade på huvudet han kunde inte riva upp något av prästerskapets beslut än mindre vad lagen sa ” vi styrs inte utav någon dystop som kan bara upphäva vad Athal har givit oss och vad helgonen har lärt oss” lagen förblev huggen i sten, lika orubblig som bergen var för vinden.
”Dessutom, ni är väl ett hederns folk” vad skadade lite blod utgytelse då? Liv togs så lätt så varför bry sig om det här livet. Meave borde istället känna sig lyckligt lottad att ingen anklagade henne för att ha brutit furstens fred ensam för om så var fallet fanns de inga milda straff i Märehn. Nej att få strida för sin egen rätt och för sin egna styrka var det mest hedersamma man kunde tilldelas och de flesta i Märehn betraktade dueller som den främsta lösningen på alla de möjliga dispyter ”Men om inte du vill slåss för dig själv kan jag som din värd strida i ditt ställe” eller något sånt, han kunde iallafall försöka hävda att det var en attack på hans gäst och med andra ord var det hans anseende och därmed heder som stod på spel.
Han vände sig sist till den yngeste brodern ” låt mig ge dig ett ård, tig och ert blod skall segra eller förtälj er vekhet för världen” Kaldrland skulle vara starka krigare inte människor som drog sig för att slåss för sin sak, dräpa sin fiende och framförallt inte visa denna ovishet som den yngre brodern gjorde. Seger kom endast när fiende låg döda för en, när ingen fanns där som kunde strida, när ingen fanns där som kunde hämnas, lär landet var rent och öde. Då hade man segrat, allt före de var inget som avgjorde om man hade segrat. Att inte duellera nu skulle inte bara dra på sig prästerskapets vrede utan också leda till att detta faktiskt utvecklade sig till en blodsfejd
-
Givetvis var det så, de befann sig ju trots allt i Märehn. Hon skulle antagligen ha sagt något om vad hon tyckte om en så humorlös gud, men när han föreslog att han skulle slåss för henne, och sedan talade om deras ”vekhet” så mörknade hennes blick, och hennes humör.
”Om det är blod ni vill ha, furst Vasilij, så är det blod ni ska få. Min bror må ha talat förhastat”, sade hon och kastade en snabb och hård blick mot Eirik, innan hon såg tillbaka på fursten av Märehn. ”… Men kalla mig och mitt blod för vekt igen och vi ska ha en andra duell”, fortsatte hon hårt.
Med en ljudlig fnysning vände hon sig sedan mot männen som följt henne från skeppen.
”Hämta min yxa och sköld”, befallde hon, och utan att tveka försvann en av männen iväg tillbaka mot skeppen för att göra så som hon bett.
”Nå. Vem ska jag dräpa för att er gud och era präster ska bli nöjda? Knappast han på backen, hm?” Fortsatte hon med en snabb gest mot mannen som nu satt sig upp och torkade blodet från näsan. Om så var fallet så skulle det knappast bli någon långvarig duell. Hon var trött och hungrig, och hon hade sett fram emot att få dela sina upplevelser med sina bröder nu när de äntligen var samlade, men det tycktes onekligen som att det skulle behöva vänta. Dessutom hade hennes humör surnat tillräckligt för att hon nu skulle välkomna chansen att få ta ut sitt dåliga humör på någon annan.
-
Asgeir tyckte inte riktigt om vart detta var på väg, och undrade stillsamt varför Vasilij inte bara lät det gå utan pressade saken vidare. Men de var i Märehn, och var väl tvungna att följa Märehns seder. Likväl visste han bättre än att argumentera emot sin syster då hon beslutat sig för något, men han såg rätt sammanbiten ut och gav sin tvilling en menande blick. Och som tvillingar de var behövdes bara en blick för kommunikation, och denna gång frågade han rent av om Eiriks kommentar var nödvändig?
Han var inte direkt orolig för att Maeve inte skulle vinna, men ändå – de hade redan förlorat ett syskon. Om något gick fel här på en så onödig duell som denna…
‘Är detta verkligen det bästa sättet att stärka relationerna mellan Kaldrland och Märehn, furst Vasilij?’ frågade han något tonlöst. -
” Det är han på marken” svarade han tonlöst Meave, ja mannen skulle synnerligen dö men Vasiloj verkade inte hysa någon större tanke kring det. Människor dog så var det bara och prästerskapet hade kommit med sin dom
Nej han skulle aldrig kalla deras blod för vekt igen men han hade fått Meave dit han ville. För även om han inte tvekade på deras blod, behövde han få de att bevisa det motsatta. I synnerhet efter Eiriks kommentarer, för Vasilij var inte den ende som hade hört den och på två besök i landet hade han lyckats förolämpa självaste kärnan i Märehn. En gång borde ha räkt för att sätta hans huvud på en påle men han hade underlåtit sig att göra det för denna allians skull. Dock hade han nu till slut känt att gränsen var dragen, när till och med prästerskapet la sig i den hela affären. Ja då behövde syskonen påvisa inför Märehn att de kunde ta ett liv, de kunde göra lite mer än flyga runt och skräna likt en mås okvännesord.
” Nej” svarade han in vän Asgier ” Jag tror detta är vad som behövs för att stärka banden mellan fursten och prästerskapet” bevisa för de att han inte skulle göra likt von Breslau och dra runt för att göra inte som han ville utan att han faktiskt följde det prästerskapet påbjöd. Det kanske var ett grymt sätt att använda syskonen, i synnerhet som han kallat deas blod för vekt för att nå men som Vasilij såg det hade Eirik kommentarer förr eller senare fått denna allians att förlora sitt stöd bland klanerna och prästerna ” Och mitt folk behöver någon form av upprättelse efter din brors ord” och vilket sätt än en duell kunde då passa bättre, även om detta inte var något han själv hade tänkt sig från början men om prästerskapet krävde det skulle han inte säga nej till de.
-
Irritationen över att något så litet som en vänskaplig käftsmäll hade urartat till en duell till döden, och kanske mest det faktum att hon blivit kallad för vek, stod som ett bolmande moln kring henne. Som svar på furstens ord knyckte hon bara bistert på huvudet innan hon samlade sitt tidigare utsläppta hår i en slarvig fläta för att hålla det ur ögonen.
Hon var klar lagom till att mannen som hon skickat efter sina vapen kom tillbaka med dem.
”Med eller utan vapen?” Frågade hon stelt, men tog ändå emot sin yxa och sköld. Hon skulle inte ha något emot att slå mannen på käften igen, men det skulle gå snabbare om hon fick använda yxan för att ge folkhopen och det så kallade prästerskapet det blod de så gärna ville ha.
Det enda hon oroade sig för var huruvida hon skulle kunna hålla huvudet kallt. Hon hade inte stridit sedan Loradon när Arand bränt bort en del av hennes tatuering, och redan innan dess hade hon upplevt att behärskning var något som blivit allt svårare…
”Du är skyldig mig en öl efter det här, furst Vasilij”, tillade hon sakligt, något irriterad också över att ha behövt vänta med det.
-
Asgeir himlade lite med ögonen över Vasilijs svar, så klart inte så fursten kunde se det, men Maeve skulle nog se det utan svårighet. Han la en liten stödande hand på Maeves axel i förbifarten, inte för att hon direkt behövde det, men mest för att visa sitt broderliga stöd om inget annat.
‘Gör slut på detta snabbt då, vi har mycket att prata om.’ sa han och log lite sorgset.
You must be logged in to reply to this topic.