Om världen

Post has published by Talanrien

Här kan du läsa information om Talanrien,
såsom världens historia, världens tidslinje,
mytologi och historia om de
olika adelsfamiljerna i länderna och mycket mer. 

Talanriens kalender och tideräkning

Året består av 12 månader som fastställdes av världsrådet Cirkeln då den grundades under andra tidsåldern, för att skapa ett gemensamt system för att räkna tiden i den civiliserade världen, samt för att underlätta handel och samarbeten. Månadernas namn är följande:

Dagarnas namn

Dagarna är 7 per vecka.

Måndag – döpt efter månen (Måndag)
Athalsdag – döpt efter Athal, skaparens namn i Karm (Tisdag)
Onsdag – Döpt efter Kaldrlands främsmta gud Oden. (Onsdag)
Tharsdag – döpt efter Tharûk, dvärgarnas namn på Skaparen (Torsdag)
Eresdag – döpt efter Skaparens namn i Nela’thaënas, Erethil (Fredag)
Sardag – döpt efter Skaparens namn i Iselem, Sharah (Lördag)
Soldag – döpt efter solen (Söndag)

Månadernas namn

Iselia – Döpt efter Iselem (Januari)
Kaela – Döpt efter Kaelred (Februari)
Celera – Döpt efter Celeras (Mars)
Mahadwar – Döpt efter Mahadwen (April)
Nelathar – Döpt efter Nela’thaënas (Maj)
Nira – Döpt efter Nirai (Juni)
Zirthima – Döpt efter Zirthimar (Juli)
Tarqana – Döpt efter Tarnaq (Augusti)
Kaldras – Döpt efter Kaldrland (September)
Thar – Döpt efter Tharmad (Oktober)
Karmar – Döpt efter Karm (November)
Talana – Döpt efter Talanrien (December)

Magi i Talanrien

Magins härkomst

Bland Talanriens invånare finns det en liten andel i de flesta länder som är magiutövare. Alverna har det största antalet magiker, där ungefär fem procent av befolkningen har magiska förmågor. Bland människorna rör det sig om betydligt färre antal, där ungefär två procent är magiker. Bland dvärgarna är det så sällsynt att man inte ens brukar tala om att de har magiker.

Magins härkomst har till stor del förblivit ett mysterium som utforskats av många bl.a. i magikerstaden Caras Idhrenin. Det som de flesta är överens om är att det finns platser i världen där magins flöde är starkt och läcker in i Talanrien, och detta flöde av magisk energi är något som magiutövare kan kontrollera och manipulera. 

Magiskt utövande

Magiskt utövande har en grundprincip som återkommer i all magi, och det är att magin utgår ifrån utövarens kroppsenergi. Varje gång magiker kallar på förmågan inom sig att manipulera och forma det magiska flödet i världen omkring sig drar utövaren energi ur sig själv. Om en magiker läker ett sår snabbt drar det så mycket energi av kroppen som det hade tagit att läka såret naturligt. På samma vis om magikern lyfter ett tungt objekt med magi tar det lika mycket kraft som det hade gjort att lyfta det för hand.

Magiker med talang och träning kan lära sig att kringgå en del av dessa direkta påfrestningar på kroppen. Med hjälp av avancerade magiska ekvationer som optimerar energin för att minska påfrestningen på utövaren – ungefär på samma vis som en hävstång eller ett block kan hjälpa flyttande av tunga objekt.

Detta resulterar i att magikerna måste tränas väldigt noga för att lära känna sina egna limitationer, och lära sig att utöva optimerad magisk utövning för att inte utmatta sig själva för mycket. Ifall en magiker använder för mycket energi resulterar det oftast utan undantag i död.

Magisk träning

Barn som har förmågan brukar visa de första tecknen ungefär i fem-sex års ålder, ofta i samband med känslomässiga händelser – exempelvis förstöra eller flytta objekt i ilska eller rädsla.

Enligt gemensamma lagar måste alla barn i människornas riken med förmågan skickas till Caras Idhrenin i Karm, där de får skolning och träning – för att inte vara en fara för sig själva eller omvärlden.

Organisationen Tredje ögat som är en autonom organisation under Caras Idhrenin har i uppdrag att leta upp barn världen över och ta dem till Caras Idhrenin för skolning, samt att leta upp magiker som lärt sig själva i hemlighet. Dessutom har de i uppdrag att ställa magiker som använt magin i brottsliga syften inför rätta.

Olika typer av magi

Magins utövande är oftast enbart begränsad till magikerns fantasi och träning, men har i Caras Idhrenin strukturerats i olika kategorier. Ofta har magikerna talang för några av de olika kategorierna, och väljer att specialisera sig på en eller några av dem. Nedan nämns några av magikategorierna:

Elementärmagi – förmågan att manipulera och forma de fyra elementen eld, luft, jord och vatten efter ens vilja.

Helandekonst – förmågan att läka sår och bota sjukdomar.

Naturmagi – delvis kopplad till helandekonsterna, är förmågan att få plantor och grödor att växa och forma dem efter ens vilja. Detta är t.ex. ofta något druider specialiserar sig inom.

Illusionism – förmågan att skapa illusioner, exempelvis att få sig själv att se annorlunda ut utan att fysiskt förändra sig själv, eller skapa bilder och minnen som inte finns. Illusioner är något som vältränade magiker ofta kan känna av och ibland även se igenom.

Telepati – förmågan att kunna läsa tankar, och kommunicera på långa avstånd. Telepatisk förmåga och illusionism är ofta sammanlänkade.

Telekinesis – förmågan att flytta objekt med tankekraft, samt ofta att kunna förflytta sig själv från en plats till en annan. Om magikern är väldigt begåvad och tränad kan den ibland lära sig skapa portaler som flera kan gå igenom från en plats till en annan.

Nekromanti – en konst Caras Idhrenin förbjudit, där utövaren kontrollerar döda kroppar för att få dem att agera enligt utövarens behag. En nekromantiker kan även ibland få döda kroppar att tala för att få ur dem viktig information, eller läsa deras minnen.

Avsvärjelse – Förmågan att skapa skyddande sköldar och utöva magi som neutraliserar andra magiker.

Blodmagi – En förbjuden konst där man använder värmen, energin och kraften i blodet för att utöva magi. Bl.a. kan en blodmagiker kontrollera andra genom att styra blodet i deras kropp. Flera ritualer där man frammanar demoner är grundade i blodsmagi, varav det blivit en förbjuden magiform.

Voodoo – En samling av olika magiska kunskaper som inte undervisas i Caras Idhrenin, utan är en form av magisk utövning som ofta hör hemma i mindre samhällen och är starkt kopplad till deras kultur där man har stark koppling till det andliga och spirituella. Det är en bred form av utövning där olika former av förbannelser kan skada ens fiender, eller besvärjelser kan skydda en mot faror, öka ens tur eller förstärka ens förmågor. De flesta som utför voodoo brukar finnas i de små byarna i Harvadars regnskogar, orkernas samhällen samt mindre vandrarsamhällen i Iselem.

Runmagiker – en skild kategori för sig, som inte ens kräver att utövaren nödvändigtvis har magiska förmågor själv. De använder sig av uråldriga kraftiga runor, symboler och ord som själva skapar energi, för att med hjälp av olika kombinationer skapa olika effekter. För att effektivt förstå och använda sig av denna konst måste man ha stor förståelse för magi. En runmagiker kan exempelvis rista runor i en sköld som gör att all eld avvärjas runt om skölden. Runornas kraft laddas av energierna de har tillgång till runt om sig – exempelvis personen som håller i den runförstärkta skölden, och hur väl de är utformade och kan alltså inte avvärja magi i all evighet.

Spiritualism – En något kontroversiell magiform som anses ogrundad inom akademiska och vetenskapliga kretsar. Man brukar säga att de magikunniga völvorna i Kaldrland som kommunicerar med gudarna för att få visioner utövar spirituell magi. Benämningen är samma för andra kulturer där magiutövaren får visioner eller krafter som kan hjälpa dem.

Ritualer

Det finns flera former av magiska ritualer som kräver flera magiska utövare för att slutföra, då ingen ensam magiker skulle kunna skapa eller ha tillräckligt med energi för att nå slutresultatet. Exempelvis finns det helande ritualer där flera helare tillsammans kan återställa en kropp från stora skador.

Det finns även ett stort antal förbjudna ritualer, som bl.a. utövats i hemlighet av olika kulter och hemliga organisationer där utövarna kunnat frammana demoner eller låta någon i ritualen bli besatt av en demon, eller orsaka stor skada.

Forna riken och ruiner

TarnaqTharmad

Talanriens tidslinje indelad i tidsåldrarna

Klicka nedan för att öppna Talanriens tidslinje

 

Talanriens skapelse och begynnelseberättelse

Världens skapelse

Utdrag ur “Skaparens krönika – sägen eller sanning?”

Skriven av kansler Ethain vid Caras Idhrenins akademi år 325 TT

Nedan följer en sammanställning, utan att gå in på specifika religiösa skillnader som uppstått i olika kulturer, av den allmänna trosuppfattningen och berättelser om Skaparen som samlats in från olika källor.

Världens begynnelse

Det sägs att i begynnelsen fanns bara Skaparen som kunde skapa och forma intet efter sitt behag. Skaparen fyllde tomrummet med stjärnor, en måne och en sol för att lysa upp mörkret och mitt i mörkret skapades jord och vatten med önskan att skapa en plats där man kunde bo och leva. Jorden fylldes med grönska och skönhet. En evighet passerade medan Skaparen planerade och formade världen efter sitt behag, och då Skaparen beundrad sitt verk började månen och solen rotera runt världen för att skapa natt och dag. Men världen skulle inte vara någonting om det inte fanns någon som bodde där som brukade jorden och skötte om skapelsen.

Då skapades två raser som skulle fylla världen och styra över den, och de kallades för änglar och demoner. Änglarna skulle representerade ljuset som rådde under dagen och demonerna mörkret under natten, och de båda raserna skulle på detta vis komplettera världen i deras olikheter.

Änglarna var varelser omslutna av ljus, och ingen kunde uppfatta deras sanna natur och väsen, eller se deras ansikten. Med kläder kunde änglarna dölja en del av ljuset, och så vandra i världen, för endast på detta sätt kunde de bli mer materialiserade. Dock förblev deras ansikten dolda i mörker eller ljus. Från deras ryggar sträckte sig ljus i silver, vilket såg ut som vackra och mäktiga vingar av ljus och eld. Änglarna var mäktiga och stolta, och Skaparen gav dem krafter – ett fragment av Skaparens egen kraft så de skulle kunna forma världen och dess väsen efter behag. De strävade efter disciplin, ordning, fred och harmoni mellan alla väsen i världen. Dessa såg sig som världens rättmätiga ledare.

Demonerna fanns i olika former, färger och skepnader – beroende på demonens personlighet – men liksom änglarna ägde de oftast en otrolig skönhet som samtidigt kunde var avskräckande och lockande att se på. Dock kunde många av dem forma sitt utseende efter behag. De var materialiserade och hade kroppar som man kunde se, till skillnad från Änglarna. Även dessa gav Skaparen krafter, så att de tillsammans skulle kunna styra över världen. Men de kom inte överens. Demonerna accepterade inte änglarnas dominans och herravälde som de själva ansåg att de hade lika stor rätt till. Änglarna var stolta, och ville inte dela med sig. Således började de första krigen.

Kriget varade i en evighet, och formade om den perfekta världen. Skaparen förutsåg att världen skulle gå under om änglarna och demonerna inte stoppades från deras långa fruktansvärda krig. De två folken skulle aldrig gå samman och att ingen var stark nog att besegra den andra. Skaparen beslöt att separera de två raserna, och satte dem i två nya världar dolda från varandra. Änglarnas nya hem blev kallat för Himmelriket, och demonernas för Helvetet. Dock kunde dessa två världar inte separeras helt från den ursprungliga världen, som nu blev kallad den dödliga världen – Talanrien. Även den mäktiga kraft som gett änglarna och demonerna sina förmågor separerades från Talanrien i en värld vid namn Fae dit många starka magiska väsen följde. Trots det kunde Fae inte separeras helt från Talanrien, och de kraftvindar som fortfarande flödar mellan de separerade världarna ger magikerna sin kraft.

Skapandet av Himmelriket och Helvetet

Endast genom världens högsta berg – Alanthië – skulle Himmelriket, Helvetet och den dödliga världen vara förenade. Under detta berg restes en port som förseglade Helvetet från den dödliga världen och på toppen av berget skapades en portal som ledde till Himmelriket. Där på toppen av berget byggdes en stad, och under den fanns gångarna ned till Helvetets port. Staden skulle bebos av en utvald grupp änglar vars uppgift blev att vaka Helvetets portar och portalen till Himmelriket, som skulle hållas dolda och förseglade för den dödliga världen.

Dessa änglar blev tvungna att anta dödlig skepnad, eftersom det odödliga nu var förbjudet i Talanrien. Dessa kallades väktare. Väktarna blev de fagraste varelserna i den dödliga världen med sina stora vackra vingar av vita fjädrar och dun, deras silver och gyllene hår och deras isblåa ögon. De var odödliga i ålder och således tidslösa, men även om deras själar var odödliga kunde deras kroppar förintas. Om detta skedde återvände deras själar till Himmelriket och de antog sin ursprungliga skepnad – och var aldrig tillåtna att återvända till den dödliga världen igen.

Även om Himmelriket och Helvetet hade skapats lyckades Skaparen inte förvisa alla demoner bakom portarna. Några få och mäktiga demoner lyckades gömma sig i Talanriens mörka hörn, utspridda och ensamma. Inte ens änglarna visste om detta. Dessa få demoner som lyckas undkomma Helvetet kom att få en stor betydelse för väldens historia och utveckling.

Då änglarna och demonerna slutligen var separerade från varandra fyllde Skaparen världen med dödliga raser, folkslag och djur. Så skapades dödliga världen – som fick namnet Talanrien.

Alvernas födsel

Tusentals år passerade i Talanrien och historia skapades av de dödliga raserna – i krig och i fred. Det fanns ingen kunskap om Alanthiës hemlighet – inte heller om änglar och demoner samt Himmelriket och Helvetet. Så många år passerade att en minoritet bland väktarna ansåg deras uppdrag onödigt. Slutligen bestämde sig denna minoritet av änglar i sin rastlöshet att lämna Alanthië för att utforska Talanrien, medan de flesta stannade kvar på berget.

Änglarna som lämnat Alanthië färdades genom Talanrien och utforskade alla dess hörn. De beundrades av de folk de stötte på, och slutligen bosatte de sig bland människorna som de fann sig mest lika i landet Tarnaq, som låg söder om Alanthië. Snart fick änglarna barn med människorna och deras barn blev en blandning av dem båda. De var fagra och tidslösa som änglarna, men saknade vingar och hade spetsiga öron. Dessa barn kallades för alver.

Alverna hade oftast samma ögonfärg och hårfärg som människor, men några bar det vita håret och de isblåa ögonen som änglarna. Dessa kom att bli kallade för högalver. Den alviska rasen var också mer magisk än de andra dödliga raserna, eftersom de stod så nära änglarna vars blod även flödade genom alverna. Med tiden kom även det magiska blodet att blandas in i människornas ras, då alver och människor senare förenades. Dock var det mer ovanligt att en människa bar på magiska krafter, medan många alver gjorde det.

Änglarna förde inte bara med sig det magiska blodet in i de dödliga rasernas värld. De tog även med sig berättelser och historier från den forna världen.

Berättelserna om världens begynnelse, om änglar och demoner, om Himmelriket och Helvetet fördes över till Människorna och Alverna – och snart bildades flera religiösa sekter som rörde sig runt dessa berättelser. Vissa dyrkade Skaparen i olika former, vissa dyrkade ljuset och änglarna, vissa mörkret och demonerna.

Änglarna insåg slutligen att de inte passade in bland de dödliga raserna i Talanrien, för många var avundsjuka över deras dödlighet, och valde att lämna dem och återvända till sitt hem på Alanthië. Alverna blev kvar och medan människorna blev allt mer giriga efter deras odödlighet valde de till sist att lämna Tarnaq. Alverna fann att de älskade naturen och havet, och så bosatte de sig vid skogarna och kusterna. De skapade sin egen kultur och en helt egen livsstil. Vad som hände med änglarna som lämnade Alanthië vet ingen säkert. Åren gick och änglarna glömdes ur levande minne och blev legender och sagor, och ingen förutom de odödliga och tidslösa alverna visste om att de på riktigt existerade – och med årtusendena var änglarna inte ens en säkerhet för alverna. Bara de allra äldsta av dem påstod att änglarna faktiskt funnits, vilket inte sågs som mer än symboliska berättelser av många.

Det sägs att den kraft som kallas Skaparen blev en del av världsalltet då Talanrien, Himmelriket och Helvetet var färdigt. Det sägs att denna kraft är makten som ger liv till alla väsen och binder ihop allting, samt ger många väsen och folk möjligheten att utföra magi och till och med kalla på deras sanna namn. Skaparen dyrkas av många i olika former, men ingen kan säkert säga sanningen om Skaparen, världen och hur allt började.

Stora släkter och hus i Karm

Kungafamiljen – Hus Thaldwin Hus Saelorian Hus Dendar Hus Astor Hus Eurelion Hus Valmont Hus Gustenburg Hus Von Breslau

Kaldrlands härskare

Hus Ulfhedna

Furstendömet Iserion

Hus Belsante

Nela’thaënas härskare

Hus Nearena

Älvskogens härskare

Hus Eledur

Kaelreds kungafamilj

Hus Gérin

Nirais kejsarfamilj

Hus Deithal

Me’erisias härskare

Hus Sarrancenia

Zirthimars härskare

Klan Runskiig

Barastars ledare

Barastars ledare

Iselems kungafamilj

Hus Tenír

Mahadwens hästfurstar

Mahadwens hästfurstar

Talanrien är ett svenskspråkigt rollspelsforum för fantasy rollspel skriven i fri text. Världen och informationen på sidan fungerar som en bas för rollspelen, medan den lämnar mycket utrymme för fantasi och spelarnas egna bidrag.

Vi söker ständigt nya medlemmar för olika intriger och berättelser som utspelar sig i världen, och kan hjälpa dig hitta en passlig roll i världen – exempelvis som en kunglighet, adel eller någon karaktärs släkting.

Spelare som bara vill äventyra i världen och möta andra karaktärer kan enkelt påbörja en forumtråd och improvisera!

Talanrien är en fantasyvärld skräddarsydd för skrivande rollspel. Ifall du söker spelare att spela med, eller vill veta mer om de berättelser där det behövs fler spelare är det bara att skriva på forumet eller på vår Discord så hjälper vi dig!

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.