Att bli slagen av Tandor gav Kellan också en stark dos av rädsla. Han fruktade för sitt liv. Rädslan var en intensiv, brännande känsla som knöt en knut i hans mage och fick hans andetag att flämta. Smärtan som skär genom honom tvingade fram grimaser och smärtsamma utrop. Han kände pulsen bulta i tinningarna, blodet rusade i hans öron. Slagen och s…[Read more]

Kellan såg Tandor springa mot honom. Hans hjärta rusade i bröstet. Han hade aldrig varit så rädd i sitt liv. Tandor var en farlig man, och Kellan visste att han inte var någon match för honom. Men han var tvungen att försöka skydda sig själv, och A’eldia.

Han reagerade instinktivt. Han tryckte på avtryckaren, och armborsten sköt ut sin skäkta.…[Read more]

Kellan lyssnade på Tandors hotfulla ord med ett lugn som försökte dölja nervositeten inom honom. Han kände tyngden av situationen och förstod att hans kommentarer hade irriterat Tandor på ett farligt sätt. Men han visste också att han inte kunde visa något tecken på rädsla.

“Du har fel, Tandor,” svarade Kellan med en fast röst, försökte låt…[Read more]

“Nå, vad har vi här?” sa Kellan högt. “Vad tror du att du håller på med? Hjälper du dina pojkvänner med sina bälten? Ytterst vänligt.”

Kellan närnade sig Tandor lite, ett lurigt leende på läpparna, redo att sätta sin plan i verket. Han harklade sig och talade med en självsäker och förlöjligande ton.”Aldrig sett mig förut?” sa Kellan och log sn…[Read more]

Ezra vandrade genom den svidande öknen, med uttorkade läppar som längtade efter en klunk vatten. Solen brände obevekligt och skapade en bländande glans som gjorde det svårt att se. Han undrade hur han hamnat på denna ödsliga plats, långt från tecken på civilisation. Det var något han ofta märkte att han var tvungen att undra över, oftare än han…[Read more]

Vägen var täckt av växter och ogräs som hade vuxit upp genom sprickorna i den gamla stenbeläggningen. De kände tyngden av tystnad och övergivelse som låg över dessa kvarter som tack vare antigen olämpligt läge eller konkurrans hade blivit mindre populära bland lokala handelsmän.

Medan de smög sig genom kvarteren höll Kellan ögonen öppna för att u…[Read more]

Kapitel 8: Heder och integritet
Wreax anlände till Nirai, staden där livet flödade och luften var tung av förväntan. Hans ögon sökte efter det bekanta ansiktet av Hirose Harunobu, mannen som hade vågat ifrågasätta hans karaktär. Fast besluten och drivet av en växande vansinne spårade Bläckspindeln honom till en avskild plats där de kunde konfront…[Read more]

“Ja, armborsten är inte det enklaste vapnet att bemästra,” förklarade han på ett något mer reserverat sätt, med tanken om att vara en aning försiktigare med vapnet. “Kanske jag kan ge en praktisk demonstration?”
Kellan tog pilen ur armborstet, och förberedde sig för att demonstrera armborstets funktion. Först slog han in pilen i vapnet, varpå arm…[Read more]

Kellan lyssnade uppmärksamt på A’eldias berättelse om hennes dolk och var fascinerad av den rika historien och arvet den bar. Han beundrade hennes koppling till sina förfäder och de färdigheter hon hade ärvt, utan en minsta tanke om att historien ens kunde vara falsk. Som svar på hennes fråga om hans eget vapen log han och lyfte upp sitt armborst…[Read more]

Kapitel 7: Drömmar i spindelnät
Under tystnad och i månens bleka sken hade Wreax Situros smugit sig genom Isérions labyrintliknande gator mot sin före detta medbrottslings bostad. Med ljudlös precision hade han trängt sig in i byggnaden, hans steg dolda i skuggorna. Målet, en gång en betrodd allierad, hade stått i centrum för hans hämnd. Med…[Read more]

Kellan blev överraskad av A’eldias entusiastiska reaktion på hans klocka och hennes lovord. Hennes uppsluppenhet fick honom att känna sig sedd och uppskattad, något han sällan hade upplevt. Han kunde inte låta bli att le åt hennes fladdrande ögonfransar och det genuina intresse hon visade.

“Ja, jag har tillverkat den själv,” svarade Kellan,…[Read more]

Kellans iver växte ett grann  då A’eldia visade intresse mot hans ingenjörskap. “Det här!” sa han stolt och höll upp modellen för att visa den för A’eldia. “Det är en prototyp av min mekaniska klocka. Jag har ägnat många timmar åt att designa och bygga den här. Jag ville skapa något som kan mäta tiden på ett noggrant och pålitligt sätt, men samtid…[Read more]

Kellan skrattade mjukt åt A’eldias reaktion. Hennes lekfulla uppträdande och vilja att visa honom vägen genom Celeras livliga gator gav honom en känsla av lugn. Medan de gick tillsammans iakttog Kellan den färgstarka stadssiluetten och de livliga människorna som passerade förbi.

“Nåja, för att vara ärlig”, började Kellan, en aning osäkerhet…[Read more]

Mannen tittade på A’eldia med en blandning av förvåning och nyfikenhet. Hennes plötsliga framträdande och vänliga sätt överraskade honom, men det fanns något äkta hos henne som fick honom att känna sig lugn. Han log svagt och sträckte fram handen för att skaka hennes.

“Tack, A’eldia. Jag uppskattar att du är villig att hjälpa till,” svarade…[Read more]

Kapitel 6: Skuggor mellan lanternornas ljus
 

Tid och omständigheter hade konspirerat emot honom och lett till hans fall. Efter fängelse och lidande vid händerna av Tionde Fingret lyckades Wreax bryta sig fri med sina undersåtars, driven av en outsäglig törst efter hämnd efter att de tagit distans från Kontaktnätverket. Nu var han snart ansikte…[Read more]

Triskian lyfte knappt sin blick från stopet. Han hörde rösten av vättekvinnan som tilltalade honom, och han insåg inte direkt att frågan varit menad till honom. Men hans yrke förde med sig vissa egenskaper som inte gick att stänga av, även då han tillbringade fritid. Hans observanta natur gjorde att han reagerade på att kvinnans fråga inte blev b…[Read more]

Herrie tittade på Faegrim och Tussie, han var fortfarande upprörd över hela situationen. Han var redo att kämpa, att slåss. Men Faegrims menande blick fick honom att tänka efter, och konstatera att en hederlig strid skulle de nog förlora mot de förfärliga männen.

“Du har rätt, Faegrim… Vi måste vänta.”, konstaterade han. “Men Tussie har o…[Read more]

Leo tittade mot hären som kämpade allt den kunde mot Aelors styrkor som stod i försvar. Hans blick gick mot den främsta linjen som bröt ihop mot bågskyttarna med armborst, och visste att det var dags att ta sig vidare. Han såg mot Lucas belåtet. ”Detta är vår stund! Mot borgen!”

Mycket annat hade det varit opraktiskt att säga i ord, och de nä…[Read more]