Uxa Hrafn
kön: Man
ålder:31
Folkslag: Människa
Födelseort: Gjuvdal i Kaldrland
Yrke:kapten för Turin/legokneckt
Lojalitet: Klanen Hrafn/ Svartfåglarna
Civiltillstånd: ogift
spelas av: Bonekill
Fysisk beskrivning
Längd: 1.90
vikt: 102 kg
ögonfärg: Bärnsten
hårfärg: Ljus blånd
Kroppsbyggnad: Uxa är ett komplett muskelberg med långt blånt skägg och hår. han går iklädd tung rustning och bär ett vargskinn över sin högra axel som är slitet, åldrat och som han döpt Igrit. Över ansiktet bär han ärren som vargen gav honnom.
Bakgrund
Uxa Steinson Hrafn föddes till en av de avsides delarna av släktet Hrafn och hade aldrig någon egentlig möjlighet för en politisk eller familjärt viktig karriär och blev istället satt på rutten till att bli militär ledare. även fast han visade sig vara en född ledare så var hans beteende allt annat än militäriskt. Under sin barndom upptäckte han att ett av stadens barn Bera, som han blivit god vän med, är hans faders oäkting. Det var en vetskap som som köpte deras framtida frihet. I utbyte mot att de två skulle få välja sin egen framtid skulle ingen få veta att Stein inte var trogen, det inkluderade hans moder.
när Uxa blev 20 Och Bera var 18 så slutförde de sin träning och lämnade sin faders planer bakom sig. Efter en månad av mager levnad av landet i de runtomvarande områdena upptäckte de sitt levebröd för resten av deras liv.
En bonde erbjöd dem en plats för natten och mat i utbyte mot hjälp på gården men den kvällen hördes tumult från fåren. När de kom ut upptäckte de döda får och vargspår.
Bonden förklarade att vargarna i fråga hade terroriserat gårdarna i nejden och det påstås att den tillochmed tagit en ung flicka men ingen av bönderna kunde göra någonting åt flocken i fråga på grund av deras antal. fyllda av sympati för bönderna och iska för förlusten av ett barn bestämde sig bröderna för att hjälpa sina landsmän.
Efter två dagars spårande hittade bröderna vargarnas lya. Bröderna tände eld på en av de två ingångarna till lyan och väntade i den andra, men endast två vargar kom ut med valpar i munnen. Djuren mötte sitt slut mot pilar. Uxa och Bera var inte tillräckligt vana spårare för att inse att flocken inte var i lyan och efter några minuter dök resten av flocken upp.
Bera såg dem först “Uxa! vargarna är bakom oss!” Utbrast han.
“Balders Balle! hur i Surts rövhår slapp de dit?” utbrast Uxa samtidigt som han slog runt med en pil på strängen. Bröderna ställde sig rygg mot rygg medan vargarna steg ut ur skogen runt gläntan. Vargarna hade tänderna blottade och pälsen i ragg.
“Vem hinner döda fler innan valhalla kallar?” spottade Bera fram nervöst.
“Vi har aldrig dödat nått annat än djur. Ja tvivlar på att Tor vill ha oss” småskrattade Uxa fram.
“bäst vi ser till att leva då. tror du de där är ledarhanen?” Bera pekade mot en större, ärrad varg som var närmre än resten. Uxa kikade över axeln mot besten “janå jag hoppas de inte finns nån fulare sate”. båda skrattade ett nervöst, men äkta skratt. “nå må vi synas på andra sidan broder” började Uxa “först att dö betalar för mjödet” svarade Bera med ett flin till vilket med ett vrål båda sköt en pil, släppte bågen och spurtade rakt emot den ärrade vargen.
Bera var steget före och svingade sin daneyxa mot vargens sida, men blev stoppad av vargens käkar som smällde fast runt hans vänstra hand. Med ett vrål av smärta försökte han desperat öppna bestens käkar utan framgång. Till vilket Uxa med sin stora kroppshydda nådde vargen och försökte spetsa besten med sitt spjut, men bästen släppte Bera och överrumplade Uxa litet snabbare än förväntat. Sekunden innan besten sänkte sina käkar runt Uxas hals lyckades han få spjutet emellan. Tankarna rusade genom Uxas huvud. Om jag bara kan få lite mer mellanrum så kan jag köra min kniv i din mage, tänkte han men, besten var slug och innan Uxa hann tänka klart klöste den mot hans ögon. Skrikande av smärta och och med blod i ögonen kunde Uxa inte hålla besten borta, men i spjutets ställe körde Bera sin metalklädda vänsterarm.
Med de söndermalda kvarlevorna av hans venstra hand lyfte Bera vargen av sin broder “Det här odjuren borde räknas” utbrast Bera samtidit som han körde sin kniv i vargens strupe.
De resterande vargarna tvekade efter deras ledares snabba och brutala död vilket gav Bera tillräckligt med tid för att få upp Uxa från marken och för dem att inse att dennes ögon med nöd och näppe överlevt sitt möte med besten.
Efter flera minuter av tvekande så flydde vargarna ut i natten.
Innan de gav sig av insisterade Uxa på att ta skinnet av vargen de nästan förlorade liven till, vid vilket de innsåg att det var en hona.
“säker att du inte vill ha en del av skinnet?” Frågade Uxa.
“den tog nästan min arm. jag vill inte ha horan vid min nacke” spottade Bera.
När de sedan återvände till byn på kvällen dagen därpå hyllades de som hjältar och erbjöds permanent levnad i byn Hjaldarå.
Bröderna bestämde sig för att stanna i byn och hjälpte folk i regionen med problem som krävde en mer “direkt lösning” efter några månader av detta började folk kalla dem Hjaldarå’s söner eftersom att Uxa alldrig berättade om sitt ättsanamn och Bera inte hade ett.
Med tiden blev Hjaldarås söner något kända i området och män började söka sig till dem för att jobba med dem. vid det här laget hade bröderna hanterat ett antal indrivningar och jagat ett flertal lagbrytare.
Vartefter att gruppens rykte växte började det vanliga folket ogilla deras bombastiska sätt att slutföra uppdrag och de fick öknamnet Uxa’s hundar. Vilket de helhjärtat antog sig.
Vetskap om “Uxa’s hundar” nådde snart Turin Hrafn’s öron och sammanträffandet mellan kusinens försvinnande och den nya gruppens namn kändes lite för stort.
Några dagar senare hittade ett sändebud hundarna i utkanten av Hjaldarå som till skillnad från de andra byarna i trakten välkomnade gruppen med öppna armar. Till sändebudets stora förvåning var hundarnas beteende helt annorlunda från ryktena, så länge de befann sig i byn var de respektfulla och hjälpte till med sysslor. Han hänvisades snabbt till en stuga i mitten av byn.
När sendebudet steg in i stugan hittade han mannen han sökte sittande med byäldsten omringad av barn som lyssnade storögt på historier som Uxa berättade. Uxa var tveksam till först, varför skulle Turin vilja träffa honnom? Han övergav ju släkten, men trots sina misstankar så valde han att färdas för att återförenas med sin familj.
Ursa
Hundarna var på jakt, de hade spårat en grupp klansmän från bergen i norr som orsakat problem för byar i trakten i tre dagar. De var sluga jävlar dålde spår, skapade falska spår och färdades i svår terräng, men hundarna var vana.
De hade jobbat nästan exlusivt för Turin sedan de återförenades för 13 månader sen, och igenom det hade de börjat jaga “farligare byten” allt oftare. Hundarna klagade inte, det satt inte heller fel med Uxa, Djur och ensamma lagbrytare var bara intressant så många gånger.
De enda han fortfarande tog sådana jobb från var Hjaldaråbor.
Det var sen eftermiddag när hundarna hittade vildarna, de vilande i en ravin.
Hundarna var kända för att ta sig an utmaningar utan att planera mycket i förväg och idag var ingenting annorlunda. de visste att de hade numrärt underläge, de visste att de flesta skulle dö, men hundarna flyr inte, inte på grund av rädsla för bestraffning, nej dessa män älskar striden lika mycket som livet. När de hela var över stod endast tre män i livet i ravinen. Uxa, Bera och en vilde vid namn Ursa
Ursa kände hur hans ådror slet av adrenalin, men kroppen började ge upp. Han hade blivit träffad fler gånger än han kunde räkna, men hade tagit ner en man för varje sår och nu var de bara två kvar. Han såg över männen framför sig, ingendera var mycket längre än honom, men båda var byggda som björnar.
Ska någon sända mig till Valhalla kan de lika bra vara de här två tänkte han. Ursas hand vitnade vid knogarna i förberedelse för att dö, men då började den ena mannen skratta.
“Vid Balders balle va denhär vill slåss” Utbrast Uxa, han stack ner sitt svärd i marken och drog fram Mjödsäcken
“Vill du vrongt dö kan vi nog ordna det, men de e sällan jag får möjlighet att dricka med nån som som överlevde Alla hundarna” Fortsatte han med ett nästan komiskt brett leende.
Ursa blev helt lamslagen av förvånad och förvirring och innan han visste vad som riktigt pågick hade de två männen dragit med honom att sitta, supa, skratta och prata. Han tog sin överlevnad den dagen som ett tecken av Asarna att hans syfte var att vara vid deras sida, alternativet var att han blivit vansinnig och börjat gilla sina nyfunna bröder.
de efterföljande åren förflöt medan man jobbade för sin kusin ganska snabbt tappade han räkning på hur många han besegrat, eller hur många hundar som kommit och gott men livet var lätt och det passade Uxa.
Tills den dagen för ett år sedan då Bera satt sig ner med Uxa och började tala om deras far. Bera ville ha sitt ettsnamn, han ville att folk skulle få veta vem han var. En Hrafn…
nånting om bara tre personer i livet vet. Uxa, Bera och deras far Stein Hrafn.
Problemet var att Uxa vet att Stein skulle göra allt för att undanröja Bera om det kom ut, och uxa vet inte vilken sida Turin skulle ta.
Personlighet
Uxa är en impulsiv karismatisk man som under de flesta omständigheter kan charama människor med sitt hjärtliga leende.Han har dock väldigt kort temperament.. och uppmärksamhetsspann. Uxa är vänlig mot alla men respekterar få och om du ådrar dig hat så bör du fly söderut eller ha mäktig vänner.
Egenskaper och förmågor
Uxa är en extremt begåvad krigare och stark som en oxe. Medlemmar i Uxas hundar har ett medelivslängd på mindre än ett år men han och brodern Bera har överlevt truppen i 10år.
svagheter
Uxa är inte den skarpast kniven i lådan och extremt impulsiv vilket ofta leder till situationer som är allt annat än optimala. Utöver detta har han starka förutaffade meningar om folk som inte är från norden.