Zogmanoth

Spelas av: [Valentine]

Namn: Zogmanoth
Kön: Man
Ålder: Okänt
Längd: 189 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Bärnsten
Hårfärg: Brunt
Födelseort: Någonstans i Iselem
Folkslag: Drake
Lojalitet: Osäkert
Civilstånd: Ensamstående

____________________________________________________________

Bakgrund

  • Föddes av en Iselemisk drakkvinna för LÄNGE sedan efter hon haft relation med en redan gift drakman vilket resulterade i Zogmanoth.
  • Under tiden han växte upp så var det vanligt med drakar, kanske inte väl omtyckta men många oavsett.
  • Han växte upp med sin storebror Xanthyr efter att nyheten om honom nått hans öron vilket självfallet betydde att han tog del i hans familj.
  • Hans liv var rätt lugnt ett bra tag tills han var runt 200 år gammal och hans mor dödades av argsinta människor som fått nog av drakar i allmänhet. Fler och fler av de han kände blev systematiskt dödade vilket slutade i krig från alla riktningar av Talanrien. Han höll i sig ett bra tag tills orken lämnade honom från de stora dödsfallen hans ras utstod.
  • Han gjorde då valet att sova, mestadels för att smärtan kanske var så stor att han inte kunde hantera det hela? Oavsett så var han trött på allt krig och ville bara vila. Han hade bett sin bror att gå i vila med men utan att lyckas vilket ledde till att han gick i dvala själv.
  • Han har sedan dess legat i dvala på en väl gömd plats under jord i Iselem i vad som kan kallas en urgammal gravplats. Tills den dagen då han åter slog upp ögonen.

Utseende

I sin mänskliga form har han mörk hy med ett hårsvall i olika nyanser av brunt och glimmande bärnstens ögon. Hornen då han väl låter dem synas är nattsvarta och dekorerade med värdefulla stenar, ringar och guldband. Han har ett ärr över sitt högra öga som återstår från krigs färderna han var delaktig i innan sin låååånga vila. Han är 189 cm lång med relativt normal kroppsbyggnad och klär sig vanligtvis i mode från Iselem där han växt upp. Han kan som sagt dölja alla drakaspekten förutom sina ögon.

Som drake så har han svarta fjäll och en stor, muskulös kroppsbyggnad som kunde göra den starkaste krigaren svag i benen. Hornen är dekorerade på samma sätt men betydligt större och från pannan ner till svanstippen så befinner sig skarpa taggar, även de svarta med långa klor i samma färgschema på fötterna/tassarna. Han har långa, vassa tänder och kluven tunga tillsammans med ett par fungerande men stridsärrade vingar, även de svarta. Ögonen är av samma karaktär som hans mänskliga form. Rök kommer från hans nos när han andas och ett par extra, lite mindre par horn sitter på plats framför de stora hornen.

Personlighet

Beskriv din karaktärs personlighet och karaktärsdrag.

Familj

Egenskaper och förmågor

  • Han kan i sin drakform flyga.
  • Han kan andas ut eld i en skrämmande mängd.
  • Han är otroligt stark och även mycket smidig uppe i luften för att inte tala om snabb.
  • I mänskliga formen är hans egenskaper större än en vanlig människas.

Svagheter

  • Han känner inte till dagens samhällens regler med tanke på hur länge han sovit.
  • Emotionellt tyngd över alla som han förlorat innan sömnen.
  • Ser människor som fiender med tanke på vad som skett.
  • Ringrostig i allmänhet.

.:BÖRJAN:.

“Det var en sedan alltid öde plats som Zogmanoth hade spenderat livstider i sömnens rike och det hade inte varit ett tecken på att han skulle vakna någon gång snart. Platsen befann sig under ett tungt täcke av sand, långt från ytan i vad man kunde kalla för en långt bortglömd gravkammare. Det var en förseglad kammare där smuts och spindelnät nu efter alla århundranden levde tillsammans på små högar av gyllende mynt som omringade en skepnad som även den var så täckt i smuts att man även i ljuset skulle vara svår att klassificera. Skepnaden låg på ett nu smutsigt marmorbord med inristade ord på sidorna från ett långt bortglömt språk. På väggarna befann sig oänvända men väl nätfyllda facklor som inväntade dagen då de äntligen skulle tändas och skina upp den kolsvarta kammaren där Zogmanoth låg i sin vila.

det var som vilken midnatt som helst; tyst och öde men detta var även dagen då allt skulle ändras äntligen. Hjärtat tillhörande den smutstäckta gestalten dunkade plötsligt till och hamnade på en normal rytm efter att enbart ha slagit någon gång ibland för att hålla mannen vid liv. Det tog ett par minuter där verkligheten uppenbarade sig från drömmarnas riken och snart slog mannen upp sina ögon i det färglösa rummet. Långsamt höjde han en hand upp i vädret ovan sig men kunde inte ens se siluetten från den i nuläget. Inte heller fanns det någon ljuskälla som kunde reflekteras i drakens blick där han långsamt satte sig upp, stel som det lik han lekt under alla dessa år. Han vred på överkroppen vilket gjorde att ett tyst knakande fyllde den förseglade kammaren innan han drog ner fötterna hängandes ner för marmorbordet.

Det doftade instängt.. dött.. vilket fick honom att längta efter en frisk nypa luft vilket säkerligen var orsaken till att han satte ner de bara fötterna på marken och reste sig upp. Rasslandet från insekterna nådde hans öron men som sagt kunde han ingenting se ännu. Hur lång tid hade egentligen passerat? Han höjde sina händer och facklorna i rummet tändes plötsligt och bländade honom där han stod. Spindelnäten som vilat på facklorna eldades genast upp och om spindlar hade en röst så skulle skriken antagligen eka i kammaren där de brann upp plötsligt efter det innan stillsamma livet.

Försiktigt öppnade han ögonen och fokuserade blicken på omgivningen som, utöver smutset, såg ut detsamma som när han gick i dvala. Zogmanoth var dock nu klädd i trasor istället för den fina uppsättningen av kläder han haft när han gått hit. Vissa delar av klädesplaggen var borta, nötta av tiden och han kände något extremt att ett bad skulle sitta fint just nu. Han rörde sig prövande omkring i rumet, värmde upp sin temporärt kalla kropp innan han började samla på sig mynten som låg omkring på golvet, fyllde en kista som klarat av tidens gång med rikedommarna innan han stängde och låste locket.

Snart började hans mänskliga form att att ändras, utvecklas till sin sanna form; en enorm, kolsvart drake som fick krypa ihop för att få plats i kammaren. Han greppade kistan med den främre tassen, gjorde sig redo för avfärd genom att böja sig så lågt ner han kunde innan han sköt uppåt. Taket brast och sanden föll ner i kammaren men hindrade inte draken från att lyfta och lyfta mera uppåt. Han nådde ytan efter en viss brottningsmatch innan han for rakt upp i himmlen från sin nu föredetta hemplats. Medan han steg så fylldes kammaren med sand ch inte tog det lång tid innan platsen var helt täckt av sand utan ett spår om att kammaren nyss befunnit sig där.

Han fortsatte dock uppåt, högre och högre för att vara säker på att hans skepnad inte skulle bli synlig för nattfolk innan han for iväg över skyn. Zogmanoth hade vaknat och det fanns nu bara en sak han hade i tankarna; Att hitta sin bror. Han skulle landa långt från denna platsen och anta sin mänskliga form i säkerhet innan hans resa skulle påbörjas. Detta var ett nytt kapitel av hans liv och kanske var det även en ny start.”

 

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.