Iselem

Iselems och släkten Tenirs vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Iselems flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Konungariket Iselem ligger vid Talanriens sydöstra kust söder om Harmasöknen. Det är ett väldigt varmt och torrt land med lite växtlighet som domineras av ökenklimat, med grönare och bördigare områden i rikets västra del. De flesta av Iselems städer ligger längs med kusten, även huvudstaden Thel Shaen som kallas för kustens juvel. Iselem ligger i sydost och den stora Harmasöknen ligger norr om riket. Städerna vid kusten är vackra och ljusa, för det mesta byggda av soltorkad lera, i vissa undantag sten, och folk går vanligtvis i sandaler snarare än stövlar och skor.

“Iselem är ett hårt land att leva i, men det är mitt hem och ingenting är vackrare än det. Ingenting i världen skulle få mig att kalla något annat för hem. Jag har svurit att föra heder till min familj och mitt land och i Skaparens ögon, Ljusets herre vars namn är Sharah. Prisad vare hans namn!” – Prins Aman III

Prinsessan Sera Tenir
Illustration av Denise Roos

Historia

Under en lång period under första tidsåldern levde det bara sekulariserade folkstammar i regionen som idag är Iselem. De både stred och handlade sinsemellan om de få resurser som fanns i området, men medan områdets största stad, som senare skulle utvecklas till det som idag är huvudstaden Thel Shaen, föddes tankarna om ett förenat rike under en regent.

Thel Shaen fick sitt namn 1432 i första tidsåldern, och stadens regent som kallade sig kung Aman I utförde omfattande militära operationer i hela landet och bildade allianser med mål att förena riket. Men det var hans barnbarn Aman III som till sist avslutade kriget för att till sist år 1501 i första tidsåldern grunda riket Iselem.

Kredibiliteten som Aman III fick gjorde att Iselem bjöds in till världsrådet Cirkeln. Tvåhundra år fick riket känna av fred och växte i hastig takt till ett av världens mest starka riken. Men alla var inte nöjda med regenten som kallade sig Skaparens ställföreträdare, och ett flertal kultistiska organisationer stödda av Aman IIIs motståndare började konspirerar i skuggorna. Med hjälp av ritualer frammanade de demoner som tog kontroll över deras kroppar. Landet föll i kaos och inbördeskrig, och flera oskyldiga som troddes vara demoner brändes på bål.

Amans ättlingar regerade fram till år 234 i andra tidsåldern, då en prästinna vid namn Yiera Tenir ifrågasatte regenternas koppling till Sharah då de inte lyckats driva ut demonerna. Yiera med en underlig förmåga att kunna se vem som var besatt och inte, fick snabbt stöd av folket och militären, och både dräpte och drev ut demonerna ur Iselem. Det ryktades om att hon hade fått hjälp av en ängel och att hon var utvald av Sharah själv. Då det hela var över placerades prästinnan på tronen, och släkten Tenir har regerat landet sedan dess som Sharahs ställföreträdare.

I dagsläget regerar drottning Akila Tenir, vars regeringstid varit väldigt kontroversiell. Som ung gifte hon sig med en bard från Kaldrland utan adlig börd, vilket skapade mycket oreda bland kungahusets allierade. Men med ett starkt grepp om militären och stark förhandling höll hon tronen i sin hand. Dock varade lyckan inte länge, för då dottern Sera var sex år gammal blev en annan flicka vid hovet besatt av en demon. Demonen dräpte drottningens make, Tarald, men förgjordes till sist av flickan Sera själv. Det var då som det framkom för landet och världen, att hon hade väldigt ovanliga magiska krafter, och skickades iväg från hovet för att uppfostras i Caras Idhrenin. Sedan dess har drottningen inte haft någon make, och många har visat motstånd för att låta släkten Tenir fortsätta sitta på tronen.

De första åren när Akila var en sörjande änka, var det många som motsatte henne som drottning. Dock tog drottningen tag i problemet och de flesta rösterna tystnade hastigt. Mycket protester, speciellt från männen, utbrast när hon tog bort kvinnokastet ”fruar” och deklarerade främst för Iselem men även för världen att en kvinna var sin egna kvinna inte ägd av varken sin far, man eller bror. Hädelse, ansåg de flesta, fast Akila påstod och övertygade majoriteten att det var ett val från Sharah och att det var hennes plikt som Sharahs utvalde att genomföra detta.

Samma år, införde hon en slags skatt. En femtedel av det spannmål som producerades skulle lagras i specifika förråd för att kunna bistå hela folket om det ännu en gång uppstår nöd.

Under Karms inbördeskrig år 1400 i tredje tidsåldern bistod Akila Tenir med militär hjälp och såg till att hus Thaldwin vann kriget.

Påverkad av ett par örhängen med demonen Lloths inflytande blev drottning Akila besatt av tanken på allt mer makt och land. Allt i Iselems ära och glans, påstod hon. Med hjälp av sin lojala högra hand General Hassan Khareem al-Ghulaj tog de över Pärlbukten. Förutom att Iselem blev ett ännu större och rikare land, kontrollerar de även nu ”Den gröna floden”, vilket skapade en konflikt med Celeras och dess handel till en början.

Huvudstaden Thel Shaens hamn

Folkets utseende

Människorna i Iselem tenderar att ha ljusbrun eller mörk hy, mörka ögon och mörkt hår. Folket klär sig ofta i ljusa och färggranna kläder, som är gjorda i lätta material som linnen för att kunna stå ut med värmen. Huvudduk, turban och långa lösa kläder hör till kulturen för att skydda huvudet mot den starka solen och hettan men under de kalla nätterna används vanligtvis lite tjockare kläder. Mer förmögna människor och framför allt soldater rider gärna på hästar, men den allmänna befolkningen och köpmän använder främst kameler och åsnor som pack- och riddjur.

Ishaj Salim Harthir, prinsessan Seras kusin
Illustration av Denise Roos

Samhälle

Man livnär sig på odlingarna, boskap, fiske och handel, men de flesta vanliga människor har inte råd med mer än couscous och ris – oftast utan större mängder grönsaker och kött förutom då de sparat till sig inför fest. Vatten är också en bristvara som ofta används som handelsvara, och på grund av detta är Iselems befolkning oftast taniga och slanka. Att bemöta andra vänligt och vara generös är en dygd man eftersträvar och uppskattar, och kulturen uppmanar till att värdera andra högre än sig själv. Denna vänlighet sträcker sig för det mesta även till utlänningar, men många ser på folk från andra länder än Iselem med nedvärderande ögon och kallar dem för echer – ett något nedvärderande ord som betyder utlänning med bemärkelsen att man inte dyrkar den sanna guden Sharah. Ordet används något föraktfullt och nedvärderande mot alla som inte delar deras traditioner, språk och kultur.

Landet består av en varierande mångfald av olika folkstammar, dialekter och kulturer runt om i hela landet som blandats friskt kring huvudstaden Thel Shaen där en egen förfinad kultur vuxit upp, som är något mer liberal och förmögen än de mindre folkstammarna runt om i landet. Iselems lärda i huvudstaden hör till de främst utbildade i världen, och deras astronomer och boklärda är kända världen runt.

Alla har en väldigt specifik roll i samhället, som i allmänhet kallas för kast. Samhället är indelade i nio kast: krigare, arbetare, köpare, präster, adel, underhållare,  barn, utstötta och främlingar. Året 1408 togs det tionde kastet fruar bort av drottning Akila, som tidigare varit ett kast för gifta kvinnor. Detta ledde till att kvinnorna som tidigare tillhört kastet och således skött hushållet fick större möjligheter att arbeta med sådana saker som de själva var intresserade av. 

Då pojkarna är tio år gamla tas de ifrån sina familjer till utvärdering, detta kallas för hemerat. De tränas intensivt i två år och utsätts för olika test som avgör vilket kast som de är mest lämpade för. De pojkar som verkar mest lovande för fysisk träning och strid blir krigare och förs vidare till arméns träning. Detta är en stor heder en pojke kan få. Andra som visar lynne lämpat för spirituellt ledarskap och har rätt temperament väljs ut till att bli präster som ska föra vidare Sharahs ord, en ännu större heder eftersom alla i samhället måste respektera prästerna som kallas Ama’sharah. Andra som inte klarar testen lämnar lägren och återgår till sina familjer, för att bli arbetare eller köpare – något som anses som en skam de får leva med resten av livet, trots att de också är viktiga för samhället.

Flickorna genomgår en liknande process som kallas hemerit som inleds då de haft sin första menstruation. De utvärderas, skolas och tränas liksom pojkarna och lär sig läsa och skriva, eftersom de oftast är de som sköter hushållen och dess ekonomi. De främsta av dem blir utvalda till prästkastet, den största hedern en kvinna kan ha i samhället där de även står över de manliga prästerna. De respekteras av alla och kallas Ima’sharah.

De vackraste blir utvalda till att bli underhållare, som anses vara ett värdigt yrke eftersom de för det mesta underhåller adeln och kungafamiljen med dans, sång och instrumentspel – men även sexuella tjänster som eskorter i olika harem runt om i Iselem. Till skillnad från bordellerna i Karm är kvinnorna i harem respekterade och tjänar mycket väl på sitt yrke och är friare än många andra kvinnor i samhället.

Ett fåtal kvinnor har blivit utvalda till krigare, och för det krävs extraordinär naturbegåvning som leder till att de få kvinnor som blir krigare oftast är i ledande positioner i armén. Deras styrka och plats i armén testas ofta av utmanande krigare, och de får ständigt försvara sin position där med att besegra utmanarna. Förutom att vara krigare är de ofta också spirituellt utbildade och en blandning av religiösa ledare och krigare.

Adelskastet är något man föds till, men även den positionen kan tas ifrån en om adelsfamiljen går i konkurs. Trots att familjen Tenír styrt Iselem i flera århundraden är de ändå beroende av adelsfamiljernas stöd och får ofta tackla konflikter och maktspel. Oavsett vilken regent som styr måste denne visat sig värdig inför Sharah genom flera test som utförs av det högsta prästerskapet. Ifall den blivande regenten anses ovärdig blir denne direkt avsatt. Motsvarigheten till furstar och feodalherrar i Karm bär titeln Ishaj i Iselem, vare sig man är kvinna eller man.

De som är för fattiga för att ta hand om sig själva, eller som bryter lagarna blir utstötta. Det är förbjudet att tala med dem eller att hjälpa dem och de blir som spöken i vardagen. En som ses hjälpa eller tala med en utstött blir hårt straffad och kan till och med bli utstött själv. Detta har lett till att det utanför städerna ibland finns små samhällen av utstötta.

Den nuvarande regenten är drottning Akila Tenir.

Sharahs emblem
Illustrerad av Johan Sundman

Iselems kungafamilj

Hus Tenír

Religion och traditioner

Iselem är ett rike där dyrkan av Skaparen, ofta för Ljusets herre – eller Sharah, är väldigt stark och genomsyrar hela kulturen, men det förekommer även olika hemliga kulter för änglar och demoner. Drottning Akila Tenir – även kallad ormdrottningen på grund av husets emblem – styr i huvudstaden Thel Shaen, staden som även är kallad kustens juvel. Regenten är lika mycket en politisk ledare som en religiös ledare och anses vara Sharahs ställföreträdare.

Folket tillber Sharah med alla sina ärenden, allas liv och öden anses vara i hans händer. Iselemerna tror att änglarna är hans medhjälpare och agerande händer, att de för hans meddelanden ned till den dödliga världen för att visa sin vilja mer konkret då han inte svarar på böner. Det finns tempel ägnade åt Sharah och tron i varje stad och by i landet och det är en av de mest centrala delarna av kulturen – liksom den heliga boken Tal’il-Sharah, allmänt känd som Sharahs ord. Kopior av den finns i varje hem och har oftast en hedersplats och handskas väldigt varsamt. Dess budskap om fred och kärlek åt sina medmänniskor är bland de mest centrala budskapen i boken och syns väl på befolkningen som i allmänhet är väldigt artiga och disciplinerade – framför allt offentligt. Privat med sin familj och sina vänner har människor rum att visa sina karaktärsdrag på ett mer öppet vis.

Bland Sharahs prästinnor finns även Oraklet i Thel Shaen. Det är inte så mycket en enskild människa som en titel, en titel som ärvs från orakel till orakel genom åren. Oraklet är nästan alltid en kvinna, utvald för sina förmågor som gör att oraklet genom trans och meditation kan se Sharahs önskan och vägval. Dödliga kommer till Oraklet med frågor som Sharah själv aldrig skulle bemöda sig med att svara på, frågor om giftermål, om graviditeter, om goda handelstillfällen… Dessutom bistår Oraklet och hennes prästerskap med mer praktiska lösningar, som salvor för kliande hud, örter att ta för att få en god natts sömn, eller en dekokt för att främja, eller förhindra, havandeskap.

Vad som är mindre känt, och som kanske inte talas lika högt om, är viset på vilket dessa Orakel försätter sig i trans särskilt när en fråga är särskilt stor och vägen är tämligen outgrundlig. Rykten om att Oraklet själv använder sig av särskilda örter för att, som många ser det, se in i framtiden, har givit denna speciella falang av Sharahs prästerskap ett något dubiöst rykte, särskilt bland adeln som många gånger själva anser sig stå över behovet att få gudomlig vägledning i sådana banala saker.

Det är inte ovanligt att ett Orakel efter en lång tid av regelbunden användning av dessa rökelser och örter utvecklar ett slags beroende av dem, och det är oftast när detta beroende kulminerar i en komplett, oavbruten trans som titeln som Oraklet i Thel Shaen överförs till dennes efterträdare.

Den eviga flammans festival

Denna storslagna årliga festival markerar början av året och firar den eviga lågan som symboliserar Sharahs gudomliga närvaro. Festivalen inkluderar en massiv brasa i hjärtat av huvudstaden Thel Shaen, där människor samlas för att be böner, sjunga psalmer och offra för att hedra Sharah. Lågorna tros rena folkets själ, samt rena staden, och det är vanligt att familjer tänder mindre eldar i sina hem för att bära med sig Sharahs välsignelse under hela året.

Ljusets rit

Denna ceremoni utförs på årets längsta natt, som symboliserar ljusets triumf över mörkret. Människor samlas i tempel tillägnade Sharah och bär tända facklor eller ljus. Översteprästen eller prästinnan leder folket i böner, sjunger heliga verser och åkallar Sharahs välsignelser för att ge upplysning och vägledning i folkets liv. Efter ceremonin tänder deltagarna små ljus i sina hem för att hålla Sharahs närvaro vid liv hela natten.

Pilgrimsfärd till den heliga oasen

I hjärtat av öknen finns det en gömd oas som tros vara platsen där Sharah utvalde sin första ställföreträdare, som senare blev Iselems regent. Varje år beger sig de hängivna på en pilgrimsfärd till denna heliga plats och trotsar de svåra ökenförhållandena. De gör en andlig resa bestående av reflektion och rening. När de når oasen ber pilgrimer böner, utför ritualer och ger offer till Sharah som ett tecken på hängivenhet och tacksamhet, och tar med sig lite vatten i en flaska som de ofta sparar resten av livet.

Flammans dans

Denna ceremoniella dans utförs under betydande religiösa tillfällen, såsom krönandet av en ny härskare eller invigningen av ett tempel. Dansare utsmyckade i livfulla kostymer representerar eldens elementära väsen och Sharahs naturliga skepnad. Deras rörelser efterliknar de flimrande lågorna, dess energi och eldens ständigt föränderliga natur. Dansen fungerar som ett symboliskt uttryck för det eviga bandet mellan Sharah och folket i Iselem.

Smedjans välsignelse

Eldens och således Sharahs koppling till hantverk i smedjan har lett till att smeder och hantverkare håller en årlig ceremoni för att söka Sharahs välsignelse över sitt arbete. De presenterar sina finaste skapelser, vare sig det är vapen, verktyg eller smycken, för att bli välsignade av tempelprästerna. Föremålen passeras genom lågor och smörjs med heliga oljor, som tros ingjuta dem med Sharahs gudomliga väsen, vilket säkerställer deras kvalitet och genomsyrar dem med en del av det gudomliga.

Eldgång

I en demonstration av tro och hängivenhet deltar troende i eldgångsritualer under ceremonier. Deltagarna, efter att ha fått Sharahs rening, går barfota över en bädd av glödande kol utan att få några brännskador. Handlingen att korsa lågorna ses som en symbolisk representation av Sharahs skydd och förmågan att övervinna motgångar.

Militär

Iselems kavalleri är känt i hela världen liksom deras armé beväpnad med kroksablar och långa spjut. Krigarna tränas hårt hela livet från barndomen och är mer disciplinerade än de flesta andra krigarna i världen. Under sina första år i träning tränas de enbart i kampsport för att så småningom gå över till vapenbaserad träning. Iselem har inte någon stor flotta att skryta om, men snarare ett enormt infanteri och kavalleri.

Iselem

Medan landet till största del domineras av kargt ökenklimat, sand och klippor finns det till väster mycket bördig jord där egentligen all mat odlas och produceras som livnär hela riket. Det är väldigt varmt om dagarna, medan temperaturen slår om till väldigt kall på natten. De som reser genom landet bör akta sig för rövare som ofta hör till de utstöttas kast. Har man tur eller otur kan man stöta på en djinn, alltså en ökenande, och beroende på dess natur kan man antingen få önskningar att bli sanna eller hamna i onåd. Förutom människorna i Iselem finns det även stammar med kattmänniskor som lever ute i öknen eller i skogarna till väster om riket, på iselemska kallade Keshilim. Generellt bemöts de inte så bra då de anses vara orena och annorlunda.

Senaste händelser

Se tidslinjen

Allianser

Iselems främsta allierade är Karm och Kaldrland. Karm på grund av hjälpen under inbördeskriget, och Kaldrland eftersom Akila Tenirs före detta make var Kaldrländare, som var god vän med Kaldrlands nuvarande konung Audgisil. 

Rollspelstips

Det viktigaste då man rollspelar en Iselemer är att man lyfter fram tron på Sharah, om man inte har en bra orsak. Tron på Skaparen, även kallad Sharah eller ljusets herre genomsyrar hela kulturen – på samma vis som man tror att landets ledare är Sharahs ställföreträdare – om man inte är en av regentens motståndare. En annan sak viktig att fundera på är barndomen, gällande hur man klarade sig och utvärderades och vilket kast man därefter placerades i.

Bilder

https://www.artstation.com/artwork/2WEEa