Nela’thaënas

Nela’thaënas vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Faktaruta

Allmän information
Kategori: Rike
Plats: Centrala Talanrien
Klimat: Fyra årstider som delvis påverkas av magi
Regioner: Nela’thaënas
Andra namn: Skogsriket
Statsskick: Monarki
Regent: Drottning Nearena
Övriga ledare: Drottningens råd
Huvudstad: Dal’elath
Viktiga städer: Eliden

Övrig information

Invånare: Alver
Folkmängd: 200 000 (30 000 i huvudstaden)
Språk: Aela
Valuta: Lithil
Politisk situation inrikes: Stabil
Politisk situation utrikes: Kylig
Bundsförvanter: Älvskogen
Religion: Erethism (Tron på Skaparen som en kvinnlig gudinna vid namn Erethil)
Nela’thaënas började bosättas av alverna år 841 i första tidsåldern

Nela’thaënas flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Utdrag ur “Skogens folk”, kap. I “Introduktion” av Saeladan – Kansler i Caras Idhrenin

“Alverna har en lång historia, trots att det är den yngsta rasen i Talanrien. Vi ser oss gärna utan brister. Kanske är det vår största svaghet? Vår stolthet, högfärdighet, vår elegans och våra långa liv – vår strävan till perfektion i allting.”

Alverna i Nela’thaënas är ett väldigt stolt, lojalt och nobelt folk. Ibland kan de tyckas högmodiga och arroganta – men oftast är de goda, vänliga och glada men upplevs av många mystiska och svårbegripliga. De är ofta misstänksamma mot främlingar och utomstående som kommer till deras hemländer på grund av deras blodiga historia, men väldigt artiga till de gäster som får deras tillit. De är oftast långa och vackra och har långa spetsiga öron, men sällan speciellt kraftigt byggda. De är kända för sina magiker, sina städer i skogarna och vid kusterna, samt för att ha bland de bästa bågskyttarna i Talanrien. Under århundradena har alverna alltid ansett sig själva som naturens väktare och bevarare.

Alvernas vackra sånger och berättelser är likaså kända världen över, liksom deras skolor för magiker och övrig utbildning. Det som är mest anmärkningsvärt med dem är deras långa liv, och deras förmåga att återhämta sig och läka från skador och missöden snabbare än många andra folk.

Kiel var den mest kända
alviska poeten från Nela’thaënas
Illustrerad av Denise Roos

Historia

Enligt legender och berättelser kom en grupp änglar till det en gång stora kungariket Tarnaqs huvudstad Estharon, som låg vid rötterna av berget Alanthië, och bosatte sig bland människorna där i början av den första tidsåldern. Flera av människorna och änglarna bildade med tiden par, och barnen de fick blev de första alverna. De fick drag av människorna och änglarna på samma gång, och ärvde bland annat änglarnas skönhet, spetsiga öron och naturliga fallenhet för magi – samt långa liv.

Av okänd orsak lämnade änglarna Tarnaq några århundraden senare. Alverna som var en naturlig del av samhället stannade kvar i Tarnaq, men ju längre åren gick och alvernas föräldrar dog blev skillnaderna allt tydligare mellan människor och alver. Alverna dog inte av ålder, och återhämtade sig ovanligt snabbt från sjukdom och skador och tycktes fagrare och mer överjordiska. Till sist ledde dessa skillnader till segregation, förföljelser, avund och hat från majoriteten i Tarnaq, som resulterade i att alverna slutligen lämnade landet och söka efter ett nytt hem.

“Under vår första konung Tamraels ledning blev skogsriket Nela’thaënas vårt hem och vårt musikaliska språk aela härstammade från änglarnas. Lika mycket som änglarnas magiska blod påverkade oss, drog denna urgamla skog oss till sig. Kanske fanns det något av den forna världen kvar där. Till skillnad från människorna som formar världen efter sina behag – valde alverna att forma sig själva efter naturen och så med tiden uppstod våra städer och vår kultur. Våra hem sjöngs ur träden med hjälp av magi, så det verkade som om träden naturligt formats så. Men ett flertal av oss lockades av havet, och bosatte sig vid Nela’thaënas östra kust.”

Med tiden blev alvernas kultur en väldigt disciplinerad en – där kunskap och artighet värderades högst av allt. Än idag kommer folk från hela världen för att studera hos alverna, och beundra den värld de skapat. Däremot har gränserna till skogsriket varit stängda i nästan 20 år, sedan Iselrions furste Belsante år 1412 TT valde att med våld försöka ta de rika resurser som finns i alvernas rike, efter att drottning Nearena vägrade ingå ett handelsavtal. En liknande händelse med Iserions furstar hade skett redan ett par hundra år tidigare, vilket gjort alverna isolerat sig ytterligare från omvärlden.

I regel har alverna grupperats i två olika grupper i alvernas samhälle – de med hög magisk förmåga och ofta har ljust hår och blåa ögon kallas högalver, medan övriga alver kallas skogsalver. Med tiden blev det så att de flesta med hög position i samhället var högalver, även om skogsalverna fanns representerade. Alvernas folk som var förenat i Nela’thaënas en lång tid fick uppleva en egen omskakande inbördeskonflikt under andra tidsåldern, då skogsalver gjorde uppror mot högalverna som styrde riket. Flera år av mord och förföljelser mellan de två grupperingarna följde, tills en högalv vid namn Alienna lyckades få fred genom att grunda staden Aldiea i Älvskogen som en fristad för de som ville avsluta konflikten, i den västra delen av Talanrien. Många följde henne, och en ny regim fick stiga fram i Nela’thaënas som hade folkets stöd. Relationen har varit tämligen kylig mellan de två rikena, men de är allierade. Trots det kan det ibland dyka upp bråk mellan skogsalver och högalver, då sådana konflikter inte försvinner ur alvernas minne.

Det finns även en tredje grupp av alver som kallas mörkeralver, som separerats från alvernas samhälle.

“Vår största skam är mörkeralverna som en gång var en grupp magiker från Nela’thaënas som kallades Ish’dalár – vilket betyder “de upplysta” på aela. I århundraden sökte de alla svar, och kunskapen att skapa en energikälla som kunde låta dem förbipassera alla kroppsliga hinder i magiskt utövande. Deras experiment förbjöds av drottningen, men de utförde det i alla fall. Experiment misslyckades, och en förödande explosion förstörde en stor del av skogen och korrumperade en stor del av den – denna del av skogen är en mörk och farlig plats än idag. De överlevande drevs bort och vi såg dem aldrig igen, tills vi flera år senare fick reda på att de hamnat under den urgamla demonen Lloths influens och korrumperats, en vriden reflektion av oss med svart hud och en sadistisk och våldsam kultur.”

Sedan alverna bosatte sig i Nela’thaënas har de varit med om ett flertal krig med människorna. De har i omgångar haft krig med både Karm och Iserion som bottnat i att alverna inte velat ingå i handelsavtal för att understöda förstärkningen av människornas militär. Den senaste stora konflikten skedde lite över tjugo år sedan, år 1398 TT då Furst Erwin Belsante i Iserion mobiliserade sin armé och attackerade Nela’thaënas för att samla viktiga resurser för sin krigsföring. De pressade hårt in i alvernas skog, nära huvudstaden Dal’elath för att krossa motstånd. Ett stort antal alver dog i konflikten, men med hjälp av överraskande hjälp från Kaelreds tre drakar och Älvskogens magiker krossades Iserions framryckande armé. Efter detta har alverna så gott som avslutat all kontakt med yttervärlden, och Iserion haft en hatisk syn på alver för alla män och kvinnor de förlorade i Nela’thaënas.

Folkets utseende

Alverna är långa och för det mesta slanka, har ljus hy, spetsiga långa öron, bär långt hår som varierar i färg på individen, allt från svart, rött, brunt till blont. De flesta högalver, de med stark koppling till magi, har ljust eller gyllenblont hår och isblå ögon, medan skogsalverna varierar betydligt mer sinsemellan. Bland alverna anses det attraktivt att ha långt och vackert hår, även bland männen, vilket gör att de flesta har långt hår.

Namn

I regel har alverna bara sitt givna namn, och ibland ett tilläggsnamn som reflekterar över nån dygd de gjort eller något speciellt som markerar deras utseende. Exemepvlsi Aenya Nairfindë, som betyder Aenya Eldhår. Endast alver bland högadeln bär familje- eller släktnamn.

Samhälle

Det alviska folket är en stolt ras. Ett folk som värderar kultur, utbildning, disciplin och kunskap, ansvar och heder över annat. Deras långa liv har lett till att många bland alverna anser sig stå över andra folkslag, och tror sig veta bäst. Alvernas tidlöshet skiljer dem från resten av världens folk, och gör dem mer insiktsfulla men också mer försiktiga med sina val då de kan se konsekvenserna i hundratals år. Därför väljer de oftast vägar som gynnar alverna på lång sikt, snarare än spontana kortsiktiga beslut såsom människorna. Människor finner det ofta frustrerande att förhandla med alver, speciellt inom politiken, då alverna kan fundera och behandla saker i mycket längre tider än vad människor ofta har tålamod för.

Nela’thaënas alver har delats in i två kategorier – högalver och skogsalver. Högalverna är de som är närmast relaterade till sina förfäder i Tarnaq, som har starkare fallenhet för magi än övriga. Oftast har de isblå ögon och blont hår. Skogsalverna är en generell bemärkelse för de övriga alverna. Genom alvernas historia har det ofta varit högalverna som varit den ledande samhällsklassen, vilket har lett till en del spänningar mellan de två folkgrupperna under århundradena. Det anses att högalverna ligger genetiskt närmare deras förfäder änglarna, vilket gjort att de ofta haft högre status och fått mer respekt. Dessutom förekommer en slags elitism bland högalverna där de ofta försöker hålla sin blodlinje ren genom att inte beblanda sig med skogsalver.

“Våra barn åldras och växer långsammare än människobarn, och når vuxen fysik runt femtioårsåldern. Över århundradena kan ens ögon och hår förändras, bli ljusare eller mörkare och kanske ens anlete verka hårdare men vi blir inte sköra och ålderstigna som övriga folk. Vissa hävdar att det är för att änglarnas blod flyter i våra ådror, om man tror på de berättelserna.”

Riket styrs av de viktiga och framgångsrika familjerna, många av dem högalver. Bland dem väljs en kung eller drottning ut när den som varit valt att abdikera eller gått bort. Konungen eller drottningen har som stöd ett råd bestående av nio alver utvalda från de nio största familjerna. Makten är tämligen jämnt fördelad mellan dessa och de olika familjerna har olika ansvarsområden inom rikets gränser.

De alver som inte bor i städerna bor ofta ute i skogen fritt ute i naturen. Det finns även de som blir druider, som ägnar hela sin existens åt naturen och att skydda den. De är ofta magiker som fokuserar på läkande krafter, och kan själv ofta förvandla sig själv helt eller delvis till djur. Detta gör att de inte är de mest sociala, utan mer vilda av sig. I den västra delen av Nela’thaënas finns Druidorderns enklav, där de som vill bli druider tränas.

Alverna har, liksom Karm, också en skola för magiker som kallas Caras Aelir. Där tränas alla alver med magisk fallenhet.

Samhället i sig själv är inte bundet av specifika könsroller som bland människornas konungariken. Alverna är rätt fria att själv välja sitt yrke och sin egen väg, så länge de respekterar naturen och folket omkring sig. De flesta tjänar en period i sitt liv i armén, eller som gränsvakt, för att senare följa sina drömmar. Detta leder till att vid konflikt så deltar de flesta alver i stridigheterna.

Giftermål är ett koncept som i regel också inte förekommer bland alverna på samma vis som i övriga världen. Alverna är fria att välja sin partner, en process som oftast kan ta flera år, eftersom de ofta stannar med sin valda partner resten av livet. Andra lever mer fria liv och har flera fysiska relationer utan att binda sig till en partner. Däremot är det vanligt bland de högre kretsarna, speciellt bland de högalver som är måna om att hålla sin blodslinje ren, att man förlovar sina barn till andra för att bevara blodslinjen och förstärka relationerna familjerna sinsemellan. Sådana förlovningar kan vara i flera årtionden, och de förlovade kan välja att gå ur förlovningen om dom önskar, men bryts sällan på grund av hedersmoralen bland högadeln.

De flesta alver når sin mest fertila ålder då de är ungefär tvåhundrafemtio år gamla och trots sin långa ålder har de en ganska kort period då det är möjligt att skaffa barn. De är i regel oförmögna att fler än ett till två barn, vilket är en av orsakerna till varför alverna är ganska få i antal.

Alverna har många festivaler och högtider som har med naturen att göra, exempelvis vårfesten, höstfesten och vinterfesten. De har också en festival varje vår där man firar alvernas resa från Tarnaq till Nela’thaënas.

Nela’thaënas härskare

Hus Nearena

Religion

Bland alverna i Nela’thaënas samt människorna i Mahadwen och Tervall kallas Skaparen för Erethil. Istället för att se på Skaparen som en man, hade kulten som byggts upp i dessa regioner gett Skaparen en kvinnlig gestalt. Tron kallas för erethisk tro, eller erethism, en trosutövare för ereit (plur. ereiter). I alvernas huvudstad Dal’elath finns ett stort naturtempel ägnat åt Erethil som är ett mål för vallfärd för de som dyrkar Erethil. Alvernas prästerskap klär sig i vita kläder och lever ett väldigt enkelt liv, ägnat åt att hjälpa andra. Oftast är det Eterthils prästerskap som hjälper folk med medicinska problem. Det är också prästerskapet som oftast leder och organiserar de olika festivalerna.

Erethils emblem
Illustrerad av Johan Sundman

Militär styrka

Alvernas gränser bevakas av gränsvakterna som tränats exceptionellt i bågskytte och svärdsteknik. Alvernas armé består även av ett stort kavalleri, och den största organiserade magiska militära gruppen i världen.

Nela’thaënas

Nela’thaënas består nästan helt av skog, med vissa geografiska skillnader så som stora sjöar och berg. Hamnstaden Eliden skiljer sig från de övriga städerna då den är helt byggd i sten, medan övriga städer som huvudstaden Dal’elath är byggd i symbios med naturen.

Huvudstaden Dal’elath, även kallad lyktornas stad, är en enorm plats där alvernas boningar är sjungna ur de enorma träden. Huvudgatan är bred och klädd i löv, med enorma träd som markerar den. Denna leder till palatset, ett enormt träd vid namn Eldanan som är regentens palats i centrala Dal’elath. Staden bevakas av en urgammal väktare vid namn Eärmelindo, och alla som vill in i Dal’elath måste samtala med honom först där han bedömer ifall ens hjärta är rent eller inte. Från landsvägen kan man resa in till Nela’thaënas på vägen som leder till huvudstaden genom en enorm vacker naturlig port av träd som vuxit ihop sig som ett valv, som helt enkelt kallas Skogsporten.

Regentens palats, trädet Eldanan, i huvudstaden Dal’elath

Senaste händelser

År 1420 TT attackerar Blodkorparna, en grupp av legoknektar i Iserions Furst Vendrik Belsantes tjänst Nela’thaënas och tänder eld på det östra skogsbrynet. Ett tiotal alver dödas och två fångas – fångarna är Aenya Nairfindë, befälhavare över gränsvakterna, och hennes kompanjon – en välrespekterad veteran och kapten vid namn Camthalion. De torteras, lemlästas och misshandlas, trots Karms uppmaning att släppa dem fria för fredens skull. En grupp rebeller i Iserion fritar alverna, och sedan dess har alvernas gränser helt varit stängda nu i två år.

Allianser

Älvskogens alver under ledning av drottning Alienna.

Rollspelstips  

Rollspelare som spelar alver får gärna välja ifall de är högalv eller skogsalv, och vilken relation de har till magi. Viktigt att komma ihåg är att så gott som alla alver dyrkar Erethil, och att skogen och naturen står de flesta väldigt nära. På samma vis är alverna i regel ett nyfiket folk, men varsamma eftersom de fått genomgå mycket hemskheter då människor från olika riken attackerat deras länder under historiens lopp.

Bilder:

http://www.alagaesia.com/EGTA.html

Post your comment

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.